Helena Lindblad: Både parodiskt och hemskt när Israel svarar på ”Naza” med en tafflig motdokumentär

De politiska attackerna i Israel mot den Gazakrigskritiska dokumentären ”Naza” har tagit en ny vändning. Israelska ambassader används nu för att sprida motfilmen ”Naza. The real story”, en produktion som av flera bedömare beskrivits som tekniskt undermålig. Samtidigt fortsätter hatvågen mot dokumentärens regissörer att växa.

Dokumentären ”Naza” har sedan premiären varit en av de mest uppmärksammade skildringarna av kriget i Gaza. Den har fått internationellt erkännande för sin kritiska granskning av krigets konsekvenser för civilbefolkningen. I Israel har den däremot mötts av hård kritik, där politiska företrädare anklagat filmskaparna för att ge en ensidig bild av konflikten.

Det senaste draget innebär att israeliska ambassader runt om i världen aktivt distribuerar motfilmen. Att diplomatiska beskickningar används för att bemöta kritisk journalistik med en motfilm är ovanligt. Enligt bedömare signalerar det en strategisk satsning från israeliskt håll för att påverka den internationella opinionen, inte minst i västländer där dokumentären fått stort genomslag.

Motfilmen, som producerats som ett direkt svar på ”Naza”, har dock inte fått det mottagande som avsändarna hoppats på. Flera recensenter har beskrivit den som tafflig och påpekat att den saknar den faktagrund och den kvalitet som kännetecknar originaldokumentären. I stället framstår den som ett politiskt svar, utformat för att tona ner de vittnesmål och den dokumentation som presenteras i filmen.

För regissörerna bakom ”Naza” har situationen blivit alltmer pressad. Hatvågen mot dem har intensifierats under den senaste tiden. Människorättsorganisationer har uttryckt oro över den utsatta situation som filmskaparna befinner sig i, och över den statliga inblandningen i en kampanj som riktar sig mot kritisk journalistik.

Kontroversen är en del av en bredare kamp om berättelsen om kriget i Gaza, som inleddes efter Hamas terrorattack mot Israel den 7 oktober 2023. Kriget har krävt ett mycket stort antal dödsoffer och lett till omfattande förstörelse i Gaza. Parallellt med striderna på marken pågår ett intensivt informationskrig där dokumentärer, nyhetsartiklar och sociala medier används som vapen.

Israel har under kriget vid upprepade tillfällen kritiserats av internationella organisationer för att begränsa journalisters tillgång till Gaza och för att styra rapporteringen om konflikten. Kritiska röster menar att regeringen använder statliga resurser för att motverka negativ publicitet. Att ambassaderna nu involveras i spridningen av motfilmen ses som ytterligare ett exempel på den strategin.

Fenomenet med organiserade motkampanjer mot dokumentärer är internationellt växande. Filmer som granskar politiskt känsliga ämnen möter allt oftare motreaktioner där fokus flyttas från sakfrågor till att ifrågasätta filmskaparnas trovärdighet och motiv. Det anmärkningsvärda den här gången är att statliga institutioner öppet deltar i kampanjen.

För Israel är frågan känslig. Landet försöker samtidigt upprätthålla diplomatiska relationer med omvärlden och hantera den kritik som kriget gett upphov till. Att använda ambassader för att sprida en politiskt färgad motfilm riskerar enligt diplomater att fördjupa motsättningarna med omvärlden.

Flera internationella organisationer har uppmanat Israel att upphöra med de statliga påtryckningarna mot dokumentärfilmarna och i stället låta kritiken bemötas inom ramen för fri opinionsbildning. Hittills har uppmaningarna inte fått något gehör.

Medan kriget i Gaza fortsätter lär även kampen om narrativen fortsätta. ”Naza” har blivit en symbol för den svåra balansgången mellan kritisk journalistik och politiska intressen – och för de risker som filmskapare världen över ställs inför när de skildrar ett pågående krig.