Livia Millhagen spelar 24 roller på Dramaten

Våren på Dramaten domineras av nyskriven svensk dramatik. Författaren Amanda Romare debuterar som dramatiker, och skådespelaren Livia Millhagen tar sig an en ovanlig utmaning: att spela samtliga roller i en nyskriven pjäs om Gustav III.

Dramaten – eller Kungliga Dramatiska Teatern, som är det fullständiga namnet – är Sveriges nationalscen för teater och har sin hemvist i det anrika teaterhuset vid Nybroplan i Stockholm. Under flera år har teatern profilerat sig med allt fler nyskrivna verk, och vårens program ligger i linje med den strategin. Flera av de pjäser som nu sätts upp har aldrig spelats tidigare, och det handlar genomgående om svenska författare som tar plats på den stora scenen. Satsningen följs med stort intresse inom teatervärlden, där frågan om ny dramatik länge varit en av de hetaste.

Amanda Romare är sedan tidigare etablerad som romanförfattare med flera utgivna verk bakom sig. Nu kliver hon in i ett nytt sammanhang. Att skriva för teater skiljer sig från att skriva prosa, bland annat genom att dialogen måste bäras av skådespelare i ett fysiskt rum. Dramatikerdebuten har väckt nyfikenhet, inte minst för att Romare tillhör en generation författare som rör sig obehindrat mellan olika genrer och uttrycksformer. Hennes första pjäs blir ett prov på hur ett etablerat prosaförfattarskap kan översättas till scenens villkor.

Livia Millhagen har varit en av Dramatens mest framträdande skådespelare i decennier. Hon har medverkat i allt från klassiker som Strindberg och Shakespeare till samtida urpremiärer. I vårens uppsättning om Gustav III står hon ensam på scenen. Hon gestaltar kungen, hovmän, motståndare och övriga historiska personer – en uppgift som fordrar både kraft, närvaro och teknisk precision. Föreställningen blir därmed en prövning av skådespeleriets gränser och en påminnelse om teaterns ursprungliga styrka: en enskild människa som förvandlas framför publikens ögon.

Gustav III är ingen främmande gestalt för Dramaten. Det var han som grundade teatern 1788, och han räknas som en av de mest teaterintresserade monarker Sverige har haft. Hans hov var en scen i sig, och han var själv verksam som dramatiker med en rad pjäser på repertoaren. Hans liv fick ett dramatiskt slut då han sårades svårt vid en maskeradbal på operan 1792 och avled några dagar senare – en händelse som i sig blivit föremål för åtskilliga teater- och filmbearbetningar. Att en modern uppsättning nu tar sig an honom från ett nytt håll, med en enda skådespelare i alla roller, ger historien en samtida laddning. Kärnan handlar om makt, rollspel och mänskliga relationer – teman som känns lika relevanta i dag som på 1700-talet.

Vårens satsning på nyskriven dramatik speglar en bredare trend inom nordisk teater. Flera institutioner har under senare år lagt om sina repertoarer för att ge plats åt nya röster. Publikens efterfrågan på aktuella berättelser har ökat, och teaterchefer beskriver en utveckling där klassiker allt oftare varvas med nyskrivna verk. För Dramaten handlar det om att förnya sig utan att förlora sin identitet som nationalscen. Det är en balansgång mellan tradition och förnyelse, mellan arvet efter Gustav III och de berättelser som formas här och nu.

Samtidigt befinner sig teaterbranschen fortfarande i ett återhämtningsskede efter pandemin. Publiksiffrorna har stigit igen, men biljettförsäljningen uppges vara fortsatt svår att förutse. Att satsa på nyskriven dramatik är därför inte utan risk. En urpremiär saknar den igenkänningsfaktor som en klassisk titel ofta har, och marknadsföringen måste förlita sig på andra mekanismer. Ändå väljer Dramaten att satsa. Erfarenheter från andra scener, både i Sverige och internationellt, visar att nyskrivna verk kan skapa ett starkt muntligt rykte och locka yngre publikgrupper – något som är avgörande för teaterns långsiktiga överlevnad. För en statligt finansierad nationalscen handlar det också om ett kulturellt uppdrag att spegla sin samtid.

Med två profilstarka namn i centrum – en romanförfattare som gör sin första pjäs och en välkänd skådespelare som tar sig an en krävande enmansföreställning – har Dramaten goda förutsättningar att väcka uppmärksamhet under våren. För Amanda Romare innebär debuten ett steg in i ett nytt skrivande, medan Livia Millhagens prestation kan bli en av säsongens mest uppmärksammade. För publiken väntar en vår där svensk teater visar prov på både nyskriven kraft och historisk medvetenhet – mitt i hjärtat av den institution som Gustav III en gång grundade.