Kristofer Ahlström: Släpp gnället om vintertid – norrmännen har fattat poängen

Sverige har nu gått över till vintertid, och med det kommer årets mörkaste månader. För många innebär det en känsla av förlorat dagsljus och ett ifrågasättande av hela tidsomställningen. Men enligt nyare forskning kan problemet inte i första hand ligga hos klockan, utan hos vår egen inställning till mörkret.

Den årliga debatten om vintertid brukar följa samma mönster: människor beklagar sig över att dagarna blir kortare och att de biologiska klockorna rubbas. Förespråkare för permanent sommartid pekar på hälsoskäl, medan andra vill behålla växlingen. EU har sedan 2019 diskuterat att avskaffa de säsongsbundna tidsomställningarna, men medlemsländerna har ännu inte enats. I Sverige har frågan varit vilande, och i år gäller alltså som vanligt att klockan ställts tillbaka en timme.

Bakom den vanliga klagokören finns dock en annan bild. Psykologerna Kari Leibowitz och Joar Vittersø vid Universitetet i Tromsø genomförde för några år sedan en studie där de undersökte hur människor i Norge upplever vintern. De frågade 238 personer från södra Norge ända upp till Svalbard om deras syn på årstiden och hur nöjda de var med livet. Resultatet var tydligt: de som hade en positiv inställning till vintern uppgav också en högre livstillfredsställelse. Ju längre norrut deltagarna bodde, desto starkare blev sambandet.

Svalbard är här ett särskilt intressant exempel. I den norska ögruppen råder polarnatt från mitten av november till slutet av januari, med noll timmar direkt solljus. Ändå tycks invånarna, som ändå valt att leva där, i högre utsträckning omfamna mörkret. Enligt forskarna handlar det om förväntningar: den som accepterar vintern som något naturligt och snarast berikande klarar den bättre än den som ser den som ett motstånd.

Kritiken mot vintertid och mörker är inte ny. Men en del av motståndet kan vara kulturellt betingat. I dagens samhälle hyllas ständig aktivitet, produktivitet och ett utåtriktat liv – värden som förknippas med sommarens ljusa kvällar och oändliga möjligheter. Sommarens långa dagar ställer krav på människor att delta i sociala sammanhang, vara utomhus och ”leva livet till fullo”. För den som inte orkar hänga med kan det bli en källa till stress snarare än glädje.

Här kan mörkret faktiskt fungera som en befrielse. När himlen släcks tidigt på eftermiddagen försvinner också känslan av att man borde göra mer. Dagen får ett naturligt avslut, och det blir lättare att motivera vila och återhämtning. Filosofen Josef Pieper skrev redan på 1900-talet att ledigheten inte bara är en paus mellan arbetspassen, utan något värdefullt i sig själv. I en tid där allt ska optimeras kan vintermörkret vara ett motstånd mot synen att en människa i vila är en dålig investering.

Flera länder med långa, mörka vintrar har börjat diskutera hur man bäst förhåller sig till bristen på ljus. I Norge har man länge forskat på ljusterapi och andra sätt att kompensera. Men förändringar av klockan, menar forskare, löser inte de grundläggande frågorna. Det handlar snarare om att skapa en kultur där årstiden accepteras och till och med uppskattas. Att byta tidtabell på jordaxeln är svårt, men att byta perspektiv är fullt möjligt.

För den som fortfarande tvivlar kan det vara värt att påminna om att allt är relativt. De mörkaste platserna på jorden har också de mest nöjda vintermänniskorna, enligt forskningen. Kanske är det just genom att omfamna mörkret som man upptäcker dess kvaliteter: stillheten, lugnet, och den där oväntade solstrimman som en novembermorgon kan kännas som en extra gåva. Det är inte klockan som berövar oss ljuset – det är den som hjälper oss att organisera det. Och med rätt inställning kan vintertid vara mer än bara något att överleva.