Anders Svensson: Äter du middagen som lunch eller som kvällsmat?

Allt fler skriver ihop ordet ”tredjeland”. Det visar genomgångar av svenska medietexter från de senaste tre åren, enligt språkforskare. Den särskrivna formen ”tredje land” dominerar fortfarande, men den hopskrivna formen står nu för nära hälften av beläggen. I plural är hopskrivningen faktiskt vanligast: ”tredjeländer”.

Frågan har aktualiserats i takt med att ”tredjeland” blivit ett etablerat begrepp i EU- och migrationspolitisk debatt. Med tredjeland avses i regel ett land utanför EU och EES. Termen används flitigt i frågor om asyl, återvändande och viseringspolitik, inte minst i samband med EU:s förhandlingar om migrationspakten. När ett uttryck får en fast politisk innebörd är steget ofta kort till att det skrivs som ett ord. Språkvetare brukar peka på liknande fall: ”första språk” och ”förstaspråk”, ”utrikes född” och ”utrikesfödd”, ”öppen vård” och ”öppenvård”.

Ola Karlsson, som svarar på läsarfrågor om språk, rekommenderar hopskrivning när det rör sig om det politiska begreppet. Det gäller särskilt i sammansättningar som ”tredjelandsmedborgare” och ”tredjelandsstudenter”. Han konstaterar att det också går att skriva till exempel ”studenter från tredje land”, men att den hopskrivna formen är att föredra när ordet används som förled. I plural är ”tredjeländer” den form som nu används mest.

Bakgrunden är en läsarfråga från någon som undrar över hur ordet ska hanteras i text. Frågan kan tyckas liten, men den rymmer en större språklig princip: när ett uttryck blir en fast term går det ofta från att vara två ord till att bli ett. Det är en process som pågår ständigt i svenskan, och språkvården försöker fånga upp den när beläggen blir tillräckligt många.

Vid sidan av den politiska språkfrågan tar språkexperterna upp ett betydligt ovanligare ord: ”kattmoster”. En läsare berättar att hennes far hade ett par ”kattmostrar”, kusiner till farmodern, och att de kom från Kalmartrakten. Hon undrar om uttrycket är känt i svenskan. Gabriella Sandström, som svarar, känner inte igen det. I Svenska Akademiens ordbok finns ordet, men där beskrivs det i en artikel från 1935 som en kvinna som intresserar sig mycket för katter. Några belägg för att ordet skulle ha en annan betydelse, till exempel kopplad till ”kattguld”, har hon inte hittat.

Kalmartrakten är ett område i sydöstra Sverige med en lång historisk tradition, och många ålderdomliga ord och uttryck har överlevt i släktled där. Men just ”kattmoster” tycks alltså inte vara etablerat i det allmänna språkbruket. Kopplingen till ”kattguld” – ett äldre uttryck för något som inte är riktigt äkta – är inte helt långsökt, men det saknas belägg, enligt Sandström.

Språkfrågorna visar hur svenskan ständigt är i rörelse. Medan etablerade samhällsbegrepp tenderar att dras samman till ett ord, lever gamla uttryck ofta kvar i familjer och bygder. I båda fallen är det till syvende och sist språkbrukarna som avgör vad som blir standard. Det som i dag ses som en ovanlig sammansättning kan i morgon vara den form som rekommenderas i ordböckerna.