Samma dag som Dagens Nyheter besöker Skellefteå i maj slår konkursen till i det norska batteriföretaget Morrow. Svarta rubriker dominerar norsk press, och Northvoltkollapsens tyngd över den europeiska batteriindustrin blir än mer påtaglig.

I den stora fabriken i Skellefteå går Matthias Arleth, vd för Lytens svenska verksamhet, med snabba steg mellan de gamla tillverkningsmaskinerna som en gång skulle rädda världen. En fläkt susar sakta. Annars är det helt tyst i den enorma anläggningen.

”Det är tufft att bygga förtroende efter Northvoltkraschen. Men här ska vi producera battericeller innan året är slut”, säger den tyske ingenjören med grått, välansatt hår.

## Efter kollapsen

Fjorton månader har gått sedan Europas batteridröm kraschade. Northvolt, med 5 000 anställda, föll med skulder på nära 90 miljarder kronor – precis när produktionen började komma på plats. Nu vibrerar en avgörande fråga: kan Europa bygga en egen batteriindustri och komma ikapp Kinas 20-åriga försprång genom att ett litet amerikanskt startup-bolag tar över Northvolts konkursbo?

Northvolts gamla fabrik i Skellefteå är enorm – lika stor som sjuttio fotbollsplaner. Nu fylls den försiktigt av liv igen. Matthias Arleth stannar upp och följs av en behaglig aftershave-doft.

”För mig är det här mer än ett jobb. Om vi ger upp investeringarna här, blir det i princip omöjligt för den västerländska industrin att ta upp kampen med Kina och bygga upp en egen batteriproduktion”, förklarar han.

Lyten har idag 170 personer i Skellefteå och 50 i Västerås. Planen är att växa till 600 anställda inom ett år.

## Jakt på kundkontrakt

Arleth pekar på en stor, ljus byggnad med fyra produktionslinjer. Det är där Northvolts så kallade NMC-batterier för fordonsindustrin ska produceras senare i år. Men ännu saknas det avgörande – kundkontrakt, det som Northvolt byggde hela sin affär på.

”Vi pratar intensivt med gamla och nya kunder. Det ser rätt lovande ut. Vi jobbar stenhårt med att återbygga förtroende efter Northvoltkraschen och siktar på bindande kontrakt på sikt”, säger Arleth.

I väntan på kunder planeras de första leveranserna gå till bolagets egna batterilagringssystem i Northvolts gamla fabrik i Polen.

Men Lyten har framför allt en långsiktig plan med sina egenutvecklade litium-svavel-batterier. Dessa innehåller ett specialmaterial kallat 3D Graphene. Batterierna är lättare och mer energitäta än konventionella lösningar, och kräver inte kritiska råvaror som nickel eller kobolt.

”De används i drönare och rymdindustrin. Planen är att tillverka dessa batterier här 2028”, förklarar Arleth och pekar på en annan grå industribyggnad med fem linjer.

Han betonar fördelarna: ”Cellerna har upp till 50 procent billigare materialkostnad än Northvolts. Dessutom finns ingen risk att råvarutillgången skärs av. Det är precis vad Europa vill ha.”

Men storskalig produktion är erkänt svår att få till. Och Lyten har bara erfarenhet av pilottillverkning i Kalifornien.

## Finansieringen oklar

Efter flera frågor med undvikande svar kommer det fram: pengarna saknas ännu.

”Vi har en plan för finansieringen”, säger Arleth kort.

Liksom Northvolt är Lyten som startup-bolag helt beroende av investerarpengar. Lytens köp av Northvolts konkursbo höll först på att gå i stöpet på grund av att det saknades pengar för att skriva slutkontrakt. Först efter ett halvår, i februari i år, slutfördes affären tack vare pengar från Wallenbergsägda AI-datacenterbolaget EdgeConnectX.

På frågan om hur mycket pengar företaget har och hur länge de räcker svarar Arleth att han inte kan säga, men att de har en plan för finansieringen och håller hårt i plånboken. Han medger att det inte är lätt att hitta kapital till batteriindustrin efter Northvolt-chocken.

En fördel är dock att över 85 procent av maskinutrustningen i Skellefteå kan återanvändas till både Northvolts och Lytens batteritekniker.

