Håkan Forsell: Hammarby sjöstad är stadsdelen som fortfarande försöker hitta hem

För 25 år sedan stod de första bostadshusen klara i Hammarby sjöstad. Området, som tidigare utgjorde starkt förorenad industrimark vid Lugnet på södra Hammarbykajen, skulle bli en ekologisk förebild och samtidigt en förlängning av Stockholms innerstad. I dag är stadsdelen fortfarande omdiskuterad – och fortfarande inte fullt utbyggd.

Stockholms stad skriver själv att det är svårt att säga när Hammarby sjöstad ska anses vara färdigställt. Nya etapper och kopplingar tillkommer alltjämt. Det gör att området, trots att det funnits i ett kvartssekel, ofta fortfarande beskrivs som nytt. Men bilden av vad stadsdelen faktiskt är, och vad den skulle vara, har skiftat genom åren.

Hammarby sjöstad planerades under 1990-talet i kölvattnet av Stockholms ansökan om att arrangera olympiska spelen 2004. Den förorenade marken schaktades bort och ersattes med jord från Värmland. Processen fick tidigt kritik. Journalisten Katarina Dahlström kallade den för ”landskapsexorcism” i tidskriften AREA. Poängen var att den ekologiska profilen i hög grad handlade om marknadsföring, snarare än faktisk hållbarhet.

Kritiken förstärktes när byggfusk avslöjades 2001, precis i samband med att inflyttningen började. Pressade byggtider, undermåliga material och fukt- och mögelskador i många hus gjorde att de så kallade lyxlägenheterna blev en skandal. Trots detta flyttade många barnfamiljer in. Området fick senare bygga ut skolor och idrottsanläggningar i efterhand, eftersom befolkningen inte blev den välbärgade äldre grupp som planerats för.

Internationellt väckte stadsdelen ändå stort intresse. Planerare från London till Shanghai reste till Stockholm för att studera satsningarna på förnybar energi och vattenrening. Hammarby sjöstad lyftes fram som en grön förebild, bland annat i spansk press. För politiker och byggherrar blev området ett sätt att visa upp Stockholm i världsklass. Enligt landskapsarkitekten Marta Strand, som studerade stadsdelen 2013, handlade den tekniskt ekologiska designen i grunden om att sälja in staden och företag i den globala konkurrensen.

Den bilden har också präglat forskningen om Hammarby sjöstad. Kulturgeografen Sara Westin använde stadsdelen som utgångspunkt i sin avhandling ”Planerat, alltför planerat” från 2010, där hon analyserade glappet mellan planerad och levd stad. Frågan var varför höga ambitioner så ofta inte tycks leda till en levande byggd miljö.

Paradoxen är tydlig. Å ena sidan blev Hammarby sjöstad en internationell symbol för hållbart stadsbyggande. Å andra sidan har stadsdelen kämpat med sociala problem. Runt 2020 rapporterade polisen om öppna drogscener i området, och 2021 sköts artisten Einár ihjäl i stadsdelen. Trots det har bostadspriserna hållit sig höga. Läget vid vattnet och stadsdelens varumärke har visat sig väga tungt.

Hammarby sjöstad blev också en prototyp för en ny typ av stadsförnyelse i Stockholm. Liljeholmskajen, Norra Djurgårdsstaden och kommande Lövholmen har planerats enligt samma grundmodell: centrala, vattennära lägen på gamla industri- och kontorsområden, med täta kvarter och marknadsoptimerade lägenheter. Den arkitektur som en gång väckte debatt har sedan dess blivit standard.

Den senaste utvecklingen handlar om projektet Hammarby sjöstad 2.0. Det drivs bland annat av boende, ingenjörer, ekonomer och forskare vid KTH, med den tidigare finansministern Allan Larsson som en av de drivande. Nästa fas innebär att hushållen ska göras delaktiga i klimatomställningen genom livsstilsförändringar, inte bara tekniska lösningar. Även Smithsonian Institute har uppmärksammat satsningen.

Frågan är när Hammarby sjöstad slutar betraktas som ett projekt och i stället blir en stadsdel bland andra. När Stockholm bygger ut blå linje till Luma, med beräknad invigning 2030, kommer området att knytas ännu närmare innerstaden. Kanske är det då som debatten om sjöstaden äntligen klingar av. Tills dess fortsätter stadsdelen att leva med både sina ambitioner och sina motsättningar.