Kati Raitinen om Cellofestivalen i Järna: ”Man kan förvänta sig att bli överraskad”

Under allhelgonahelgen fylls Ytterjärna kulturhus i Järna av celli. Då pågår Cellofestivalen i Järna, en satsning som under tre kvällar lyfter fram instrumentet i en ovanligt bred skala – från en enda cello till en ensemble med 19 celli och fyra kontrabasar. Konstnärlig ledare är Kati Raitinen, solocellist i Hovkapellet vid Kungliga Operan och lärare vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm.

Hon har satt samman ett program där varje kväll har en egen karaktär. Fredagens konsert börjar med en enda cello och växer till åtta celli, med bara cellister och en sopran på scenen. Lördagen ägnas åt tre sonater med piano, där pianisten Bengt Forsberg medverkar i samtliga verk. Söndagen blir festivalens klimax. Då går ensemblen från två celli till 19 celli och fyra kontrabasar. I programmet ingår Anton Andersens ”Élégie sinfonique”, ett verk som Raitinen beskriver som en verklig raritet. Enligt henne är det senast kända framförandet från 1913 i Stuttgart. ”Jag vet inte när det senast spelades i Sverige”, säger hon.

Raitinen betonar att festivalen vänder sig till alla. Man behöver inte vara van vid klassisk musik för att ta till sig upplevelsen. Cello är ett instrument vars klang ligger nära den mänskliga rösten, och när många celli spelar tillsammans blir ljudet något som engagerar hela kroppen. ”Det är ett fantastiskt ljud som känns i hela kroppen”, säger hon. Hennes förhoppning är att festivalen ska fungera som ett andligt andrum för publik och musiker. För henne handlar helgen inte bara om konserterna utan också om gemenskapen i att uppleva musik tillsammans.

Platsen är en viktig del av evenemanget. Ytterjärna kulturhus ligger i Södertälje kommun, söder om Stockholm, och är sedan länge en etablerad mötesplats för konst, musik och samtal. Byggnaden, som ritades av Erik Asmussen, brukar räknas som ett framträdande exempel på antroposofisk arkitektur i Sverige. Järna är en ort med starka antroposofiska traditioner, med verksamheter inom bland annat pedagogik, jordbruk och konstnärligt arbete. För många besökare är kulturhusets naturnära läge en del av upplevelsen. Raitinen beskriver Ytterjärna som en plats där man kan gå promenader, äta gott och upptäcka något nytt varje gång.

Festivalen är också ett exempel på hur klassisk musik kan skapa sammanhang utanför de stora stadsinstitutionerna. Tematiskt upplagda festivaler med ett enskilt instrument i centrum har blivit allt vanligare under senare år. Där de stora orkestrarna ofta måste arbeta med ett brett program kan en mindre festival gå djupare in i en särskild repertoar. För publiken innebär det en chans att höra verk som sällan spelas. För musikerna handlar det om att utforska instrumentets möjligheter i former som inte ryms i en vanlig orkestersäsong.

Raitinen ser fram emot hela helgen. ”Åh, allt. Hela helgen”, säger hon när hon får frågan om vad som lockar mest. Men den stora behållningen blir ändå att höra verket för 19 celli och fyra kontrabasar, ett stycke som inte framförts på över 100 år. Det gör söndagskonserten till något mer än en avslutning – den blir ett unikt tillfälle att höra en bortglömd tonsättning i en ensembleform som sällan hörs på svenska scener.

Cellofestivalen i Järna hålls i Ytterjärna kulturhus under allhelgonahelgen. Kati Raitinen är konstnärlig ledare och verkar till vardags som solocellist i Hovkapellet vid Kungliga Operan och lärare vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm. Bland medverkande finns också pianisten Bengt Forsberg.