Jessica: Jag vill radera fars dag

Fars dag infaller andra söndagen i november, men för den som mist sin pappa är den inte alltid enkel att fira. I ett personligt kåseri i Dagens Nyheter skriver kåsören Jessica om en far som gick bort i cancer 2015, bara 67 år gammal. Efter ett långt arbetsliv som snickare hann han knappt njuta av pensionen.

Det är bakgrunden till en text som rymmer betydligt mer än en högtidshälsning. Relationen mellan dottern och fadern beskrivs som en känslomässig berg- och dalbana, fylld av bråk och perioder av total tystnad. När de väl återupptog kontakten var den skörare än en silkestråd. För att undvika att allt skulle rasa valde de medvetet samtalsämnen som var praktiska och ofarliga: hur man bygger en altan, byter bildäck eller bakar bullar med sänkt sockerhalt för en diabetessjuk far.

Just valet av samtalsämnen säger något om fars dag som fenomen. Högtiden är för många förknippad med praktiska gåvor och sysslor: verktyg, bilgrejer och byggprojekt. Fadern i kåseriet var snickare, och det var också inom det praktiska som relationen kunde mötas. Att diskutera altanbygge och däckbyte var ett sätt att vara tillsammans utan att hamna i det som gjorde ont.

Politik var däremot en mina, och faderns drickande ytterligare en zon de inte rörde. ”Vi tassade försiktigt som katter runt alla minor”, skriver Jessica.

Fars dag blev ändå en dag då hon åkte hem. Presenten var ofta en pikétröja från NK – varuhuset vid Hamngatan i Stockholm som förknippas med exklusivare märken. Det var något fadern aldrig skulle ha kostat på sig själv, enligt dottern. Han blev glad, både över besöket och över gåvan, trots att den var både dyr och onödig.

När fadern väl dog var sorgen inte ren. Jessica beskriver lättnad snarare än sorg – lättnad för hans skull, eftersom han var svårt sjuk, men också för sin egen skull. ”För allt magont han gav mig medan han levde”, skriver hon. Det är en ärlighet som många kan känna igen sig i. Att förlora en förälder med en komplicerad relation väcker ofta blandade känslor, där saknad och lättnad finns sida vid sida.

Sorgforskningen brukar lyfta fram att förlusten av en förälder med en konfliktfylld relation kan ge en särskilt komplex sorg. Lättnad och saknad blandas, och högtiderna blir påminnelser om det som aldrig reparerades. Jessica beskriver just detta: en önskan att radera dagen, men inte pappan.

Fars dag har firats i Sverige sedan 1931, medan mors dag etablerades i slutet av 1910-talet. Den infaller andra söndagen i november och har med tiden blivit en av årets stora presentdagar. Inom detaljhandeln brukar den beskrivas som en viktig försäljningsperiod, med allt från blommor och kläder till elektronik och verktyg. Men högtiden har också en känslomässig laddning som inte går att avläsa i reklamen.

Samtidigt har synen på faderskap förändrats. Dagens fars dag handlar inte bara om traditionella manliga presenter, utan också om närvaro och relationer. Men det finns en växande medvetenhet om att alla inte har en nära eller konfliktfri relation till sina föräldrar. Högtider kan då väcka sorg, ilska och ambivalens snarare än glädje.

Avslutningen i kåseriet fångar just den dubbelheten: ”Jag vill ta bort fars dag men ha min pappa tillbaka. Hur svår och jobbig han än var att leva med så saknar jag honom jättemycket.”

För den som har en okomplicerad relation till sin far är fars dag ofta enkel. För den som bär på minnen av konflikter och frånvaro kan den vara en årlig påminnelse om det som inte blev sagt. Texten visar att högtiden rymmer båda delarna: den kommersiella ytan och den djupare betydelsen. Och att omtanke ibland handlar om att minnas en person precis som han var – med fel och brister, men ändå med något viktigt att sakna.