Novaja Gazeta, en av de sista stora oberoende rösterna i Ryssland, har tystnat. Tidningen, som under decennier varit en nagel i ögat på Kreml, meddelade i mars 2022 att den pausar sin verksamhet – bara timmar efter att myndigheterna utfärdat ett andra formellt varning om att den kunde blockeras. För många väckte nedläggningen en fråga som länge förbryllat både journalister och analytiker: varför tillät Putinregimen att denna obekväma tidning existerade så länge?
Svaret, som bland annat Anna-Lena Laurén utvecklar i en analys, ligger i en kombination av historia, symbolik och en enda man: chefredaktören Dmitrij Muratov. Novaja Gazeta grundades 1993, i en tid av politisk oro och journalistisk frihet. Tidningen ärvde något av arvet från Glasnost – en plattform för undersökande journalistik som granskade maktmissbruk, korruption och människorättsbrott, inte minst i Kaukasus och under de två krigen i Tjetjenien. Redan från början var den en besvärlig samtalspartner för makten, men den lyckades överleva där många andra oberoende medier tystnade.
En viktig del av förklaringen stavas Dmitrij Muratov. Han tog över som chefredaktör 1995 och blev tidningens ansikte utåt, en garanti för kvalitet och oberoende i en annars alltmer kontrollerad mediesfär. Genom åren präglades Novaja Gazeta av en sägenomspunnen motståndskraft. Flera av dess journalister dödades eller mördades, däribland Anna Politkovskaja 2006, vars granskningar av Tjetjenien och Putins maktapparat gjorde henne världsberömd. Varje gång tidningen drabbades av ett attentat eller politiskt tryck växte internationella protester, och det skapade en sköld av uppmärksamhet som gjorde det kostsamt för Kreml att slå till.
Muratovs personliga prestige blev ytterligare en faktor. När han 2021 tilldelades Nobels fredspris för sitt arbete för yttrandefrihet, såg världen honom som en symbol för det oberoende Ryssland. Priset uppfattades av många som en implicit kritik av regimen, men paradoxalt nog gav det också tidningen ett slags immunitet. Ett omedelbart stängt av Novaja Gazeta direkt efter Nobelpriset hade varit diplomatiskt känsligt. Kreml, som alltid värnat om sin internationella image, valde istället att långsamt snärja tidningen med juridiska medel, ekonomiska påtryckningar och ständiga varningar från tillsynsmyndigheten Roskomnadzor.
Men invasionen av Ukraina i februari 2022 blev vändpunkten. I det nya klimatet, där all opposition mot kriget kriminaliserades och oberoende medier stängdes eller tvingades i exil, fanns inget utrymme för en tidning som Novaja Gazeta. Den 28 mars fick tidningen sin andra varning på kort tid – det sista steget innan ett totalförbud. Valet var enkelt, men smärtsamt: antingen upphöra frivilligt och bevara sin värdighet, eller fortsätta under censur och förlora allt som gjorde tidningen unik. Redaktionen valde att pausa.
Det var ett beslut som kom efter att Muratov själv, tidigare samma månad, sålt sin Nobelmedalj på auktion för 103,5 miljoner dollar – pengarna gick till välgörenhet för ukrainska barn. På sätt och vis manifesterade det tidningens öde: en sista gest av motstånd, innan det inte längre fanns något utrymme för den typen av civilkurage i Ryssland.
Nedläggningen av Novaja Gazeta är en symbolisk milstolpe i Putins långa kamp mot fri journalistik. Under 2000-talet har Ryssland gått från ett land med en relativt pluralistisk mediemarknad till ett där nästan alla stora tv-kanaler och tidningar kontrolleras av staten eller av lojala oligarker. Novaja Gazeta överlevde längre än de flesta, men även den fick till slut ge vika. Enligt experter handlade regimens tolerans inte om att respektera yttrandefriheten, utan om en pragmatisk bedömning av kostnader och vinster. Så länge tidningen var liten nog att inte utgöra ett direkt hot, och stor nog att fungera som en ventil i västvärldens ögon, kunde den få finnas. När kriget inleddes blev den dock en riskabel påminnelse om att Ryssland en gång hade en oberoende press – och då var det säkra före det osäkra.
Idag återstår endast ett fåtal oberoende ryska medier, och de flesta verkar från exil, som Meduza och radio Ekho Moskvy, som också tvingades stänga kort efter krigsutbrottet. Novaja Gazeta fortsätter dock att existera i en digital version, men endast på sin webbplats och med begränsad personal. Tidningens redaktion har delvis flyttat utomlands, men frågan om dess framtid är oviss. För den som följt utvecklingen är det dock tydligt att det inte är slutet på en tidning, utan slutet på en epok – den sista stora symbolen för vad ett fritt Ryssland kunde ha varit. Frågan är vad som kommer att byggas i dess ställe, och om någon återigen vågar ta upp kampen för en oberoende press i ett land där priset för sanning är så högt.
