Militärforskare: Sverige borde fokusera mer på Finland

De skandinaviska länderna borde rikta blicken mot Finland i stället för att i första hand engagera sig i Polen och Baltikum. Det menar Håkan Edström, professor i militärstrategi vid norska Luftkrigsskolen i Trondheim och docent i säkerhetspolitik och strategi vid Försvarshögskolan i Stockholm. Enligt honom finns en tydlig obalans i var de nordiska resurserna sätts in efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina.

Edström säger att de skandinaviska länderna kan göra mycket mer för Finland, men att Finland också måste visa att man är beredd att ta emot hjälp. Finland har länge utgått från att de egna styrkorna ansvarar för försvaret av det finska territoriet och att de inte finns tillgängliga för Natouppdrag utomlands. Den hållningen har luckrats upp, men enligt Edström krävs det nu också en tydlig signal från finsk sida.

Svenska Jas Gripen-plan deltar för närvarande i övervakningen av det finska luftrummet, och korvetten HMS Helsingborg patrullerar i Finska viken under den finska marinens ledning. Samtidigt har Sverige beslutat att skicka ett Patriot-luftvärnsbatteri till Polen för att ersätta ett nederländskt batteri som skyddat materieltransporter till Ukraina. Insatsen omfattar även omkring 100 soldater från Luftvärnsregemente 6.

Edström ifrågasätter prioriteringen. Polen och de baltiska länderna lyder under Natos operativa högkvarter i Brunssum, medan Danmark, Norge, Sverige och Finland lyder under Natos operativa högkvarter i Norfolk. ”Vi som småstater kan inte vara allt. Sverige, som trots allt är en frontstat, väljer att skicka luftvärnssystem till Polen. Varför gör inte medlemsstaterna under Brunssum det?”, säger han. Finland saknar i dag luftvärnssystem av typen Patriot, som kan bekämpa ballistiska robotar av det slag Ryssland använt i Ukraina.

Även fokuset på Gotland får kritik. Sverige har nyligen genomfört ytterligare en försvarsövning på ön, denna gång tillsammans med tyska styrkor. Generalmajor Stefan Sandborg, ställföreträdande chef för Försvarsmaktens operationsledning, har beskrivit Gotland som nyckeln till Östersjön. Edström menar att ön riskerar att ta över försvarsplaneringen på ett oproportionerligt sätt. ”Jag tycker fokuset på Gotland riskerar att bli en konceptuell gökunge. Vi borde fokusera mer på Norden. Vi borde fokusera mer på Finland”, säger han.

Gotland, Åland, Suwalkikorridoren mellan Belarus och Kaliningrad samt Narva brukar pekas ut som möjliga mål för ett begränsat ryskt angrepp. Enligt Edström har den diskussionen delvis haft fel fokus. Rysslands militära kapacitet är begränsad efter kriget i Ukraina, och Kreml söker sannolikt områden där styrkebalansen gentemot Nato är rimlig. Baltikum och Polen är relativt väl förberedda med framskjutna styrkor, luftrumsövervakning och möjlighet till snabba förstärkningar. ”Men Norra Finland är ju relativt oförsvarat”, säger Edström.

Nato har nyligen etablerat FLF Finland, en framskjuten styrka som ska verka i norra Finland. Bataljonsstridsgruppen är dock grupperad i Boden i Sverige. ”De är ju inte ens grupperade i Finland. De är i Sverige”, påpekar Edström. Ryssland har enligt honom en vana att konstruera förevändningar för angrepp, exempelvis genom att hänvisa till förebyggande åtgärder. I norra Finland skulle ett sådant argument kunna vara att skydda de ryska militärbaserna på Kolahalvön. Samtidigt betonar han att Finland inte är ett enkelt mål: Ryssland känner till Finlands militära kapacitet.

Ålands demilitarisering är en annan svår fråga i försvarsplaneringen. Edström säger att Ryssland skulle kunna använda en ensidig upphävning av demilitariseringen som förevändning för en konflikt. Samtidigt anser han att läget just nu är gynnsamt för att ompröva statusen, eftersom Ryssland är försvagat av kriget. ”Det sägs att vi inte ska provocera Ryssland, men frågan är hur mycket Ryssland får provocera oss. I något skede måste vi sluta tassa runt den här ryska björnen, som inte längre är en björn, utan snarare en ekorre”, säger han. Om Ryssland kommer ut ur kriget starkare än förut är det definitivt för sent. ”Är du svag gentemot Ryssland har du redan hamnat i ett underläge.”

I stället för att låsa sig fast vid olika scenarier vill Edström se ett mer offensivt tänkande i Natos planering. Han påpekar att det bara är omkring 20 mil mellan ryska Kandalaksha och finska Salla. ”Varför tänker vi hela tiden defensiva operationer? Tänk offensivt. Tänk om vi skulle skära av Kandalaksha-korridoren. Det skulle bli väldigt svårt för Ryssland att förstärka Kolahalvön om Murmanskbanan var avskuren”, säger han. Finland och Sverige skulle också kunna blockera Finska viken med sjöminor, sjömålsrobotar och ubåtar, så att ryska fartyg inte når Sankt Petersburg. Enligt Edström är sjötrafiken till staden oersättlig för Ryssland. ”Vi måste kunna visa att vi inte bara har förmåga att försvara oss, utan förmåga att gå till motanfall och utföra offensiva motåtgärder. Det är en del av avskräckningen”, säger han.