Gastkramande vackert på Fontaines DC:s nya skiva

Det irländska rockbandet Fontaines DC är aktuella med sitt femte studioalbum ”Dopamine chamber” – en skiva som tar gruppen i en mörkare och mer elektronisk riktning. Albumet, som ges ut på XL Recordings, kommer efter en period av snabb publiktillväxt och allt större internationell uppmärksamhet, och väntas befästa bandets ställning som en av samtidens mest omtalade rockakter.

Bandet bildades i Dublin för drygt tolv år sedan, när medlemmarna träffades under en musikutbildning. Det som började som en smått obskyr poesiklubb, influerad av beatpoeter som Jack Kerouac och Allen Ginsberg, har med tiden vuxit till en av indievärldens mest hyllade konstellationer. Sedan albumdebuten ”Dogrel” 2019 har bandet rört sig obehindrat mellan postpunk, grunge, indierock och lyriskt låtskrivande.

Jämförelserna med U2 blir allt svårare att undvika. ”Inte sedan Bono först tog på sig en cowboyhatt och riktade blicken mot USA har ett irländskt band erövrat världen med samma hastighet och intensitet som Fontaines DC”, skrev The Irish Times tidigare i veckan. För ett land med starka rocktraditioner – från U2 och The Cranberries till yngre akter som The Murder Capital och Pillow Queens – väger orden tungt.

I dag är bandet Londonbaserat. Frontmannen Grian Chatten och bandkamraterna Carlos O’Connell, Conor Curley, Conor Deegan och Tom Coll har samlat på sig både Mercury Prize- och Grammy-nomineringar. Sedan 2022, då ”Skinty Fia” gick in på första plats på den brittiska albumlistan, har gruppens kommersiella tyngd ökat markant – en utveckling som accelererat ytterligare i spåren av 2024 års ”Romance”.

Det nya albumet är producerat av James Ford, en av brittisk rocks mest efterfrågade producenter, känd från samarbeten med Arctic Monkeys och Florence + the Machine. ”Dopamine chamber” har beskrivits som ett dystopiskt glittrande världsbygge – ett slags sjunkande Venedig som rymmer mer av allt: mörker, elektronik, melodier och en mer utåtriktad attityd. Syntar, stråkar och trummaskin har fått en framskjuten plats på de elva spåren, medan de skeva gitarrerna bitvis tonats ner.

Influenserna är tydliga – The Cure anas i bakgrunden och låten ”Mimesis” har tydliga Depeche Mode-vibbar. Tematiskt rör sig skivan mellan människa och maskin, hedonism och artificiell intelligens, jakten på snabba kickar och längtan efter flykt.

En höjdpunkt är duetten med den spanska stjärnan Rosalía, som med sin genrebrytande flamenco-pop blivit en av världens mest inflytelserika popartister. Hennes gästspel i låten ”Where is gone?” är gastkramande vackert, enligt recensenten, och visar på bandets förmåga att ta in influenser långt bortom den anglosaxiska rocktraditionen. Tillsammans med rockballaden ”Happy for you” pekas den ut som albumets starkaste ögonblick.

Albumsläppet sker i ett läge där den postpunkvåg som växte fram under 2010-talets senare hälft fortsätter prägla rockscenen. Fontaines DC delar scen med band som Idles, Shame och Dry Cleaning – akter som fört en rå, gitarrdriven rock tillbaka in i det bredare musikmedvetandet. Att just Fontaines DC har kommit längst mot ett verkligt genombrott handlar mycket om deras förmåga att ständigt förnya sig, och ”Dopamine chamber” är inget undantag.

Skivbolaget XL Recordings, grundat i London i slutet av 1980-talet av Richard Russell, har genom åren gett ut allt från The Prodigy och Radiohead till Adele. Bolaget är känt för att ge artister stort konstnärligt utrymme och har varit en central aktör i brittisk musikindustri i över tre decennier. Att Fontaines DC ingår i katalogen är en markering av att bandet inte längre bara ses som ett undergroundfenomen utan som en av de viktigaste rösterna i samtida brittisk-irländsk rock.

Med ”Dopamine chamber” tar bandet ytterligare ett steg bort från den råa lo-fi-produktion de en gång byggde sitt rykte på. Kvar finns det poetiska anslaget och den nerv som gjorde dem unika, men nu med en bredare palett och en tydligare ambition. Om U2-jämförelsen håller även fortsättningsvis återstår att se, men bandet har både publiken och albumen för att klara steget.