Enligt honom har klassiska krigsromaner ingenting att säga frontsoldaterna i Ukraina

Den ukrainske författaren och soldaten Artur Dron har gett ut essäboken ”Hemingway vet ingenting” i svensk översättning av Mikael Nydahl. Boken, som utkommer på det svenska förlaget Ellerströms, bygger på Drons egna erfarenheter från fronten i Donbas och är en skarp kritik av den västerländska krigslitteraturen. På 155 sidor argumenterar Dron för att klassiska krigsskildringar inte förmår beskriva det krig Ukraina för närvarande utsätts för.

Donbas, den östra region där striderna har pågått sedan 2014, har varit en av de hårdaste delarna av fronten efter Rysslands fullskaliga invasion i februari 2022. Dron anmälde sig som frivillig och placerades där, och det är utifrån den positionen han skriver. Hans bok är därmed inte en akademisk betraktelse utan ett vittnesmål från pågående strider.

Boken inleds i ett religiöst register. Dron beskriver hur Gud följer honom och hans landsmän i skyttegravarna, under beskjutning, vid drönarangrepp och fångutväxlingar. Enligt Dron vakar Gud även över ateisterna när de går i döden för sitt land. ”Det onda”, skriver han, ”uppstår när människan väljer något annat än Gud.” Även den som är främmande för denna teologi kan följa resonemanget, tack vare en rak ton och tydliga exempel. Svårare att acceptera är bokens intellektuella huvudtes: att krigslitteraturen är naiv.

Titeln syftar på Ernest Hemingway. Dron läste tidigt Hemingway, Erich Maria Remarque och Evelyn Waugh – författare vars namn förknippas med 1900-talets stora krigsskildringar. Men efter invasionen och tiden vid fronten ifrågasätter han deras betydelse. Han menar att deras böcker skildrar strider om territorier, inte om existens. Fiendesoldaten får där en sensibilitet och ett erfarenhetsregister som Dron anser att ryska soldater varken har eller förtjänar.

Samma slutsats gäller enligt Dron även Chinua Achebe, Gabriel García Márquez, Marguerite Duras och Imre Kertész. Den yppersta krigslitteratur som skrivits är ur stånd att berätta något om det krig som vi själva lever och dör i, skriver han. ”För det är ett krig den aldrig har bevittnat.”

En central del av boken är Drons syn på Ryssland. Det räcker inte att fördöma Putin, skriver han; problemet är folket. ”Runt etthundrafyrtiotremiljoner människor. Ryssarna.” Han går längre och pekar ut den ryska kulturen som fientlig. Sergej Jesenin, Vladimir Majakovskij, Iosif Brodsky, Anna Achmatova och alla de andra är ”deras kultur”, skriver Dron, en kultur av mördare och terrorister. Hans slutsats är att Ryssland måste förstås som ett land där ondskan uppstår ur människans val att vända sig bort från Gud.

Här har boken mött invändningar. Om man ställer Drons fråga – vad är en nationalkultur värd om den föder så många mördare? – kan samma fråga ställas med avseende på tyska, polska, ukrainska, judiska eller brittiska traditioner. I samtliga fall vore det ett uttryck för en totalitär impuls med begränsat intellektuellt värde. Kritiken pekar på svårigheten i att göra hela folk och kulturer ansvariga för enskilda handlingar.

Samtidigt är boken mer än ett politiskt ställningstagande. Dron är en författare som skriver ur ett akut nu, där upplevelsen av att ha berövats hela sin livsvärld är styrande. Det märks i de avsnitt som skildrar kriget på nära håll, inte minst historien om sjukvårdaren Oleksandr Kobernyk, som Dron återkommer till i flera kapitel. Varje gång framträder Kobernyk ur ett nytt perspektiv och med ny information.

Starkast är dock partierna där Dron skildrar sig själv i yrsel och dövhet efter en granatattack, när han vandrar den kilometerlånga vägen genom sönderbombad terräng från skyttegraven till basen med en stupad kamrat släpad i en sovsäck efter sig. Där viker argumenten undan inför existerandets kalla sanning och den övertygelse som bär namnet litteratur.

Boken ”Hemingway vet ingenting” finns nu på svenska i Mikael Nydahls översättning. Utgivningen sker i ett läge där ukrainska röster fått en allt tydligare plats på den svenska bokmarknaden, och där frågan om hur krig ska skildras är mer aktuell än på länge.