Den finländska bidéduschen har länge varit en självklarhet i finska badrum. I Sverige är den nästan helt frånvarande. Skillnaden mellan grannländerna är påtaglig, både i hemmen och i offentliga miljöer. Den handlar inte bara om badrumsinredning, utan också om synen på hygien, åldrande och konsumtion.
Bidéduschen är en handhållen duschslang som monteras vid toaletten och aktiveras med en tryckknapp. Den används för intimhygien i stället för, eller som komplement till, toalettpapper. I Finland betraktas den som standardutrustning. Den finns i nybyggda lägenheter, på hotell och till och med i de äldre hytterna på Finlandsfärjorna. I moderna svenska badrum saknas den oftast helt. När en person i ett svenskt badrum skulle skölja av ett par leriga stövlar famlade handen i tomma intet. Det är en vardaglig påminnelse om hur olika badrumskulturerna i Norden kan vara.
Den moderna bidéduschen är faktiskt en finsk uppfinning. Försöken att exportera den till övriga Norden har dock fallit platt. En svensk företagare satsade stort på att köpa in bidéduschar efter toapapperskrisen under coronaepidemin. Han var också inspirerad av en äldre släkting som hade svårt att torka sig. Men kunderna ratade produkterna, och partiet blev stående i källaren. Historien illustrerar ett bredare mönster: tekniken finns, men efterfrågan uteblir.
Det är inte för att vattnet skulle vara en sämre metod. Flera läkare och hygienexperter menar att vatten rengör skonsammare och mer effektivt än papper. Upprepad gnuggning med toalettpapper kan irritera huden, och papperet lämnar kvar smuts. Professor Agnes Wold har uttryckt saken rakt på sak i Sveriges Radio: ”Finländarnas rumpor kan vara renare än svenskarnas.”
Trots detta uppfattar många svenskar bidéduschen som ohygienisk, medan finländare ser den som raka motsatsen. Det är en kulturell skillnad som sitter djupt. Den märks också i offentliga miljöer. En finsk besökare som uppskattar Stockholms kulturliv har till exempel oroats över de sammetsklädda sittplatserna på Kungliga Dramatiska Teatern. Frågan är om de behöver bytas ut ofta. För någon som vuxit upp med bidédusch är det en naturlig fundering. För många svenskar är den svår att förstå.
Globalt sett är vattenbaserad hygien betydligt vanligare än vad den svenska marknaden antyder. I Japan är avancerade bidétoaletter med vattenstråle, värme och tork standard i många hem. Japanska Toto lanserade sin första elektroniska bidétoalett, Washlet, redan 1980, och företaget är i dag en global aktör inom toalettsegmentet. I Sydeuropa finns den fristående bidén, medan vattenkannor och duschslangar används i stora delar av Mellanöstern och Asien. Sverige framstår därmed som ett undantag, medan Finland följer en internationell linje.
Marknadskonsekvenserna kan vara betydande. Svenska Essity är en av Europas största tillverkare av mjukpapper och hygienprodukter. En utbredd övergång till vattenbaserad hygien skulle på sikt kunna minska efterfrågan på toalettpapper. Än så länge pekar dock trenden i motsatt riktning. I svenska badrum är det fortfarande ovanligt att en vattenanslutning installeras intill toaletten, och konsumenternas intresse är begränsat.
För äldre och personer med nedsatt rörlighet kan bidéduschen vara ett praktiskt hjälpmedel. Den minskar behovet av att sträcka sig och vrida sig, och den kan göra att fler klarar sin hygien själva. I Finland är den vanlig också i offentliga toaletter och på många äldreboenden. I Sverige används den framför allt i vissa vårdmiljöer, men sällan som standardlösning.
Frågan handlar i grunden om vad vi uppfattar som normalt i ett badrum. Det är en fråga om vanor, teknik och marknad, men också om människors syn på kropp och renlighet. I Finland är svaret givet. I Sverige återstår mycket innan vattenstrålen blir lika självklar som toalettpappersrullen.
