Anna-Lena Laurén: Nord Stream-rättegången väcker liv i gamla konflikter

Rättegången mot en ukrainsk medborgare som misstänks för sabotage mot gasledningen Nord Stream 2 har inletts i Hamburg. Rättsprocessen har väckt starka reaktioner i Europa och skapat en öppen konflikt mellan Tyskland och flera av landets grannländer. Den berör både energisäkerhet, kriget i Ukraina och de inrikespolitiska spänningarna i Tyskland.

De fyra läckorna på Nord Stream 1 och 2 upptäcktes den 26 september 2022. Samma dag registrerades onormal seismisk aktivitet i Östersjön. Sprängningarna mot ledningarna, som byggts för att leverera rysk gas till Tyskland, skedde medan Rysslands anfallskrig i Ukraina pågick.

För många länder i Östeuropa var sabotaget inte en överraskning. Polens premiärminister Donald Tusk skrev nyligen på X att ”problemet med Nord Stream 2 inte var att det sprängdes, utan att det byggdes”. I Polen betraktas de två ukrainare som gripits misstänkta för dådet som hjältar, inte brottslingar.

En av männen, Serhij K, står nu inför rätta i Hamburg. Den andre har gripits i Kroatien, och Tyskland har begärt att han ska utlämnas. Polen, Tysklands östra granne, vägrade i fjol att lämna ut mannen. En polsk domstol ansåg att de tyska bevisen var för svaga. Domaren gick dessutom längre och konstaterade att sabotaget inte var olagligt, utan en handling i självförsvar.

Även Danmark har ställt sig avvisande till den tyska utredningen. När Tyskland begärde rättshjälp för att spåra segelbåten Andromeda, som misstänks ha använts av sabotörerna, svarade Danmark med hänvisning till statens säkerhet. Danska rättsexperter säger till Danmarks Radio att sådan rättshjälp i vanliga fall är ett rutinärende. Sverige och Polen valde att samarbeta med Tyskland, medan Danmark alltså vägrade.

De olika reaktionerna visar hur känslig frågan fortfarande är. Nord Stream-ledningarna har länge varit en symbol för Europas energiberoende av Ryssland. Nord Stream 1 invigdes redan 2011 och ägs av flera europeiska energibolag, med den ryska statskontrollerade gasjätten Gazprom som största ägare med 51 procent. Nord Stream 2, som aldrig togs i bruk, ägs helt av ett bolag under Gazproms kontroll.

Ledningarna sträcker sig genom Östersjön från Ryssland – Nord Stream 1 från Viborg och Nord Stream 2 från Ust-Luga – söder om Finland, öster om Gotland och förbi Bornholm till Greifswald i norra Tyskland. Projektet var kontroversiellt redan innan det stod klart. Flera östeuropeiska länder varnade under många år för att Tyskland genom att bygga ut gasimporten från Ryssland samtidigt stärkte Vladimir Putins maktposition.

Efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina 2022 stoppades allt arbete med Nord Stream 2. Sprängningarna i september samma år blev slutpunkten för den rysk-tyska gashandeln över Östersjön. Sedan dess har EU försökt minska sitt beroende av rysk energi, bland annat genom att öka importen av flytande naturgas från andra länder.

Rättegången i Hamburg kommer i ett politiskt känsligt läge för Tysklands förbundskansler Friedrich Merz. Hans kristdemokratiska parti CDU har förlorat mark i flera delstatsval under hösten, medan högerradikala AFD vuxit. AFD har länge krävt att Nord Stream 2 ska repareras och att Tyskland ska sluta stödja Ukraina militärt.

En fällande dom mot Serhij K kan därför få politiska konsekvenser bortom själva rättsfallet. AFD kan komma att använda domen som argument för att Tyskland inte ska bistå en stat vars medborgare saboterar tysk infrastruktur. En sådan utveckling skulle kunna öka pressen på den tyska regeringens Ukraina-politik och samtidigt fördjupa klyftan mellan Tyskland och de östeuropeiska länder som under hela processen ställt sig på Ukrainas sida.

Målet i Hamburg väntas bli långt och rättsligt komplicerat. Redan nu står det dock klart att frågan om vem som sprängde Nord Stream-ledningarna inte bara handlar om sabotage. Den handlar om förtroendet mellan europeiska stater, om synen på Rysslands krig och om framtiden för Europas energiförsörjning.