Skådespelaren Agneta Ekmanner är död

Skådespelaren Agneta Ekmanner har avlidit. Hon blev 87 år. Ekmanner var under flera decennier en av Sveriges mest framträdande teaterskådespelare, med en karriär som sträckte sig från Stockholms stadsteater till Dramaten och Ingmar Bergman.

Hon föddes i Stockholm 1938. Under studietiden i Lund, där hon läste statsvetenskap och historia, var hon aktiv i studentteatern – ett engagemang som skulle få avgörande betydelse för hennes vägval. I stället för en akademisk examen blev det skådespelarstudier vid Scenskolan i Malmö, en institution som fostrat flera av landets främsta scenkonstnärer.

Mellan 1968 och 1989 var Ekmanner knuten till Stockholms stadsteater, där hon ingick i den fasta ensemblen i två decennier. Där gjorde hon uppmärksammade roller i Anton Tjechovs ”Tre systrar”, Molières ”Misantropen” och David Hares ”Enligt Amy”. Hon samarbetade även med Suzanne Osten på Unga Klara, den nyskapande barnteatern som under 1970- och 80-talen utmanade synen på scenkonst för unga. Stadsteatern var under denna tid en av landets viktigaste scener, och Ekmanner tillhörde en generation skådespelare som satte stark prägel på repertoaren.

Därefter följde flera uppsättningar på Dramaten, där hon bland annat arbetade med Ingmar Bergman och Pia Forssgren. I Bergmans uppsättning av ”Markisinnan de Sade” gjorde hon rollen som grevinnan Saint-Fond – en tolkning som räknas bland höjdpunkterna i hennes karriär. Bergman, som under sina sista aktiva år skapade en rad kritikerrosade föreställningar på nationalscenen, var känd för att ställa höga krav på sina skådespelare. Ekmanner var en av dem som levde upp till kraven.

Hennes politiska engagemang präglade också bilden av henne. Hon deltog i kårhusockupationen 1968, en av de mest uppmärksammade händelserna i den svenska 68-rörelsen, och medverkade senare i flera tv-sända debattprogram.

Dottern Frida Cornell beskriver henne som ständigt intellektuellt nyfiken. ”Mamma var alltid nyfiken intellektuellt, både i sitt privatliv och i sitt yrke. Det märktes inte minst i hennes roller. Hon hade sådan bredd”, säger hon.

Ett exempel på den bredden var när Ekmanner framförde monologen av Joan Didions ”Ett år av magiskt tänkande” på Göteborgs stadsteater. Det var den första uppsättningen av verket i Sverige. Didions berättelse om sorgeåret efter hennes makes bortgång hade fått stort internationellt genomslag och krävde en skådespelare som kunde bära en hel föreställning ensam på scenen.

1965 gifte hon sig med film- och teaterregissören Jonas Cornell. Paret arbetade även tillsammans, bland annat med filmen ”Puss & kram” från 1967, som fick stort genomslag och blev en av hennes första stora filmroller. Sammanlagt medverkade hon i ett 40-tal filmer och tv-serier. Bland de senare framträdandena fanns också Ingmar Bergmans ”Larmar och gör sig till” från 1997, där hon spelade mot Börje Ahlstedt.

Teaterkritikern Leif Zern, nära vän till Ekmanner, betonar hennes särställning inom svensk teater. ”Hon spelade alla de stora rollerna och var oerhört intresserad av vad skådespelarkonst är. Hon älskade att diskutera teater”, säger han.

Även Dramatenskådespelaren Elin Klinga har starka minnen av Ekmanner. När Klinga i 20-årsåldern gjorde ett inhopp i ”Markisinnan de Sade” möttes hon av en erfaren kollega som tog sig an henne med värme. ”Agneta var otrolig att möta som mentor, kollega och skådespelare på scenen. Hon hade en säregen intensitet och ett djup som fick både oss på scen och publiken att se de bilder hon lade fram. Hennes konstnärskap ökade toleransen för varandras olikheter”, säger Klinga.

För sitt konstnärskap belönades Ekmanner med flera utmärkelser, däribland Svenska Dagbladets Thaliapris, ett av landets mest ansedda teaterpriser. 1994 mottog hon Sankt Eriksmedaljen, Stockholms stads finaste utmärkelse, som delas ut för betydande insatser för staden. Genom sin mångsidighet – från klassiska teaterroller till film, tv och politiskt engagemang – lämnade hon ett bestående avtryck i svenskt kulturliv.

Agneta Ekmanner blev 87 år.