72 vargar kan skjutas i Sveriges licensjakt 2027 – ingen jakt planerad i Värmland i vinter

Totalt 72 vargar kan komma att skjutas under den licensjakt som är planerad till 2027. Det är ett av de tydligaste besluten i svensk rovdjursförvaltning på flera år. Jakten är tänkt att genomföras i de delar av landet där vargstammen är tätast, främst i Mellansverige, och syftar till att hålla nere antalet vargar på en nivå som myndigheterna bedömer som hanterbar.

Vargen är fridlyst i Sverige och skyddas av EU:s art- och habitatdirektiv. Under stora delar av 1900-talet var arten i det närmaste utrotad i Skandinavien, men efter att skyddet stärktes under 1960- och 1970-talen började stammen långsamt återhämta sig. De senaste decennierna har antalet vargar ökat från ett tiotal djur till över 400 i Sverige. Den återväxten har skapat en av de mest polariserade politiska frågorna på den svenska landsbygden.

Den svenska modellen för rovdjursförvaltning bygger på att vargstammen ska ha en gynnsam bevarandestatus, samtidigt som människor som bor och verkar i glesbygd ska kunna känna trygghet. Licensjakten är ett av de viktigaste verktygen. Den skiljer sig från skyddsjakt, som används när enskilda djur orsakar akuta problem. Licensjakten är i stället en planerad, kvotbaserad jakt som beslutas i förväg och upphör när kvoten är fylld.

Att kvoten för 2027 har satts till 72 djur skickar en tydlig signal om att förvaltningen vill minska vargstammen. Jämfört med tidigare år är det en relativt hög siffra. Det slutliga utfallet beror dock på hur många revir som finns, hur snöförhållandena utvecklar sig och hur effektiv jakten blir i praktiken. Jakten sker vanligtvis under vintermånaderna, då spårläget är bäst och vargarna är lättast att lokalisera.

Vargförekomsten är inte jämnt fördelad över landet. De flesta reviren finns i Värmland, Dalarna, Gävleborg, Örebro, Västmanland och Södermanland. I dessa regioner är konflikterna också störst. Lantbrukare med får och nötkreatur har under flera år drabbats av angrepp, och många jägare upplever att vargen gör det svårt att bedriva jakt med lösa hundar. I renskötselområdet i norra Sverige är situationen delvis annorlunda. Där handlar problemen framför allt om att vargen stör rennäringen, som är en central näring för samiska samhällen.

Beslutet väcker också kritik. Svenska Rovdjursföreningen och andra miljöorganisationer har länge varnat för att en alltför hård jakt kan skada den svenska vargstammen. Den är redan genetiskt sårbar eftersom den härstammar från ett litet antal individer. Kritiker menar att jakt på fel djur, särskilt i familjegrupper, kan minska den genetiska variationen ytterligare. Flera tidigare beslut om licensjakt har också överklagats till domstol, vilket har gjort att jakten vissa år skjutits upp eller ändrats.

Samtidigt har EU:s syn på vargen förändrats. I hela Europa har vargstammen ökat under de senaste åren, och flera medlemsländer har efterfrågat en mer flexibel förvaltning. EU-kommissionen har signalerat att den vill se över skyddsstatusen, och 2024 fattade Bernkonventionens medlemsländer beslut om att sänka vargens status från strikt skyddad till skyddad. Det ger medlemsländerna större utrymme att tillåta jakt, även om EU:s art- och habitatdirektiv fortfarande sätter gränser.

Den svenska linjen ligger i linje med en bredare trend i Nordeuropa. Finland har infört kvoterad vargjakt, och Norge bedriver en aktiv rovdjursförvaltning med tydligt fokus på att minska antalet vargar i vissa regioner. För Sveriges del handlar de kommande årens utmaning om att hitta en balans som är hållbar både för vargen och för dem som lever med den. Med 72 djur i kvoten för 2027 skickar svenska myndigheter ett besked om att förvaltningen går mot en mer kontrollerad och restriktiv linje. Hur många vargar som verkligen fälls blir i slutändan en fråga om väder, snö och jaktens praktiska genomförande.