Karl Dalén: Beskedet visar hur pressad Trump känner sig

WASHINGTON — Donald Trumps beslut att porta flera stora mediebolag från Vita husets presskonferenser har väckt uppmärksamhet långt utanför USA:s gränser. Beslutet innebär att reportrar från några av landets mest etablerade nyhetsorganisationer inte längre ges tillträde till presidentens dagliga kommunikation med pressen.

Det är ett oväntat drag, men ändå inte. Ända sedan han tillträdde har Trump behandlat medierna som en motståndare snarare än som en del av demokratins kontrollmekanismer. Han har kallat reportrar för lögnare, anklagat stora nyhetskanaler för att sprida ”falska nyheter” och vid flera tillfällen valt att intervjuas av konservativa medier i stället för av etablerade nyhetsorganisationer. Att han nu går ett steg längre och stänger ute flera mediebolag från Vita huset passar in i den bilden.

Vad som exakt ligger bakom beslutet är ännu oklart. Vita huset har inte presenterat någon officiell förklaring, men enligt uppgifter som nyhetsbyråerna tagit del av anser administrationen att de berörda medierna har rapporterat på ett sätt som är orättvist mot presidenten. Kritiker ser det i stället som ett sätt att tysta granskande journalistik.

Presskåren i Washington har i decennier haft en särställning i det amerikanska politiska livet. Vita husets pressrum är inte bara en lokal för presskonferenser, utan också en symbol för den fria pressens roll i samhället. Genom att neka vissa medier tillträde bryter administrationen mot en långvarig tradition. För mediebolagen är det inte enbart en fråga om prestige. Utan tillgång till Vita huset förlorar de möjligheten att ställa direkta följdfrågor och granska presidentens uttalanden i realtid.

Beslutet väcker också juridiska frågor. Det första tillägget i den amerikanska konstitutionen skyddar pressfriheten, och domstolarna har ofta tolkat det som ett skydd även mot statliga åtgärder som syftar till att bestraffa eller hindra publicering. Hur långt Vita huset kan gå när det gäller att bestämma vilka journalister som ska få tillträde är omtvistat. Flera rättsexperter menar att ett uteslutande som görs för att straffa viss rapportering kan vara grundlagsstridigt.

Internationella organisationer för pressfrihet har reagerat med skarp kritik. Committee to Protect Journalists och Reportrar Utan Gränser har båda varnat för att beslutet kan inspirera andra ledare att begränsa journalisters arbete. Även inom USA har debatten varit intensiv. Flera ledarsidor har påpekat att pressen inte ska vara beroende av presidentens nåd för att kunna utföra sitt arbete.

Att beslutet kommer just nu är sannolikt inte en slump. Donald Trumps opinionssiffror har under den senaste tiden varit rekordlåga. Flera mätningar visar att en majoritet av väljarna är missnöjda med hans sätt att sköta presidentämbetet. Genom att lyfta fram konflikten med medierna kan han mobilisera sin kärna av sympatisörer, som länge sett stora nyhetsmedier som en del av etablissemanget. För dem är beslutet ytterligare ett bevis på att presidenten kämpar mot ett system som vill sätta dit honom.

Mediebranschen befinner sig dessutom i en utsatt situation. Annonsintäkterna har sjunkit i flera år, och många redaktioner har tvingats dra ner på personal. Att bli avstängd från Vita huset innebär en påtaglig konkurrensnackdel i en tid när snabb rapportering från makten är central. Samtidigt kan beslutet förstärka en trend där allt fler amerikaner vänder sig till medier som bekräftar deras egna åsikter, i stället för till oberoende nyhetsförmedling.

Än så länge är det oklart hur mediebolagen kommer att svara. Enligt uppgifter diskuteras både formella protester och rättsliga åtgärder. Historiskt har liknande konflikter ibland lösts genom förhandlingar, ibland genom domstolsbeslut. Det som står klart är att frågan inte kommer att försvinna. Tillgången till Vita huset handlar i grunden om vem som får ställa frågor till makten – och det är en fråga som engagerar långt fler än journalisterna själva.