Världens hittills äldsta skeppsvrak hittat

Ett av världens äldsta kända skeppsvrak har påträffats utanför Turkiets sydkust, nära ön Kekova i Antalya. Fyndet är daterat till mellan 4 400 och 4 700 år gammalt, vilket placerar det i samma tid som Cheopspyramiden byggdes i Egypten. Professor Hakan Öniz vid Akdeniz-universitetet beskriver upptäckten som en ”tidskapsel” som bevarats för eftervärlden.

Vraket hittades i ett farvatten som är känt för sina starka strömmar och krävande navigationsförhållanden. Området runt Kekova har visat sig innehålla hundratals skeppsvrak från olika epoker, vilket gör det till en av Medelhavets mest intressanta undervattensarkeologiska platser. Öniz och hans kollegor har under flera år kartlagt lämningar längs den turkiska kusten, och det nya fyndet kan bli det äldsta av dem alla.

Det som återstår av fartyget är inga trädelar – träkonstruktionen är sedan länge upplöst – däremot finns ett stort antal keramiska amforor kvar. Det var i dessa kärl man transporterade varor som olivolja, vin och kanske kåda. Dateringen har gjorts utifrån amforornas form, som är typisk för den tidiga bronsåldern. Fartyget uppskattas ha varit omkring tio meter långt och var sannolikt ett fraktskepp. Forskarna tror att rutten gick antingen till Troja eller till Kreta.

I några av amfororna finns fortfarande rester av det som en gång var lasten. Det rör sig om en klibbig substans som nu undersöks närmare. En möjlighet är att det är olivolja, en annan att det rör sig om kåda eller vin. Innehållet kan berätta mycket om handelsnätverken i östra Medelhavet för flera tusen år sedan. Arkeologen Karin Swoada från Macquarie-universitetet i Australien beskriver ögonblicket då hon öppnade en av amfororna.

– Jag tittade inuti och höll på att svimma. Det är otroligt vad mycket som fanns kvar, det var inte bara fläckar, säger hon till BBC.

Hittills har ett trettiotal amforor bärgats, samt två stycken stenankare. Stenankarna är tunga och har därmed överlevt trots att allt organiskt material försvunnit. De ger viktig information om fartygets utrustning och hur man manövrerade båtar under bronsåldern. Enligt de inblandade forskarna är fyndet unikt, eftersom det är mycket ovanligt att hitta hela laster från den här tidsepoken på havsbotten.

Det nya vraket flyttar också gränserna för vad vi vet om äldsta kända sjöfart. Tidigare har det äldsta vraket ansetts vara det utanför ön Dokos i södra Grekland, som är 4 200 år gammalt. Det äldsta vrak där trä finns bevarat kommer från Svarta havet utanför Bulgariens kust och är omkring 2 400 år gammalt. Det turkiska fyndet är således flera hundra år äldre än båda dessa.

Ytterst är fyndet en påminnelse om att människans historia till stor del har utspelat sig vid havet. Medelhavet var under bronsåldern inte någon barriär, utan en motorväg för kulturmöten och utbyte. Att ett skepp från denna tid finns kvar i en sådan omfattning att det går att studera är ovanligt – de flesta vrak från så lång tid tillbaka har förstörts eller plundrats.

För forskarvärlden innebär upptäckten en möjlighet att förstå hur sjöfarten och handeln organiserades innan de stora bronsåldersrikena växte fram. Under den här perioden utvecklades ett nätverk av handelsvägar där råvaror som koppar och tenn, men också olivolja, vin och keramik, flyttades över långa avstånd. Ett fraktfartyg som detta visar att människor redan då hade förmågan att planera och genomföra komplicerade resor längs kusterna och mellan öar.

Upptäckten har också en lokal och regional betydelse. Antalya och Kekova är sedan tidigare välkända för sitt rika kulturarv, både på land och under vatten. Turkiska myndigheter har under senare år satsat på att skydda undervattenslämningar och på att göra dem tillgängliga för forskare. Det nya vraket kan ytterligare stärka regionens position som centrum för marinarkeologi, men det innebär också utmaningar. Vrak som ligger grunt eller i farleder riskerar att störas av ankare, trålning och okontrollerad dykning.

Arkeologerna betonar att det arkeologiska materialet är ändligt. Varje fynd som skadas eller tas upp utan vetenskaplig dokumentation innebär att kunskap går förlorad. Därför kommer arbetet med vraket utanför Kekova att ske i etapper, med noggranna mätningar och provtagningar. De närmaste åren väntas ge svar på flera frågor – bland annat exakt vad fartyget transporterade, var det byggdes och vilken hamn det lämnade. En sak är dock redan klar: fyndet skriver in en ny tidig sida i mänsklighetens historia om livet till havs.