Torborg Nedreaas gör nu intåg på den svenska bokmarknaden i rask takt. Inom loppet av ett år har Wahlström & Widstrand gett ut tre av den norska författarens romaner, och nu kommer ”Musik från en blå brunn” – den tredje delen i den uppmärksammade Herdis-trilogin, i översättning av Cilla Naumann.
Den norska författaren, som var aktiv från 1940-talet fram till sin död 1987, räknas i dag som en av efterkrigstidens viktigaste skandinaviska röster. Hennes författarskap präglades av ett tydligt politiskt engagemang – hon var medlem i Norges kommunistiska parti – och av en stark förankring i hemstaden Bergen, vars stadsmiljö återkommer som en levande fond i flera av hennes verk.
Satsningen på Nedreaas inleddes tidigare i år med abortromanen ”Av månsken växer ingenting”, som av Sveriges Radio utnämndes till årets första litterära sensation. Därefter följde ”Trollskärvan”, den första delen i trilogin om flickan Herdis, där läsaren möter huvudpersonen som ett ensamt barn som rör sig genom ett regnglittrande Bergen med en undrande och öppen blick på tillvaron.
Förlaget har medvetet valt att hoppa över den kronologiskt sett nästa romanen i serien, ”De varme hendene” från 1952. Den boken, en tendensroman mot Nato, sågades av kritikerkåren när den kom men försvarades in i det sista av Nedreaas själv. Det var först med ”Musik från en blå brunn” som hon återupprättade sitt litterära anseende i hemlandet.
I den nya romanen har Herdis blivit äldre. Första världskriget har brutit ut nere på kontinenten, men för hennes del handlar det om andra mörka moln. De existentiella gåtorna – framför allt sexualitetens – kryper allt närmare och griper in i hennes liv på ett högst konkret sätt. Modern är otrogen, skiljer sig från fadern och väljer att leva öppet med sin älskare, något som slukar Herdis helt.
Familjeupplösningen flyttar romanen från gatumiljön, som dominerade i ”Trollskärvan”, in i hemmet. Där barnen tidigare rörde sig i en egen värld med föräldrarna som avlägsna silhuetter, tornar de nu upp sig över dottern. Herdis är lidelsefullt förälskad i sin vackra mor Ziska, medan fadern framstår som en enslig och ömkansvärd gestalt – på sorgset avstånd men trots allt mer lik Herdis själv än den strålande modern.
Mot slutet av boken antar Herdis utanförskap tydligt existentiella dimensioner. I en vindlande festscen väljer hon att inte delta i gemenskapen utan roar i stället ut i en båt för att betrakta festen på avstånd – ett konstnärligt betraktarskap som löper som en röd tråd genom berättelsen.
Språkligt håller Nedreaas en mycket hög nivå. Hennes förmåga att fånga dofternas osynliga värld – trappuppgångar, rum, människor – är anmärkningsvärd, och översättningen av Cilla Naumann förmedlar den sinnligheten väl. Samtidigt märks en tydlig förändring i berättarperspektivet jämfört med föregångaren. Barnets omedelbara blick har ersatts av en berättare som sänker sig ner i Herdis medvetande från ett något högre plan, vilket gör romanen mer konventionell – men fortfarande en underbart skriven barndomsskildring.
Bästa vännen Julia, som var en central figur i ”Trollskärvan”, är borta i uppföljaren – förvisad till Herdis dåliga samvete, och möjligen också till författarens. Frånvaron av de tidigare perspektivskiftena, som gjorde ”Trollskärvan” till ett kalejdoskop av sinnesintryck, märks tydligt, men gör inte romanen mindre läsvärd.
Att en norsk klassiker från 1950-talet nu lanseras i Sverige i så pass rask takt vittnar om ett växande intresse för den nordiska romankonsten från förra seklet. Wahlström & Widstrands satsning har väckt uppmärksamhet i litteraturkretsar, och med den tredje titeln på plats är hela Herdis-trilogin nu tillgänglig för svenska läsare. Förlagets strategiska val att lyfta fram de mer tidlösa verken framför de utpräglat politiska tycks ha fallit väl ut.
”Musik från en blå brunn” är en påminnelse om varför Torborg Nedreaas räknas till den norska litteraturens stora namn – och en påminnelse om att en författares rykte kan återupprättas, oavsett hur hårt domen faller första gången.














19 kommentarer
If AISC keeps dropping, this becomes investable for me.
Good point. Watching costs and grades closely.
Production mix shifting toward Kultur might help margins if metals stay firm.
Good point. Watching costs and grades closely.
Good point. Watching costs and grades closely.
Exploration results look promising, but permitting will be the key risk.
Good point. Watching costs and grades closely.
Good point. Watching costs and grades closely.
If AISC keeps dropping, this becomes investable for me.
Good point. Watching costs and grades closely.
Good point. Watching costs and grades closely.
I like the balance sheet here—less leverage than peers.
Good point. Watching costs and grades closely.
Good point. Watching costs and grades closely.
Silver leverage is strong here; beta cuts both ways though.
If AISC keeps dropping, this becomes investable for me.
The cost guidance is better than expected. If they deliver, the stock could rerate.
Production mix shifting toward Kultur might help margins if metals stay firm.
Good point. Watching costs and grades closely.