Martin Gelin: Vi måste ta techmiljardärernas krig mot demokratin på allvar

Peter Thiel, medgrundare av PayPal och en av Silicon Valleys mäktigaste investerare, har länge varit känd för sina kontroversiella idéer. För femton år sedan ville han bygga en helt ny önation i Stilla havet – en skärgård där han och andra miljardärer skulle kunna leva befriade från skatter, vapenregleringar och politiska byråkrater. Projektet kollapsade när det stod klart att få andra förmögna personer ville bosätta sig på en isolerad ö. Men visionen försvann inte. I stället bygger Thiel nu vad som beskrivits som en skärgård av bunkrar runt om i världen, där han kan leva avskild från omvärldens problem.

Under tiden har Thiel vuxit till en av USA:s politiskt mäktigaste personer, med en unik position som länk mellan Trumps Washington och Silicon Valley. Han är öppet fientlig mot demokratin. I en intervju med New York Times kunde han inte svara på om det vore något positivt att mänskligheten överlever.

Flera nya böcker försöker nu analysera den världsbild som Thiel och andra tech-miljardärer representerar. I ”Undergångsfascismen” (Ordfront förlag) visar Naomi Klein och Astra Taylor hur Thiel och ett dussintal andra förmögna personer, de flesta med bakgrund i Silicon Valley, vill ersätta demokratin med en global kleptokrati utan hänsyn till politiska val, vetenskap eller humanitära åtaganden.

Boken inleds med Alex Karp, vd för teknikföretaget Palantir, som grundades av Thiel. Karp har nyligen köpt 15 000 hektar mark i Härjedalen och Jämtland. Palantir utvecklar mjukvara och AI för bland annat USA:s försvarsindustri och migrationspolis, och Karp har själv sagt att företaget ”är byggt för dåliga tider, för dåliga tider är bra för oss ekonomiskt”.

Klein och Taylor beskriver också Thiels samarbete med Jeffrey Epstein, den dömde sexbrottslingen, inför presidentvalet 2016. Epstein uppmuntrade Thiel att driva kampanj för Donald Trump och förutspådde att ”otroliga nya allianser” skulle skapas mellan Silicon Valley och nationalistiska antidemokrater.

I dag syns alliansen bland annat genom att Thiels handplockade kandidat JD Vance driver kampanj för att försvaga Europas demokrati, medan Elon Musk, Thiels gamle kollega, försöker påverka europeiska valkampanjer till förmån för euroskeptiska och proryska högernationalister. Den tyske mediemiljardären Axel Springer, som äger Bild, Die Welt och Politico, har delat ut ett hederspris till Thiel och publicerat en intervju där Thiel oemotsagd fick attackera andra nyhetsmedier som ”vänsterfabriker för hat”. Extremismen hos dessa män står inte i proportion till det försiktiga bemötandet från politiker och beslutsfattare som fortsätter att göra affärer med dem, skriver Klein och Taylor.

I Gil Duráns nya bok ”The Nerd Reich” tecknas en liknande bild. Durán menar att Thiels planerade önation inte var en distraktion, utan en del av samma vision: en framtid där de allra rikaste lever avskärmade från omvärlden.

Thiel är en av flera tech-miljardärer som öppet säger sig bekämpa empati, som han beskriver som ett fånigt självskadebeteende. Han har sagt att det är ”kind of good” att vara ond. Elon Musk har under flera år spridit antisemitiska konspirationsteorier och samarbetat med högerextremister som Tommy Robinson. Hans Hitlerhälsningar vid Trumps installation har av Klein och Taylor beskrivits som självsäkra krigsdeklarationer mot demokratin och det öppna samhället.

Den italienske författaren Giuliano da Empoli, känd för ”Trollkarlen i Kreml”, har skrivit en roman om Thiel. Enligt da Empoli förstod Thiel före de flesta att tekniken kunde bli ett alternativ till politiken – att den kunde ersätta demokratin.

Samtidigt växer kritiken mot att stater gör affärer med dessa tech-miljardärer. I Sverige har Palantir fått uppdrag från myndigheter, och stora skogsområden i Härjedalen och Jämtland har sålts till Karp. Kritiker menar att det framstår som självsabotage i en tid då Washington öppet talar om att försvaga europeisk demokrati.

Kontrasten mot en annan digital pionjär är tydlig. Wikipedias grundare Jimmy Wales medverkade nyligen på Bokmässan i Göteborg. Wikipedia byggdes som en icke-vinstdrivande stiftelse, i stället för att som Meta och Google optimera plattformen för användarnas beroende. Wales blev aldrig lika rik som Thiel och Musk, men hans plattform är fortfarande en av få oaser i ett internet som utvecklats i motsatt riktning.

Taiwans tidigare digitalminister Audrey Tang, som fått Right Livelihood-priset för sitt arbete med digital demokratisering, har beskrivit två vägar för AI-utvecklingen: en vertikal, där privata företag i USA och Kina tävlar om att bygga allt farligare system, och en horisontell, där myndigheter, civilsamhälle och visselblåsare samarbetar för att skapa ansvarsfulla produkter. Frågan är vilken väg som hinner få fäste först.