Maxida Märak: ”Jag är så trött på den här skittiden”

Artisten Maxida Märak är aktuell med det nya albumet ”Ögonblick”, en skiva som beskrivs som mer avskalad än hennes tidigare produktioner. I albumet ryms en skarp kritik mot samtiden, men också en vägran att ge upp hoppet om framtiden. ”Vi har mer makt än vi tror”, säger Maxida Märak.

Att släppa ett fullängdsalbum är inte längre en självklarhet i musikbranschen. Strömningstjänsterna har förändrat både hur musik konsumeras och hur den marknadsförs. Många artister väljer i stället att släppa singlar med korta mellanrum för att stanna kvar i spellistor och algoritmer. Mot den bakgrunden väcker ”Ögonblick” uppmärksamhet. En avskalad skiva, utan de stora gästspel och produktioner som annars dominerar, blir något av ett konstnärligt ställningstagande.

Maxida Märak har under flera år varit en av de mest profilerade samiska rösterna i svensk populärmusik. Hennes musik har ofta rört sig mellan rap, pop och jojk, medan hennes offentliga roll har sträckt sig långt utanför scenen. Hon har varit engagerad i frågor om samers rättigheter, miljö och markanvändning, och hon har vid flera tillfällen gett röst åt kritiken mot gruvetableringar på marker där renskötsel bedrivs.

De frågor hon lyfter är nära förknippade med Sápmi, det samiska kärnområde som sträcker sig över norra Sverige, Norge, Finland och Ryssland. I Sverige handlar det bland annat om kommuner som Kiruna, Gällivare och Jokkmokk. Där finns några av Europas viktigaste mineralfyndigheter, men också marker som under lång tid använts av samer för renskötsel, jakt och fiske. Samma områden är i dag föremål för en rad motstridiga intressen: gruvor, vindkraft, skogsbruk och turism.

Mineralerna i regionen har fått förnyad uppmärksamhet i takt med den gröna omställningen. Järnmalm, koppar och sällsynta jordartsmetaller efterfrågas för allt från stål och batterier till vindkraftverk och elektronik. Gruvbolag som LKAB och Boliden har verksamhet i området, och intresset för nya projekt är stort. Samtidigt varnar samebyar och miljöorganisationer för att exploateringen hotar både rennäringen och biologisk mångfald. Konflikterna har flera gånger nått nationella rättsprocesser och politiska beslut.

För Maxida Märak har dessa frågor länge varit en del av konstnärskapet. Hon har inte gjort anspråk på att vara en neutral betraktare i debatten. I stället har hon använt sin plattform för att synliggöra en samisk position i relationen mellan staten, industrin och ursprungsbefolkningen. Hennes kritik har varit skarp, men samtidigt har hon ofta gett uttryck för en tro på att förändring är möjlig. Med ”Ögonblick” tycks den hållningen vara central.

Skivan beskrivs som mindre och närmare än vad som tidigare kommit från henne. I stället för att fylla ljudbilden med stora arrangemang lämnas utrymme åt text, röst och närvaro. Det kan tolkas som ett sätt att skärpa blicken mot nuet. Kritiken mot samtiden handlar inte enbart om politiska motstättningar, utan också om hur människor förhåller sig till sin egen möjlighet att påverka.

”Vi har mer makt än vi tror”, säger hon. Det är en formulering som påminner om att albumet inte är tänkt som ett avsked eller en kapitulation. Tvärtom finns där en uppmaning till handling – i det lilla, i vardagen, i de sammanhang där människor möts. Den typen av budskap har blivit allt viktigare i en tid då klimatkris, teknikutveckling och politisk polarisering lätt skapar känslan av att individen är maktlös.

Albumets form kan också ses mot bakgrund av musikindustrins utveckling. Fysiska skivor spelar fortfarande en roll, inte minst vinyl, som har återhämtat sig och blivit en växande inkomstkälla för många artister. Men uppmärksamheten styrs i hög grad av sociala medier och strömningstjänsternas algoritmer. För en artist med en tydlig profil och ett engagemang som sträcker sig bortom musiken kan en avskalad helhet ändå nå fram. Det gäller särskilt om lyssnarna söker innehåll med sammanhang, inte bara underhållning.

Med ”Ögonblick” bekräftar Maxida Märak sin särställning i svenskt musikliv. Hon kombinerar det personliga med det politiska och vägrar att välja bort hoppet. I ett landskap där gruvintressen, urfolksrättigheter och klimatomställning kolliderar blir hennes röst en påminnelse om att kulturen har en plats i den samhälleliga debatten – även när den tar sig uttryck i ett stillsammare format än tidigare.