Hetaste valfrågan i Kalifornien handlar om miljardärerna

I Whittier utanför Los Angeles sitter Ralph och Trina Blair i skuggan utanför sitt lilla hus. Plastpumpor och skelett har redan börjat dyka upp inför halloween. Paret har tre döttrar, 12, 13 och 14 år. Döttrarna tror fortfarande på jultomten. ”Mamma och pappa kan aldrig ha råd med julklappar, så det måste vara tomten”, säger Trina.

Ralph och Trina träffades som städare på Disneyland. De medverkade i dokumentären ”The American Dream and Other Fairy Tales” av Abigail Disney. Där berättade de om löner som inte räcker. Vissa Disneyanställda sov i sina bilar. Andra avstod medicin för att ha råd med mat. Under inspelningen tjänade Disneys dåvarande vd Bob Iger 1 424 gånger mer än en genomsnittlig anställd. Han vägrade höja lägstalönerna, enligt kritiker för att skydda aktiekursen. ”De där uppe har förlorat kontakten med verkligheten”, säger Ralph.

Den 3 november röstar Kalifornien om Proposition 40, miljardärsskatten. Drygt 200 personer med förmögenhet över 1,1 miljarder dollar, cirka 11 miljarder kronor, föreslås betala fem procent i engångsskatt. De med 1–1,1 miljarder får lägre skatt. 90 procent av intäkterna ska gå till sjukvården. Resten till skolor och matprogram. Förslaget kommer från vårdarbetarnas fack SEIU-UHW, som samlade 1,6 miljoner namnunderskrifter. Förespråkare ser skatten som ett svar på nedskärningar i Donald Trumps budgetpaket ”Big beautiful bill”, som också sänkte skatter för USA:s rikaste.

Opinionsmätningar visar 48 procent ja, 38 nej och 14 osäkra. Guvernör Gavin Newsom, demokrat, är emot. Han säger att Kalifornien behöver sina miljardärer, särskilt techindustrin i San Francisco, och att de kan flytta. Även kandidaterna Xavier Becerra och Steve Hilton är emot.

En knapp timme bort, i Long Beach, bor Ashley Craig. Hon har lämnat finansbranschen och ägnar sig åt aktivism. Utanför villan står skyltar för miljardärsskatten. Hon och mannen är goda för några tiotal miljoner dollar. ”Vi borde betala mer, kanske 45 procent för sådana som vi”, säger hon. Ashley kallar sig socialist. Som ung volontärarbetade hon för Ronald Reagan 1984. Senare arbetade hon på Wall Street för Merrill Lynch och Morgan Stanley, och för Disney. I dag kallar hon sådana företag giriga.

Hon tror inte att de rika flyttar. ”De kanske låtsas flytta, men de kommer inte att flytta. Jag tror inte att det är detta Newsom oroar sig för. Han är rädd att miljardärerna inte ska stödja hans presidentkampanj om han säger ja”, säger hon. Flera miljardärer har ändå köpt bostäder i lågskattestater. Googles Larry Page och Sergey Brin har investerat i Florida, liksom Metas Mark Zuckerberg. Peter Thiel har flyttat till Buenos Aires.

Ultrarika finansierar också kampanjer mot skatten. De betalar tv-reklam för nej och stödjer två andra folkomröstningar som ska stoppa nya förmögenhetsskatter. Ekonomer är oeniga. Vissa varnar för kapitalflykt och färre nya företag. Andra menar att skatten behövs för att minska klyftorna.

Ralph och Trina lever på matkuponger, Trinas sjuklön och bidrag från hennes mamma. Ralph har aldrig röstat. ”Jag är skeptisk mot båda partierna. Och skatten, jag vet inte. Jag har läst att den kan manipuleras”, säger han. Trina lovar att läsa på. Efter att ha satt sig in mer är Ralph positiv. ”Kommer de rika att flytta? Vem bryr sig? Vi behöver dem inte. Skatten är ett viktigt första steg mot girigheten”, säger han.

Familjens äldsta dotter, 14-åriga MacKenzie, visar konstverk på mobilen och drömmer om college. Utan pengar krävs stipendium och att hon väljs ut bland hundratals sökande. Ralph har gått i tidig pension och arbetar gratis på döttrarnas skolor. Familjen har inte kunnat utnyttja dokumentärens uppmärksamhet, men Ralph har startat en blogg och skrivit en roman.

Paret vill helst se ett enhetligt skattesystem i hela USA, höjda minimilöner och prisstopp. Men delstaternas makt att beskatta som de vill är stark i USA. Miljardärsskatten följs nu av hela landet. Liknande förslag diskuteras i andra delstater och kan bli en fråga för Demokraterna 2028. I New York har borgmästaren Zohran Mamdani lovat hårdare beskattning av förmögna.

För familjen Blair har pengarna inte förändrats. När Ashley Craig senare ser dokumentären frågar hon om hon och mannen kan skicka en check. Trina tvekar inte. ”Varför inte? Vi hjälper andra. Då kan vi inte tacka nej när någon vill hjälpa oss.”