Tömde brandsläckare på SL-buss – frias i rätten

En man som tömde en brandsläckare över föraren på en SL-buss i Stockholm i december förra året frias av Stockholms tingsrätt. Rätten anser att mannen, som trodde att busschauffören skulle köra bussen över räcket på Skanstullsbron, agerade i putativt nödvärn. Bakgrunden är en allvarlig psykisk störning i form av en förmodat drogutlöst psykos.

Det var strax efter klockan åtta på morgonen den 1 december som händelsen inträffade. Enligt åtalet tömde mannen en pulverbrandsläckare över bussföraren. Övervakningsbilder visar hur mannen ler i samband med angreppet. Föraren, som täcktes av pulver, har i förhör berättat att han inte såg något och att han tvärbromsade för att undvika en olycka. En kvinnlig passagerare tappade då balansen och föll, vilket ledde till hjärnskakning.

Mannen åtalades i våras för våld mot tjänsteman och vållande till kroppsskada. Själv har han uppgett att han under bussfärden blev övertygad om att föraren planerade att köra över räcket på Skanstullsbron för att döda alla i fordonet. För att rädda passagerarna valde han att spruta pulver på chauffören och därmed tvinga bussen att stanna.

Stockholms tingsrätt konstaterar i domen att mannens uppfattning måste tas på allvar, trots att den inte överensstämde med verkligheten. Vid tiden för händelsen led han av en allvarlig psykisk störning i form av en förmodat drogutlöst psykos, enligt tingsrätten. Eftersom åklagaren inte har kunnat motbevisa mannens subjektiva upplevelse av ett överhängande hot, anser rätten att hans handlande inte är straffbart.

En grundläggande princip i svensk rätt är att åklagaren har bevisbördan. Den som åtalas behöver inte bevisa sin oskuld; det är åklagaren som ska styrka att brott har begåtts. I det här fallet kunde åklagaren inte utesluta att mannen uppfattade situationen som ett akut hot.

Begreppet putativt nödvärn är centralt i domen. Nödvärnsreglerna i 24 kap. brottsbalken tillåter en annars brottslig gärning för att avvärja ett pågående eller överhängande brottsligt angrepp. Vid putativt nödvärn föreligger inget verkligt angrepp, men den agerande tror att det gör det. Om missuppfattningen är ursäktlig kan gärningen vara straffri. Tingsrätten har i det här fallet bedömt att mannens psykotiska verklighetsuppfattning gör att hans övertygelse om ett hot måste betraktas som ursäktlig.

Även om mannen frikänns från brott ska han betala skadestånd. Han är enligt domen skyldig att ersätta den skadade kvinnan och busschauffören med sammanlagt 5 759 kronor. Skadeståndsskyldigheten är oberoende av det straffrättsliga ansvaret, vilket innebär att den som orsakar en skada kan behöva betala ersättning även om handlingen inte leder till en fällande dom.

Händelsen ägde rum på en buss i SL-trafiken, som är Stockholms allmänna kollektivtrafiksystem. SL ansvarar för tunnelbana, pendeltåg, spårvagnar och bussar i hela Stockholms län och är en central del av regionens infrastruktur. Frågan om hot och våld mot busschaufförer i Stockholm har under flera år varit ett återkommande problem. Det har lett till krav på ökade säkerhetsåtgärder, som skyddsglas och kameror i bussarna. Det handlar om en allvarlig arbetsmiljöfråga för den personal som dagligen möter resenärer.

Skanstullsbron, där mannen trodde att bussen skulle köra över räcket, är en av de stora förbindelserna från södra Stockholm in mot Södermalm. Bron trafikeras av både bussar och bilar. För mannen var hotet verkligt, oavsett vad som faktiskt höll på att hända.

Domen väcker också principiella frågor om gränsen mellan straffansvar och psykisk sjukdom. Inom svensk straffrätt är utgångspunkten att en person som lider av en allvarlig psykisk störning kan ha en förvrängd verklighetsuppfattning. När denna uppfattning ligger till grund för en gärning blir bedömningen komplicerad. Rättsfallet belyser också svårigheten att bedöma uppsåt hos en person som lever i en psykotisk verklighet. Att en gärning är förklarlig ur gärningspersonens perspektiv innebär dock inte att den alltid accepteras. I detta fall ansåg rätten att mannens upplevelse inte kunde avfärdas, eftersom bevisningen inte räckte för att motbevisa den.

Domen innebär inte att händelsen saknade offer. Både bussföraren och passageraren drabbades av det som inträffade, och rätten har samtidigt slagit fast att mannen är skadeståndsskyldig. Domen kan överklagas till Svea hovrätt.