Lisa Magnusson: Folk ute i landet måste komma över sitt stockholmskomplex

Lisa Magnusson, ledarskribent på Dagens Nyheter, uppmanar människor utanför huvudstaden att lägga ner sitt Stockholmskomplex. I en ledare den 1 november 2026 skriver hon att folk ute i landet måste komma över det, och ställer frågan: Varför skulle inte Övertorneå, Tingsryd och Valbo bry sig om vad som händer i Stockholm?

Frågan går rakt in i en av de mest seglivade konflikterna i svensk debatt: förhållandet mellan Stockholm och resten av landet. Det är en relation fylld av både självklarhet och friktion. Stockholm är landets politiska, ekonomiska och mediala centrum. Där finns regeringen, riksdagen, de stora medieredaktionerna och en stor del av näringslivets huvudkontor. För många i mindre orter är Stockholm samtidigt något avlägset – en plats man besöker, flyttar till eller förhåller sig till på avstånd.

Begreppet Stockholmskomplex har länge använts för att beskriva just denna ambivalens. Det kan handla om en känsla av underlägsenhet, men också om irritation över att allt ska kretsa kring huvudstaden. På senare år har debatten skärpts. Urbaniseringen har gjort att allt fler flyttar till storstadsregioner, samtidigt som många landsbygdskommuner kämpar med minskande befolkning och stängda välfärdstjänster. Det har skapat en politisk sprängkraft som märks i val efter val.

De orter som nämns i ledaren är inga slumpmässiga exempel. Övertorneå ligger i norra Norrbotten, vid gränsen till Finland, och är en av många glesbygdskommuner som länge tappat invånare. Tingsryd, i Kronobergs län, är en småländsk skogs- och sjökommun med en helt annan näringslivsstruktur än huvudstadens. Valbo är inte ens en kommun utan en tätort i Gävle kommun – en påminnelse om att ”utanför Stockholm” rymmer allt från mellanstora städer till små byar. Tillsammans visar de att frågan om Stockholm inte bara handlar om en stad, utan om hur hela landet organiseras.

En vanlig tolkning av Stockholmskomplex är att människor i andra delar av landet ägnar för mycket tid åt att tycka saker om Stockholm. Men Magnussons fråga vänder på perspektivet. Om beslut som påverkar hela Sverige fattas i huvudstaden, vore det snarare märkligt om inte människor i Övertorneå, Tingsryd och Valbo följde med i vad som händer där. Att intressera sig för Stockholm behöver inte vara ett uttryck för vare sig avund eller självförakt. Det kan vara ett uttryck för medvetenhet om var makten finns.

Samtidigt är relationen inte jämlik. Stockholm växer, fastighetspriserna har stigit och infrastrukturen byggs ut i en takt som många andra regioner bara kan drömma om. Stockholms län har länge stått för en stor del av Sveriges befolkningstillväxt. Regionen har också en hög koncentration av högutbildade och en dominerande ställning inom finans, tech och media. Men landet i stort är fortfarande beroende av basnäringar som skog, stål, gruvor och energi, ofta lokaliserade långt från huvudstaden. Den ekonomiska dynamiken mellan stad och land är därför långt mer komplex än vad debatten ibland ger sken av.

I politiken har klyftan mellan stad och land blivit allt tydligare. Flera partier har försökt profilera sig som landsbygdens försvarare, medan andra brottats med motstridiga väljargrupper. Frågor som bränslepriser, avstånd till sjukvård och nedläggningar av skolor har blivit nationella stridsfrågor. I riksdagen har mandat från landsbygdsvalkretsar ofta visat sig avgörande, och debatten om stad och land påverkar allt från regionalpolitik till bostadsbyggande.

Lisa Magnussons ledare kommer sannolikt att läsas som ett inlägg i just den debatten. Genom att rikta blicken mot dem som ”måste komma över” sitt komplex sätter hon fingret på en öm punkt. Men den öppna frågan – varför skulle inte människor i mindre orter bry sig om Stockholm? – kan också läsas som en uppmaning till storstaden att sluta se sig själv som hela Sveriges självklara mittpunkt. För om alla har rätt att bry sig om Stockholm, har Stockholm också anledning att bry sig om resten av landet.