Birgitta Rubin: Svenska museer hotas av sotdöden

Kritiken mot Statens fastighetsverks marknadshyror har pågått i över trettio år. Under hösten har den tagit ny fart, och situationen beskrivs nu som akut för Östasiatiska museet, Medelhavsmuseet och Armémuseum i Stockholm. Dansmuseet har redan tvingats lämna två centrala lokaler och har varit hemlöst i nära två år.

Frågan ventilerades på seminariet ”Hoten mot våra museer”, arrangerat av Axel och Margaret Ax:son Johnsons stiftelse i Östasiatiska museets hörsal. Flera ledande inbjudna beslutsfattare – kulturministern, statssekreteraren på Kulturdepartementet och ansvariga på Statens fastighetsverk – uteblev. Från debattens sida var en representant för tankesmedjan Timbro ensam om att försvara marknadshyror för alla verksamheter.

Systemet med marknadshyror inom statliga fastigheter infördes i början av 1990-talet. Kritiker har länge varnat för att det slår mot institutioner som förvaltar kulturarv och inte kan flytta sina samlingar. En av dem som tagit avstånd är liberalen Olle Wästberg, statssekreterare i Finansdepartementet 1991–92. 2016 skrev han i Svenska Dagbladet att hyressättningen med åren förvridits till ett marknadstänkande som inte var avsikten för museerna. Nationalmuseum har nyligen fått en intäktsjusterad hyra, men det är oklart om den blir påtagligt lägre.

Nu har frågan nått politiken. Riksdagens kulturutskott har kallat Statens fastighetsverk till möte, och Sverigedemokraterna har föreslagit en utredning av hyressättningen. Höjda hyror har också blivit ett allt större problem för landets lärosäten. Missnöjet syns även i sociala medier, där flera grupper bildats för att protestera mot museistängningar. Föreningen Rädda Medeltidsmuseet har demonstrerat mot att Riksdagsförvaltningen sagt upp museet från lokalerna på Helgeandsholmen. Medeltidsmuseet har stått utan permanenta lokaler i tre år, och utlovade utrymmen i Börshuset blir inte lediga förrän Nobel center fått ett nytt hus på Stadsgårdskajen.

En av de mest uppmärksammade frågorna gäller Världskulturmuseerna, myndigheten med säte i Göteborg. Den har för tredje gången på tio år föreslagit att Östasiatiska och Medelhavsmuseet ska stänga sina nuvarande lokaler och samlokaliseras med Etnografiska museet på Djurgården. Förslaget kommer samtidigt som Statens fastighetsverk aviserat en hyreshöjning på 57 procent för Etnografiska museet. Myndigheten har sedan starten beskrivits som en problematisk konstruktion. Den tidigare chefen för Moderna museet och Nationalmuseum, Olle Granath, kallade den på seminariet en ”museal bouillabaisse” – en blandning av etnografiska, konst- och arkeologiska museer i två städer med 50 mils avstånd.

Granath påminde också om utredningen ”Leka marknad” från 2000, där det ansågs orimligt att kulturarvsinstitutioner hyressätts som kommersiella bilhandlare eller hotell – inte minst när byggnaderna uppförts specifikt för museiändamål. Han kritiserade Statens fastighetsverks överhyror, som med råge överträffar avkastningskravet. Förra året uppgick överskottet till 700 miljoner kronor.

Flera talare underströk värdet av de kulturhistoriska byggnader som är i farozonen. Östasiatiska museet ligger på Skeppsholmen i en fastighet från 1699–1704, ritad av Nicodemus Tessin d.y. Armémuseum ska nästa år lämna sitt hus från 1777, ett statligt byggnadsminne ritat av Carl Johan Cronstedt. Östasiatiska museets samlingar vilar på hundra år av forskningssamarbeten och donationer, bland annat från Kinakommittén och Gustaf VI Adolf. Att hålla sådana miljöer öppna för allmänheten ansågs centralt för en levande stad. Seminariet gav också applåder när Lars Anders Johansson, styrelseledamot i Svenska byggnadsvårdsföreningen, föreslog att Regeringskansliet i stället kunde flytta ut i förorterna. I innerstaden pågår samtidigt en kamp om attraktiva lägen: Riksdagsförvaltningen har sagt upp Wetterling gallery efter 42 år i Kungsträdgården, och det spekuleras i att Regeringskansliet vill åt Medelhavsmuseets lokaler vid Gustav Adolfs torg.

Världskulturmuseernas överintendent Britta Söderqvist kunde inte närvara. Hon var i Lagos för repatriering av Etnografiska museets Beninbronser. Kritiker menar att ledningen prioriterat Världskulturmuseet i Göteborg på bekostnad av de Stockholmsbaserade enheterna och att myndigheten är toppstyrd. Enligt tidskriften Magasin K ska två Asienintendenter bort och konstvetenskaplig kompetens nedprioriteras. Förhandlingar om personalnedskärningar har inletts innan beslut om museernas framtid har fattats.

Som alternativ till marknadshyror lyfts stiftelseformen. Prins Eugens Waldemarsudde lyckades lämna Statens fastighetsverk 2015 med hjälp av en stiftelsejurist, och blev 2017 fristående från Nationalmuseum. Därefter sänktes kostnaderna med 50 procent. Thielska galleriet friköpte sin byggnad 2021 med hjälp av en hemlig donator. I Finland betalar museerna drifts- eller självkostnadshyra. I Norge är systemet liknande, och i Danmark betalar statliga museer ingen hyra alls. Vitterhetsakademien har i en skrivelse till Finansdepartementet krävt att hyresnivåer som skadar museernas uppdrag stoppas.

En undersökning från fackförbundet DIK 2025 visar att nio av tio museianställda uppger att resurserna inte räcker för att leva upp till uppdragen. Samtidigt saknar Sverige fortfarande flera viktiga museisatsningar – bland annat ett designmuseum, fotomuseum, modemuseum och ett centralt museum för glaskonst. Ett museum för Hilma af Klint lyser också med sin frånvaro. Att etablerade museer nu hotas av nedläggning väcker därför frågor om prioriteringarna inom svensk kulturpolitik.