Över en kvarts miljon människor demonstrerade på onsdagen i 73 städer runt om i Frankrike, enligt siffror från fackföreningen CGT. Skolor och gator barrikaderades tidigt på morgonen och protesttåg rullade genom hela landet när fackföreningar inom utbildningssektorn kallade till generalstrejk.
– Det kommer att bli kraftfullt. Krisen är djup och spänningarna är extremt stora, säger Dominique Corona, biträdande generalsekreterare för fackliga centralorganisationen Unsa, till Le Monde.
Även fackförbund som representerar järnvägsanställda, sjukhuspersonal och postanställda deltar i strejken, vilket innebär att stora delar av den offentliga servicen väntas stå stilla. Studenter och personer ur gula västarna-rörelsen har anslutit sig till protesterna, som är de största i Frankrike på flera år.
Demonstranterna kräver generella löneökningar, höjd minimilön, skyddad välfärd och bättre studievillkor för unga. Kraven är sprungna ur en ekonomisk situation med hög inflation, stigande mat- och energipriser och en köpkraft som urholkats för breda grupper under flera år. Frankrike har drabbats hårt av de stigande levnadskostnaderna, och särskilt unga och låginkomsttagare har fått se sin vardagsekonomi försämras.
– Vi vill förstärka rösterna från arbetslivet, där människor kämpar för att tjäna ett anständigt levebröd på sitt arbete, säger Marylise Léon, generalsekreterare för det största fackförbundet CFDT, till Le Monde.
I Marseille, Frankrikes näst största stad, stod 200 musiker mitt i folkhavet och spelade den italienska kampsången ”Bella ciao”. I Lyon eskalerade läget när grupper ur det svarta blocket krossade skyltfönster och kastade projektiler mot polisen, som svarade med tårgas. Lyon har länge varit ett centrum för facklig aktivism och har en stark tradition av sociala rörelser.
Inrikesminister Laurent Nuñez meddelade att 70 000 poliser och säkerhetsstyrkor placerats ut över landet. Han utlovade ett ”extremt kraftfullt svar” på våldshandlingar eller oroligheter. Myndigheterna har under hösten hamnat i skottgluggen för kritik. Studentprotesterna har till stora delar varit lugna, men plundringar och våldsamheter har följt i demonstrationernas spår. Polisen har anklagats för hårdhänta insatser och interna utredningar har inletts efter anklagelser om brutalitet mot unga demonstranter.
Redan under demonstrationshelgen i slutet av oktober väckte myndigheterna ilska när de i sista stund förbjöd den planerade protestrutten i Paris och ersatte den med en sträcka utanför stadskärnan.
– Vi ser en kumulativ effekt: allmänhetens sympati för gymnasie- och universitetsstudenternas rörelse minskar inte, och folk ifrågasätter begränsningar av friheter, särskilt förbud mot demonstrationer, säger Fabrice Fort från fackföreningen CGT.
Frankrike, Europas näst största ekonomi, har en lång tradition av strejker och gatuprotester. Men den nuvarande oron är bredare än en klassisk facklig konflikt. Den samlar traditionella fackförbund, studentrörelser och gula västarna – en proteströrelse som föddes 2018 mot höjda bränsleskatter och som sedan dess utvecklats till en bredare kritik mot ekonomisk ojämlikhet och regeringens politik. Även om rörelsen minskat i intensitet fortsätter den att mobilisera i samband med större protester.
De fackliga organisationerna bakom onsdagens strejk är bland landets mest inflytelserika. CGT, grundat redan 1895, har historiskt starka band till arbetarrörelsen och vänsterpolitiken. CFDT är Frankrikes största fackförbund med en mer reformistisk hållning. UNSA organiserar främst anställda i offentlig sektor. Att dessa organisationer nu agerar samordnat – tillsammans med studentgrupper – visar på en bredd som sträcker sig bortom de traditionella lönefrågorna.
Det svarta blocket som dök upp i Lyon är en beteckning på demonstranter, ofta med anarkistiska eller autonoma förtecken, som klär sig i svart för att undgå identifiering. Liknande grupper har vid flera tidigare tillfällen hamnat i konfrontation med polisen under franska protester, vilket återkommande lett till debatt om både myndigheternas våldsanvändning och demonstranternas metoder.
De ekonomiska konsekvenserna av strejken märks brett. Stopp i tågtrafiken, stängda skolor och neddragen sjukvård påverkar vardagen för miljontals människor. För ett land med ansträngda offentliga finanser innebär omfattande strejker betydande kostnader för statskassan. Samtidigt växer den politiska pressen på regeringen. Å ena sidan står 70 000 poliser och löften om hårda tag mot våldsverkare. Å andra sidan en bred facklig allians och en opinion som fortsatt sympatiserar med demonstranterna. Frankrike står inför en av de svåraste sociala prövningarna på flera år – och frågan är om regeringens linje kan hålla när protesterna växer.
