Medvind för Demokraternas vänsterflygel

”Abdul, Abdul, Abdul.” Publiken skanderade namnet när Abdul El-Sayed klev ut på scenen under valvakan i Michigan. Den 41-årige läkaren hade i somras vunnit mot den mer mittenorienterade Haley Stevens i Demokraternas primärval och tar nu plats i senaten. Han blir därmed den första muslimen i senaten och ett av de tydligaste ansiktena för partiets vänsterfalang.

Mellanårsval i USA hålls mitt i en presidentperiod och brukar läsas som en folkomröstning om den sittande administrationen. Årets utfall har därför betydelse inte bara för kongressens sammansättning utan också för stämningen i båda partierna inför presidentvalet 2028.

El-Sayed kallar sig inte socialist, men driver frågor som allmän sjukförsäkring, höjda skatter för höginkomsttagare och avskaffande av migrationspolisen ICE. Redan under primärvalen fick han kritik från både mitten och delar av vänstern för att stå alltför långt till vänster. Ändå lyckades han vinna i Michigan, en delstat som ofta lyfts fram som avgörande i nationella val.

Progressiva demokrater noterar också framgångar på andra håll. I Maine besegrade Troy Jackson den sittande republikanen Susan Collins – ett namn med starkt politiskt fäste i delstaten. I Kalifornien ser Randy Villegas ut att ta en plats i representanthuset. De här delstaterna har olika politiska traditioner, vilket ger tyngd åt vänsterfalangens argument att budskapet fungerar i fler sammanhang än storstadsdistrikt.

På nationell nivå menar progressiva demokrater att valresultatet slår hål på myten att vänsterkandidater inte kan vinna i jämna valkretsar, rapporterar Politico. Valet har också inneburit framgångar för Democratic Socialists of America, DSA, den största socialistiska organisationen i USA. Enligt NPR har minst fem personer med koppling till DSA valts in i representanthuset, alla i valkretsar där Demokraterna traditionellt har starkt stöd. Organisationen har vuxit i inflytande och är särskilt aktiv i frågor som hyresreglering och sjukvård.

Framgångarna följer på förra årets uppmärksammade seger för socialisten Zohran Mamdani i borgmästarvalet i New York. I Los Angeles kan en socialistisk kandidat bli borgmästare: Nithya Raman, som kallar sig socialist, utmanar den sittande borgmästaren Karen Bass, och valet är ännu inte avgjort. Utgången där kan bli en signal om hur långt vänsterfalangen kan nå i stora städer.

För Demokraterna kommer resultatet sannolikt att påverka partiets inriktning inför presidentvalet 2028. Rick Cole, som arbetar med övergången till ett nytt borgmästarstyre i Los Angeles, säger till Politico att Demokraterna i Kalifornien och särskilt i Los Angeles har ”sovit vid ratten”. Han kallar utvecklingen för ”ett grundläggande uppror mot hur saker brukar fungera”.

Bilden är dock inte entydig. Samtidigt som vänsterfalangen haft framgångar har mer mittenorienterade och pragmatiska kandidater också vunnit. Roy Cooper i North Carolina, Chris Pappas i New Hampshire och Josh Turek i Iowa är exempel på det. Partiets ledning tonar ner vänsterfalangens betydelse. Terry McAuliffe, tidigare guvernör i Virginia, säger till Politico att segrarna är så stora att ingen enskild falang kommer att kunna diktera partiets riktning.

Vad som ligger bakom valframgångarna är ännu inte fullt klarlagt, men AP:s väljarundersökning pekar på flera förklaringar. Unga väljare under 30 år valde i högre utsträckning Demokraterna jämfört med 2024. Partiet stärkte också sitt stöd bland latinamerikanska och svarta väljare, låginkomsttagare och mittenväljare. Det tyder på en bredare koalition än den partiet kunde samla 2024.

De nya maktförhållandena i kongressen får dessutom konkreta konsekvenser. Med en demokratisk majoritet i representanthuset kan partiet stoppa presidentens lagförslag, få inflytande över budgeten och inleda utredningar mot presidenten – inklusive en riksrättsprocess. I senaten kan demokraterna blockera utnämningar av domare till Högsta domstolen och andra federala domstolar, och senaten har också sista ordet när det gäller internationella avtal.

Presidenten kan försöka kringgå kongressen genom så kallade presidentorder. Sådana skriftliga instruktioner kan dock upphävas om de går utöver presidentens befogenheter. Kongressen och de federala domstolarna har möjlighet att stoppa order som strider mot konstitutionen.

Mellanårsvalet har därmed gett Demokraterna ett bredare handlingsutrymme – men också synliggjort spänningarna inom partiet. Frågan är hur vänsterfalangen och de mer pragmatiska rösterna ska enas om en gemensam plattform inför 2028. Valresultaten i Michigan, Kalifornien, Maine och Los Angeles kommer att spela en viktig roll i den debatten.