Helena Lindblad: Riskabelt för Madrid att hoppa i säng med Woody Allen

Madrid har återigen blivit inspelningsplats för en Woody Allen-film. Den 51:a filmen, som tills vidare går under arbetsnamnet ”Woody Allen Fall Project 2026”, spelades in i centrala Madrid i oktober. Arbetsnamnet antyder att filmen planeras ha premiär 2026. På rollistan finns bland annat Jemima Kirke och Alexi Wasser, båda kända från tv-serien ”Girls”, samt Peter Vives, Martin Csokas och norske Jakob Oftebro. Allen har beskrivit projektet som en romantisk komedi med den diplomatiska världen som fond och otrohet som tema.

Budgeten uppges vara omkring 12 miljoner euro, huvudsakligen finansierad med statliga och regionala spanska filmpengar. Enligt uppgift ska titeln innehålla Madrid, och en betydande del av exteriörerna ska visa staden från dess fördelaktigaste sida. Upplägget illustrerar hur långt spanska myndigheter är beredda att gå för att locka internationella produktioner. Madrid har på senare år etablerat sig som en av Europas hetaste inspelningsplatser, med generösa skattelättnader, sol och varierade stadsmiljöer. Den spanska filmbranschen har vuxit kraftigt under 2020-talet, och Madridregionen är i dag en av de främsta mottagarna av utländska inspelningar i Europa. Streamingjättar har etablerat produktionshubbar i regionen, och filmbranschen ses av både kommun och region som en viktig motor för jobb och turism.

För Madrid är en internationell storsatsning av det här slaget inte bara en fråga om kultur. En inspelning med en känd regissör innebär arbete för lokal filmpersonal, hotellnätter, transporter och en rad andra tjänster. Samtidigt sänder valet av Allen signaler som kan överskugga de ekonomiska vinsterna.

Inför inspelningsstarten togs Allen emot av Madrids borgmästare José Luis Martinez-Almeida och regionpresident Isabel Díaz Ayuso. Han förärades en handgjord gitarr och kallade Madrid för en elegant och vacker stad, perfekt för den atmosfär han ville åt. Det är tredje gången Allen spelar in i Spanien. Tidigare har han gjort ”Vicky Cristina Barcelona” (2008) och ”Rifkin’s Festival” (2020), den senare i San Sebastián.

Samtidigt pågår en politisk oro i Madrid. Inte långt från inspelningsplatsen ligger Puerta del Sol, där aktivister under en tid har slagit läger i plasttält för att protestera mot bostadsbrist och vräkningar. Stadens val att använda Allen som varumärkesambassadör har därför ifrågasatts. Kritiken förstärktes när franska Le Monde kort efter inspelningsstarten publicerade en granskning av Allens relation till Jeffrey Epstein.

Le Monde har gått igenom dokument och e-post som visar hur relationen inleddes vid en privat kändismiddag i New York 2010, strax efter att Epstein avtjänat sitt första fängelsestraff. Enligt tidningen utvecklades vänskapen snabbt och innefattade exklusiva gåvor, stora penningtransaktioner och favörer som privatflyg och hjälp med antagning till prestigeutbildningar för Allens döttrar. Granskningen åtföljdes av en halvtimmeslång video som sammanfattar händelseförloppet. Epstein, som var dömd för sexbrott, ska medvetet ha använt Allen för att bygga upp sitt rykte och utöka sitt nätverk, bland annat i Frankrike, där Allen vid samma tid gjorde succé med ”Midnatt i Paris”. Granskningen har fått stor spridning och återuppväckt debatten om hur filmvärlden hanterar anklagelser mot uppburna regissörer.

Allen har under lång tid varit en omstridd person i den internationella filmvärlden. Trots det har spanska finansiärer fortsatt att satsa på honom. Hans förra film, Parisbaserade ”Coup de chance” (2023) – på svenska ”Slumpen avgör” – fick ett betydligt varmare mottagande än många av hans senare verk och visade att han fortfarande kan göra relevant film. Frågan är om Madridfilmen kan upprepa den framgången, och om staden får den pr-vinst den hoppas på.

Kritiker menar att uppgifterna om relationen till Epstein gör det allt svårare att skilja verk från person. Madrid har en visuellt tilltalande stadsmiljö, vilket gör den till en naturlig plats för en romantisk komedi. Men när en stad med offentliga medel köper sig en regissör med ett så pass belastat namn, uppstår frågan om det verkligen är en pr-mässig vinst. Den här gången handlar det inte bara om en film, utan om vilka signaler en stad sänder när den väljer sina samarbetspartners.