Johan Croneman: SVT måste sluta fjäska för fel tittare – de yngre

Tv-kritikern Johan Croneman, verksam på Dagens Nyheter, riktar skarp kritik mot SVT:s söndagsutbud. I en krönika skriver han att SVT1 sänder en desperat veckotidningstablå – med noll tanke på dem som faktiskt tittar. Han menar att SVT måste sluta diskriminera äldre tittare.

Kritiken kommer i en tid då public service-bolaget har ett tydligt uppdrag att nå alla delar av befolkningen. Enligt sändningstillståndet ska SVT erbjuda ett mångsidigt utbud som präglas av kvalitet, oberoende och relevans. Äldre tittare har länge varit en av de mest lojala grupperna framför tv:n, men flera bedömare menar att de nedprioriteras till förmån för jakten på en yngre publik.

Söndagskvällen har traditionellt varit en av veckans viktigaste tv-tider. Förr var den synonym med stora dramaserier, samhällsprogram och breda familjeunderhållningar. Många hushåll samlas fortfarande framför teven då, och för äldre tittare är det ofta en fast punkt i tillvaron. Ändå, menar Croneman, fylls tablån med innehåll som snarare påminner om veckotidningar än om public service: program med fokus på renoveringar, matlagning och kändisskap. Det är en blandning som kan locka en bred publik, men som enligt kritikern saknar ambition och tydlighet.

Bakgrunden finns i en bredare medieutveckling. Linjärt tv-tittande minskar stadigt, framför allt bland yngre generationer som i allt högre utsträckning väljer streamingtjänster som Netflix, HBO Max och Viaplay. Äldre tittare har däremot i stor utsträckning behållit sina tv-vanor. Det gör dem till en viktig målgrupp för en public service-kanal – men också en grupp som lätt kan tas för given.

Inom tv-branschen pågår en diskussion om hur public service ska förhålla sig till en åldrande befolkning. Å ena sidan handlar det om att nå unga där de finns, vilket ofta innebär satsningar på digitala plattformar och sociala medier. Å andra sidan finns ett ansvar att värna de tittare som fortfarande följer det linjära utbudet. När resurserna krymper, menar kritiker, blir äldre tittare ofta förlorare.

Croneman pekar på att SVT1:s söndagskvällar är ett tydligt exempel på hur prioriteringarna ser ut. I stället för att erbjuda program som engagerar och utmanar, fylls sändningstiden med innehåll som känns hämtat från en annan tid. En desperat strävan efter tittarsiffror tycks styra tablån, snarare än public service-uppdraget, skriver han.

Kritiken väcker frågor om SVT:s framtida roll. Samtidigt som kanalen ska konkurrera med globala streamingjättar, måste den också uppfylla sitt demokratiska och kulturella uppdrag. Att försumma en stor och trogen tittargrupp kan i längden urholka förtroendet för hela public service. Flera debattörer har under året varnat för att en alltför kommersiell linje riskerar att göra SVT till en kopia av andra kanaler, utan att för den skull locka de unga tittare man jagar.

För äldre tittare är frågan inte bara en fråga om underhållning. Det handlar också om representation och delaktighet. När programutbudet i allt högre utsträckning vänder sig till en yngre målgrupp, skickar det en signal om att äldre människor inte är lika viktiga. Det är en utveckling som går stick i stäv med public service-uppdraget, menar Croneman.

SVT har ännu inte kommenterat kritiken. Men debatten lär fortsätta, inte minst i ljuset av den pågående översynen av public service-uppdraget och den framtida finansieringen. Frågan om vem som faktiskt tittar på söndagskvällarna – och vilka som syns i tablån – är med andra ord högaktuell.

För Johan Croneman är slutsatsen tydlig: SVT måste sluta diskriminera äldre tittare och börja ta dem på allvar. I en tid när tv-landskapet förändras snabbt, är det avgörande att public service inte glömmer bort dem som har varit dess trognaste publik. Annars riskerar kanalen att tappa själva grunden för sitt uppdrag.