Spionchef: Ryssland kan attackera Nato snarare än väntat

Polens premiärminister Donald Tusk väckte förra veckan uppmärksamhet när han varnade för att Ryssland inom några månader kan komma att använda drönare och missiler mot Polen eller andra länder som stödjer Ukraina. Uttalandet är ett av de tydligaste från en europeisk ledare på länge och har satt ljus på den skärpta säkerhetsläget i Europa.

Även Tjeckiens underrättelsechef Michal Koudelka, som leder säkerhetstjänsten BIS, har varnat för att den ryska militären kan genomföra en småskalig invasion inom Natos territorium inom kort. I en intervju med The Guardian säger han att det kan handla om ett begränsat angrepp, provokationer under falsk flagg eller en omfattande påverkanskampanj.

Från Kremls sida avfärdas varningarna som russofobi. Det är samma mönster som före den fullskaliga invasionen av Ukraina den 24 februari 2022, då västvärldens underrättelsetjänster varnade för en förestående attack. Då togs larmen från Baltikum, Polen och USA inte på vederbörligt allvar i Västeuropa– det påminner lettiska underrättelsechefen Normunds Mezviets om i en intervju med The Guardian.

Men i ett slags ombytta roller är det nu Lettland som tonar ner det akuta hotet. Mezviets säger att man inte ser några tecken på en nära förestående attack. Visst finns tecken på ryska planer mot Europa, medger han, men det är fortfarande oklart om det rör sig om konkreta, direkta planer eller om det ingår i Rysslands bredare strategi för att sprida rädsla och osäkerhet i västerländska samhällen.

Resonemanget bygger delvis på att den ryska krigsapparaten har fullt upp i Ukraina. Att dessutom trumma upp ett alltför högt hot skulle kunna gynna Ryssland, som vill framstå som mäktigare och skapa splittring inom Nato och EU.

Även Estlands utrikesminister Jonathan Vseviov har velat balansera hotbilden. På lördagen skrev han på X att om det fanns anledning att frukta en attack skulle Estland tydliggöra det. Hans uppmaning var i stället att behålla lugnet, fortsätta som vanligt och fortsätta stödja Ukraina.

Bortom de imperialistiska motiven skulle en rysk attack västerut kunna syfta till att pröva Natos försvarsgaranti, artikel 5. Den slår fast att en väpnad attack mot ett medlemsland är en attack mot alla. Polens premiärminister Donald Tusk har hävdat att Kreml vill visa att den ömsesidiga försvarsprincipen i själva verket bara är en teoretisk konstruktion.

Samtidigt som Ryssland fortsätter sitt fullskaliga krig i Ukraina säger sig landets företrädare vara intresserade av fredsförhandlingar. USA:s förre president Donald Trump har flera gånger gett uttryck för att han tror på Vladimir Putins goda vilja i det avseendet. Men de återkommande resorna till Moskva av sändebuden Steve Witkoff och Jared Kushner har såvitt känt inte gett några konkreta resultat.

Sveriges militära underrättelsechef Thomas Nilsson, generallöjtnant och chef för Must, är skeptisk till Rysslands fredssignaler. I en intervju med The Guardian säger han att han inte sett några tecken på att Moskva på allvar överväger att inleda verkliga förhandlingar. Hans bedömning är att Ryssland fortfarande tror att man kan nå sina strategiska mål och att utspelet därför är en form av förhandlingsteater.

Den kommande veckan samlas världens ledare i New York för FN:s 81:a generalförsamling. Vid sidan av den allmänna debatten väntas det sjätte toppmötet i den internationella Krimplattformen äga rum. Det är ett forum som lanserades av Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj redan året före den fullskaliga invasionen och som syftar till att hålla frågan om Krims status levande.

Zelenskyj kommer också att träffa Trump under sitt New York-besök. På X skriver han att det finns ett diplomatiskt momentum och att det måste bli fred. Huruvida det faktiskt finns en väg framåt återstår att se, men mötet mellan den ukrainske presidenten och den forne amerikanske presidenten följs noga i såväl europeiska som ryska huvudstäder.

Debatten om Rysslands avsikter är splittrad. Medan vissa underrättelsechefer varnar för en snar risk för provokationer inom Natos gränser, pekar andra på att Rysslands militära resurser är hårt ansträngda av kriget i Ukraina. Gemensamt för bedömningarna är dock att Ryssland fortsätter att använda hybridmetoder som desinformation, sabotage och cyberattacker för att pressa väst.

Under de senaste åren har ett flertal incidenter uppmärksammats i bland annat Östersjöområdet, där undervattenskablar och energiförsörjning utsatts för misstänkt påverkan. GPS-störningar har stört flygtrafiken i Baltikum och flera europeiska länder har pekat ut ryska underrättelseoperationer som ett växande hot. Den öppna frågan är om dessa aktiviteter ska ses som förberedelser för en militär konfrontation eller som ett medvetet försök att skapa oro och osäkerhet.

Det som gör situationen svårbedömd är att Ryssland självt tjänar på oklarheten. Så länge västvärlden inte vet vad som är propaganda och vad som är verklig planering, kan Moskva hålla tillbaka resurser och samtidigt påverka politiska beslut. Oavsett hotbildens karaktär är trycket på Natos östra flank därmed fortsatt högt.