Jessica: Min nya hjälte gick lös på vägskylten

Felstavade skyltar har blivit en allt svårare fråga att ignorera. Läsare från olika delar av landet har den senaste tiden rapporterat in allt från en varningsskylt vid Slussen i Stockholm, där ”spårvidd” stavats med dubbelt r, till en skylt på Rådmansö i Norrtälje kommun som döpt om FN:s förre generalsekreterare Dag Hammarskjöld till ”Hammarsköljd”. Slussen är en av Stockholms mest trafikerade knutpunkter, och Rådmansö ligger i en skärgårdsbygd där många både bor och vistas sommartid. Att felen dyker upp just där gör att de snabbt uppmärksammas.

Felen väcker också starka reaktioner. En kåsör med ett uppmärksammat engagemang i frågan beskriver sig själv som en person med fullt utvecklad felstavningsintolerans. Hen skriver att det är lättare sagt än gjort att bara skratta åt det som kallas språkliga föroreningar i det offentliga rummet.

Bakgrunden till det senaste engagemanget är en vägskylt i Blankaholm, ett mindre samhälle vid E22:an i Västerviks kommun. Skylten, som leder ner mot gästhamnen, visade namnet ”Paralellvägen”. Ordet parallell ska enligt svenska skrivregler stavas med fyra l, men här saknades ett. Kåsören felanmälde skylten till markägaren, det statliga skogsbolaget Sveaskog. Företaget tackade för informationen och lovade att rätta till felet ”vid tillfälle”. Något datum för åtgärden nämndes inte.

Sveaskog är en av Sveriges största skogsägare med stora markinnehav i flera delar av landet. För ett sådant bolag är en vägskylt en liten del av infrastrukturen, men också en del av företagets ansikte utåt. Att ett stort och välkänt företag inte agerar direkt kan uppfattas som nonchalans. Den som får ett sådant svar får lätt intrycket att felet kan få ligga kvar hur länge som helst.

Västerviks-Tidningen åkte därefter till Blankaholm för att dokumentera skylten. Då visade det sig att någon redan tagit saken i egna händer. Skylten var korrigerad, men inte med fyra l. Den som utfört korrigeringen hade i stället sett till att skylten nu hade sex l. Grammatiskt är det fullständigt fel, men kåsören beskriver det som en humoristisk fullträff och en form av civil olydnad. Aktionen har fått många att dra på munnen, samtidigt som den väcker frågan om vad som egentligen krävs för att sådana här fel ska åtgärdas.

Fenomenet med felstavade skyltar är inte nytt, men det har fått större spridning i sociala medier. Bilder på tokiga skyltar delas snabbt och engagerar långt utanför den lokala bygden. Det gör att pressen på företag och myndigheter ökar. Ett stavfel som tidigare kunde ligga okänt i flera år kan nu bli en rikstäckande nyhet inom loppet av ett dygn. För kommuner och bolag handlar det inte längre bara om språkriktighet, utan också om förtroende och varumärke. En skylt som ser slarvig ut ger intrycket att verksamheten i övrigt också sköts slarvigt.

Samtidigt finns det de som tycker att upprördheten är överdriven. Några läsare har framfört att man borde skratta åt felen i stället för att bli upprörd. Men för den som reagerar starkt på språkfel är det inte alltid så lätt. Kåsören skriver att det finns en gräns för vad en människa med felstavningsintolerans kan stå ut med. Att någon i Blankaholm valde att korrigera skylten på sitt eget sätt visar att frustrationen är påtaglig.

Det återstår att se hur många l vägskylten i Blankaholm till slut får. Kåsören har aviserat en ny resa söderut och planerar att stanna till i samhället för att inspektera resultatet. Förhoppningen är att Sveaskog hinner korrigera skylten enligt konstens alla regler, men samtidigt finns en nyfikenhet inför vad den anonyme skyltkonstnären kan tänkas hitta på härnäst. Ibland kan fel vara rätt, konstaterar kåsören.