Enformigt när Don Toliver fyrar av mer pyro än på nyårsafton

Explosionerna är öronbedövande, den blytunga basen får golvet i Avicii arena att skallra och Don Toliver lufsar runt på scenen. Men det som inledningsvis känns mäktigt blir snabbt enformigt. Det menar Frida Söderqvist i en recension av den amerikanske rapparens konsert i Stockholm.

Don Toliver, 29, från Houston i Texas, är en av de mest omskrivna artisterna inom modern hiphop och trap. Han slog igenom med singeln ”No Idea” 2019 och har sedan dess byggt en lojal publik världen över. Hans musik kombinerar melodiös sång, autotune och tunga basgångar med influenser från R&B, psykedelisk trap och rock. Han är signad till Travis Scotts skivbolag Cactus Jack, vilket gett honom en stark plattform i den internationella rapvärlden.

Konserten ägde rum på Avicii arena, Stockholms stora evenemangsarena som tidigare hette Globen. Arenan är en av Sveriges mest kända scener för internationella artister och har genom åren tagit emot allt från världsstjärnor inom pop till hårdrock och elektronisk musik. Att Don Toliver fyller en sådan lokal säger något om hans växande popularitet i Europa. Turnén är en del av ett större globalt projekt, och Stockholm är en av flera städer på schemat.

Söderqvist beskriver en show med hög volym, visuella explosioner och en artist som rör sig mycket men som samtidigt upplevs som upprepande. Hon noterar att basen får arenan att skaka, men att helheten blir monoton. Det är en kritik som inte är unik för just denna konsert. Under senare år har många stora hiphop- och trapartister satsat på spektakulära scenshower med pyro, gästartister och avancerad ljudteknik. Fokus ligger ofta på upplevelsen snarare än på det traditionella konsertformatet med låtar som presenteras i en tydlig dramaturgi.

Den utvecklingen har också en ekonomisk förklaring. Liveframträdanden är i dag den viktigaste inkomstkällan för många artister, särskilt i en tid där strömningstjänster inte ger samma intäkter som skivförsäljning gjorde tidigare. Biljettpriser, merch och sponsrade turnéer har blivit avgörande för artister på Don Tolivers nivå. Samtidigt innebär det att konsertproduktionerna blir allt mer likriktade. Kritiker har flera gånger påpekat att många av de stora turnéerna bygger på samma typ av visuella effekter och ljudmässiga chockeffekter, snarare än på musikalisk variation.

Don Tolivers musik har dock en bred attraktionskraft. Hans låtar har strömmats i miljardtals gånger på plattformar som Spotify och Apple Music, och han samarbetar med några av de största namnen inom genren. Han har också lyckats nå ut utanför den traditionella rappubliken, bland annat genom att synas på festivaler och i sociala medier. Hans senaste album, ”Hardstone Psycho”, som släpptes 2024, togs emot väl av både fans och kritiker och befäste hans position som en av de ledande artisterna i sin generation.

För den svenska publiken innebär konserten på Avicii arena ett exempel på hur den globala hiphopscenen når även Norden. Sverige har länge haft en stark hiphoptradition, med artister som Latin Kings, Kartellen och i modern tid Yasin och Einár. Men de internationella aktörerna har en egen dynamik. De lockar ofta en ung publik som är van vid att konsumera musik via strömning och sociala medier, och som förväntar sig en upplevelse som går bortom enbart musiken.

Frida Söderqvists recension är förstås en subjektiv bedömning, men den pekar på något centralt i samtidens konsertkultur. När ljudet är så högt att det blir svårt att urskilja nyanser, och när scenshowen upprepar sig från låt till låt, riskerar det musikaliska hantverket att hamna i skymundan. Det är en invändning som med jämna mellanrum riktas mot stora produktioner, oavsett genre.

Samtidigt visar Don Tolivers konsert att efterfrågan på den här typen av framträdanden är stor. Arenan var fylld, och stämningen bland publiken var intensiv. För många i salongen var kvällen troligen en stark upplevelse, med artistens karisma och den fysiska känslan av basen i kroppen. Att det sedan finns röster som tycker att helheten blir enformig är en del av den kritik som alltid följer med stora artister.

Don Toliver befinner sig i en expansiv fas av sin karriär. Han turnerar flitigt, släpper musik regelbundet och bygger en global fanbas. Stockholmskonserten var ytterligare ett steg i den resan. Frågan är om han framöver kan utveckla sitt scenspråk så att även de som söker djupare musikaliska nyanser får något att ta med sig hem. I nuläget tycks hans styrka ligga i kraft, energi och visuell intensitet. Men som Frida Söderqvist påpekar kan även det bli repetitivt när det inte balanseras av variation och dynamik.