Oroligt i Polen efter politisk strid om domstol

Protesterna utanför författningsdomstolen i Warszawa fortsätter efter att parlamentet avsatt domstolens ordförande. Konflikten har vuxit till en öppen maktkamp mellan den nya regeringen under Donald Tusk och det forna regeringspartiet PiS, Lagen och Rättvisan. I centrum står en institution som under ett decennium varit föremål för heta politiska strider.

Avsättandet sker sedan koalitionsregeringen i Sejmen, det polska parlamentets underhus, meddelat att mandatperioden ska anses avslutad. Oppositionen, ledd av PiS, och president Andrzej Duda, som formellt utsett domstolens ordförande, hävdar att beslutet strider mot grundlagen. Författningsdomstolen har därför hamnat i en situation där två sidor gör anspråk på att försvara rättsordningen.

Bakgrunden till krisen går tillbaka till 2015, då PiS vann parlamentsvalet. Partiet inledde då en rad reformer av rättsväsendet som enligt EU-kommissionen och flera juridiska expertorgan hotade domstolarnas oberoende. Bland annat ändrades reglerna för författningsdomstolens sammansättning, och nya domare valdes under omtvistade former. Sedan dess har domstolen setts av många som politiskt styrd, medan dess anhängare betonar att den utför sitt uppdrag enligt gällande lag.

Donald Tusk, som tillträdde efter valet 2023, har gjort rättsstatens återupprättande till en av regeringens viktigaste frågor. Hans koalition vill ogiltigförklara flera av de förändringar som PiS genomförde och har försökt bygga en ordning där domstolar står fria från politisk inblandning. Varje steg har dock blockerats eller fördröjts genom beslut i institutioner som fortfarande domineras av domare utsedda under PiS-epoken.

Motståndarna ser dagens avsättande som en fortsättning på samma mönster, fast med ombytta roller. De menar att den nuvarande regeringen, som kom till makten med löften om demokratiska principer, nu själv använder parlamentet för att rensa ut domare som inte passar in i den nya politiska linjen. De påpekar att författningsdomstolen ska vara oberoende av både regering och opposition, och att en regering inte kan byta ut domstolens ordförande genom en enkel parlamentsomröstning.

Polens politiska kaos har också lett till oro i EU. Rättsstatsfrågan har varit central i unionens förhållande till Warszawa under nästan ett decennium. EU-kommissionen har vid flera tillfällen hotat med sanktioner och hållit inne ekonomiska medel. För Polen, som är en av EU:s största nettomottagare av budgetmedel, är tillgången till dessa pengar viktig för infrastruktur, klimatomställning och regional utveckling. Den juridiska osäkerheten påverkar därmed inte bara demokratin utan också ekonomin.

Marknadsbedömare har under åren lärt sig att särskilja olika typer av politiska kriser. Medan marknader i regel tonar ner symbolfrågor, tenderar rättsliga osäkerheter som äventyrar EU-medel att tas på allvar. En fungerande rättsstat ses som positivt för långsiktiga investerare, men den nuvarande situationen, med två institutioner som gör anspråk på samma makt, är svårare att prissätta. Konflikten kan därför dröja kvar som en riskfaktor i polsk ekonomi.

Den aktuella krisen ser inte ut att lösas snabbt. President Duda har fortfarande starka befogenheter och har hittills vägrat att ge vika. Samtidigt visar opinionsmätningar att polska väljare är djupt splittrade. Frågan om vem som ska styra domstolarna har blivit en symbol för den större politiska klyftan mellan ett konservativt, nationellt orienterat Polen och en liberal, EU-vänlig regeringslinje.

För EU innebär situationen en fortsatt utmaning. Om Polen, med sina nära 38 miljoner invånare och växande ekonomiska betydelse, inte hittar en stabil rättslig grund, riskerar konflikten att spilla över på andra frågor som migrationspolitik, energi och säkerhet. Ledande institutioner i Bryssel lär därför fortsätta att följa utvecklingen i Warszawa med särskild uppmärksamhet.

Sammantaget är det senaste avsättandet inte en isolerad händelse. Det är ett nytt kapitel i en kamp om Polens politiska identitet – och om vilka institutioner som ska ha sista ordet. Tills en lösning nåtts kommer protesterna sannolikt att fortsätta, och författningsdomstolen förblir en het politisk stridsfråga.