Emma Bouvin: En grupp unga män med tofsar i byxlinningen hoppar ut och börjar dansa intensivt

Tel Aviv. Alla är vinnare – eller ingen. Efter att de första vallokalsundersökningarna publicerats på valkvällen kunde båda de stora politiska blocken i Israel finna skäl att fira. Men den som hittills framstår som den största segraren är ett parti som de övriga helst inte vill ha i en regering. Det skapar ett politiskt läge där allt fortfarande är möjligt – och ingenting är klart.

Vallokalsundersökningar är just undersökningar, inte resultat. De ger en första indikation men kan slå fel, och i Israel har historien visat att skillnaderna mellan mätning och slutligt utfall ibland varit betydande. Ändå sätter de tonen för den intensiva period av koalitionsförhandlingar som följer. Båda sidor hävdar att de har en väg till en fungerande majoritet i Knesset, men ingen kan i nuläget presentera en självklar lösning.

Det israeliska parlamentet är fragmenterat. Det högerblock som letts av Likud har utmanats av en bredare mittenkoalition, men traditionella vänsterpartier har tappat mark. I detta landskap har mindre partier ofta fått en oproportionerlig makt. De kan avgöra vilket block som bildar regering – och i gengäld kräva ministerposter, budgetmedel eller politiska eftergifter.

Den stora vinnaren i mätningarna sägs vara ett parti som de andra partierna uteslutit från samarbete. Detta är ingen ny situation i israelisk politik: partier har genom åren vägrat att sitta i samma regering som vissa motståndare, av ideologiska eller säkerhetspolitiska skäl. Men när inget block får egen majoritet, kan just ett sådant parti bli tungan på vågen. Frågan är om de etablerade partierna är beredda att svälja sin principiella motvilja för att nå regeringsmakten.

Osäkerheten påverkar inte bara politiken. Den israeliska ekonomin, med Tel Aviv som finansiellt centrum, är beroende av stabilitet och investeringsvilja. En utdragen regeringsbildning brukar leda till avvaktan på marknaderna. För gruv- och mineralindustrin, som i Israel bland annat är verksam kring Döda havet och i Negevöknen, kan politiska förändringar få konkreta konsekvenser. Här utvinner det börsnoterade bolaget Israel Chemicals pottaska och fosfat, råvaror som exporteras till jordbruksmarknader i Europa och Asien. Regeringens politik för licenser, miljötillstånd och utländska investeringar blir direkt avgörande för branschens utveckling.

Israel har under senare år också profilerat sig som ett teknik- och innovationsland, och flera gruvföretag har börjat söka efter nya mineraler kopplade till energiomställningen. Litium, koppar och sällsynta jordartsmetaller är exempel på råvaror som efterfrågas allt mer globalt. En politiskt förlamad regering riskerar att skjuta upp viktiga beslut om prospektering och infrastruktur, medan en stabil koalition skulle kunna ge långsiktiga spelregler för sektorn.

Marknadens reaktioner på valresultatet brukar dock vara dämpade. Israel har genomgått flera politiska kriser och nyval under kort tid. Investerare har lärt sig att leva med osäkerhet. Samtidigt är det stor skillnad mellan ett parlament som snabbt bildar en regering och ett som fastnar i månadslånga förhandlingar. Den skillnaden kan märkas i allt från börsnoterade gruv- och kemiföretags aktiekurser till statliga investeringsprojekt i energi- och vattensektorn.

För närvarande är det dock ingen som vet hur nästa regering kommer att se ut. Båda blocken förbereder sig för att förhandla, och alla partier räknar på vad de kan vinna eller förlora på en ny mandatperiod. En sak är säker: den politiska kartan har ritats om, och de partier som tidigare betraktades som ointressanta kan nu vara nyckeln till makten.

I väntan på det slutliga valresultatet, som väntas inom några dagar, gäller det för såväl politiker som marknadsaktörer att hålla alla dörrar öppna. Det är ett läge där alla är vinnare – eller ingen.