Trump: ”Är det något jag kan så är det att bygga”

USA:s president Donald Trump ägnade en del av onsdagen åt att visa pressen de pågående byggprojekten vid Vita huset. Bland annat handlade det om den omdiskuterade balsalen, en ny helikopterplatta och en gångväg där asfalten ersätts med granit. – Det här kommer att finnas kvar långt efter att vi är borta, vad som än händer med världen, sade Trump.

Byggprojekten vid Vita huset har länge varit en känslig fråga. Balsalen, som planerats under flera år, har mött kritik från historiker och bevarare som menar att den förändrar karaktären i en av USA:s mest symboltunga byggnader. Även helikopterplattan har väckt debatt, både ur säkerhetssyn och på grund av den påverkan som byggarbetet har på den omgivande parkmiljön. Att asfalten på gångvägen nu byts ut mot granit ses som ytterligare ett exempel på en påkostad renovering där materialvalet fått en politisk dimension.

Granit är i sammanhanget ett medvetet val. Stenen är känd för sin hållbarhet och tål både väder, slitage och tid, vilket gör den vanlig i offentliga byggnader och monument. Den är också en av de vanligaste naturstenarna i världen och bryts i stor skala i dagbrott. De största exportländerna är i dag Indien, Kina och Brasilien, medan även Sverige har en betydande granitindustri med stenbrott framför allt i Bohuslän och Småland. För ett projekt som Vita huset handlar valet av sten inte bara om estetik, utan också om långsiktlighet och symbolik. Granit är ett material som förknippas med stabilitet och beständighet, vilte inte minst Trump tycks vilja understryka.

Helikopterplattan är en annan del av byggprojekten som har direkt koppling till säkerheten kring presidentens transporter. Enligt uppgifter har plattan planerats för att underlätta snabba förflyttningar av statsledningen, främst med helikoptrar som används för kortare resor i Washingtonområdet. Bygget har krävt omfattande markarbeten och förstärkningar för att klara vikten från tunga helikoptrar. Det är ett typexempel på hur infrastruktur kring presidentens arbetsplats ständigt anpassas till nya säkerhetskrav, men också hur sådana projekt kan bli föremål för politisk symbolik.

Balsalen i Vita huset har en minst lika lång historia. Vita huset har genom åren genomgått flera omfattande renoveringar, bland annat efter att brittiska trupper brände byggnaden 1814. Under 1900-talet byggdes bland annat West Wing om och Truman genomförde en stor invändig renovering i slutet av 1940-talet. Balsalen är tänkt att användas för officiella middagar och statsbesök, men har ifrågasatts av dem som anser att Vita huset redan har tillräckligt med representationslokaler. Andra menar att en modern balsal är nödvändig för att möta dagens krav på stora evenemang och internationella möten.

Ur ett ekonomiskt perspektiv handlar det om mer än bara enskilda byggprojekt. Renoveringar av Vita huset innebär omfattande upphandlingar av byggmaterial, hantverkstjänster och teknisk utrustning. För den amerikanska bygg- och stenindustrin kan sådana projekt vara betydelsefulla, inte minst för att de lyfter fram material som granit i ett offentligt sammanhang. När Vita huset väljer natursten skickar det en signal till marknaden, och liknande val har historiskt sett påverkat trender inom arkitektur och offentligt byggande. Den globala efterfrågan på natursten har dessutom ökat under senare år, drivet av byggboom i flera regioner och ett växande intresse för material med lång livslängd.

För Trump handlar byggprojekten också om eftermäle. Att visa upp pågående arbeten vid Vita huset är ett sätt att framstå som en president som lämnar konkreta spår efter sig. Genom att använda material som granit och genom att bygga helikopterplatta och balsal vill han skapa en berättelse om beständighet. Samtidigt visar reaktionerna att varje förändring i Vita huset tolkas politiskt. För vissa är det välbehövlig modernisering, för andra ett ingrepp i ett kulturarv.

Oavsett utgången av de politiska turerna är byggprojekten vid Vita huset ett tydligt exempel på hur infrastruktur, materialval och makt går samman. Graniten som nu läggs på gångvägen kommer sannolikt att finnas kvar under lång tid, oavsett vad som händer med världsläget. Frågan är bara hur historien kommer att beskriva den som lade den.