## Leverantörer kräver förskott

Nästa utmaning är att få tillbaka leverantörerna. Många av dem gjorde miljonförluster på Northvolt.

”Vi för samtal för att få ombord leverantörerna igen”, säger Arleth.

En leverantörskälla i Skellefteå, som vill vara anonym, berättar för DN hur denne gjort två leveranser till Lyten – mot förskottsbetalning.

## Dolt ägande väcker frågor

Matthias Arleth återkommer upprepade gånger till att Northvolts konkurs lämnat dem i en ”förtroende-bombkrater”. Samtidigt hålls Lytens största ägare och investerare dolda. Fordonskoncernen Stellantis äger 2 procent och Nokia 1 procent. Ingen har mer än 5 procents ägande.

På frågan om vem som är störste ägare svarar Arleth att investerare som äger större poster är välkända privatpersoner som vill förbli privata.

”Vi måste respektera att de inte vill synas. Vi har namngett åtta stora”, säger han och tillägger att de största ägarna är från USA och Europa, många från Silicon Valley.

Men kan du förstå att det skulle vara lättare att bygga förtroende om ni berättade vem som äger företaget?

”Ja, alla frågar om det. Men investerare är som de är, det får vi respektera.”

Situationen kompliceras ytterligare när Arleth i intervjun först säger att inga investerare kommer från Ryssland eller Kina, men sedan skickar en skriftlig kommentar som motsäger detta: ”Lyten har inga väsentliga investeringar från individer från Kina, Ryssland eller andra FEOC-länder.”

FEOC (Foreign Entity of Concern) står i amerikansk lagstiftning för aktörer kopplade till Kina, Ryssland, Nordkorea och Iran.

Trots flera frågor per mejl om det finns kinesiskt eller ryskt ägande undviker bolaget att ge ett rakt ja eller nej. Istället skriver de att man har över 1 000 direkta investerare och inte kan bekräfta några betydande investerare från FEOC-länder.

Matthias Arleth betonar dock: ”Beslut om Lytens verksamhet fattas av ledningsgruppen och styrelsen. Båda består uteslutande av amerikanska och europeiska individer.”

## Kan de konkurrera med Kina?

Den kanske största frågan återstår i bakgrunden: kan Lyten hämta in Kinas försprång på 20 år av grundforskning?

”Kina har jättetuffa konkurrenter, men de har inte tillgång till vår patentskyddade 3D-grafen- och litium-svavel-teknik. Allt fler politiker och företagsledare i Europa inser faran att vara utlämnade åt Kina”, svarar Arleth.

## Kopplingar till försvaret

Lytens lätta batterier passar väl för drönare. Bolaget har kontrakt med Defense Innovation Unit (DIU), ett Pentagonorgan som ska föra in civil teknik i amerikansk försvarsindustri.

På frågan om Lyten kommer att tillverka drönare åt amerikansk krigsindustri i Skellefteå svarar Arleth: ”Jag kommer inte att säga nej till att leverera till försvarsindustrin. Nu pågår mest diskussioner inom Europa, men finns behov är vi här för att hjälpa.”

Kommer ni leverera till både Europa och USA?

”Ja. Jag tror inte att vi kommer skicka celler härifrån till USA. Men ska aldrig säga aldrig.”

## Väntar på EU-stöd

Sedan årsskiftet erbjuder EU räntefria lån på upp till 1,5 miljarder euro för att hjälpa Europas batteriindustri att komma ikapp Asien. Matthias Arleth säger att ansöknings- och tilldelningsprocessen inte är klar.

”Inga finansieringsbeslut har fattats avseende Lyten i Sverige. Men våra operativa planer är inte beroende av någon enskild subvention eller något finansieringsinstrument”, avslutar han.

Om Lyten ska lyckas återuppväcka Europas batteridröm återstår att se. Utmaningarna är många: återvinna förtroende hos kunder och leverantörer, säkra finansiering, bevisa att tekniken fungerar i massproduktion och komma ikapp Kinas enorma försprång. Men i den tysta fabriken i Skellefteå, där 4 500 personer en gång förlorade sina jobb, finns åtminstone en gnista av hopp kvar.