Nathan Shachar: Dödskamp för den fria pressen i Turkiet

På onsdagsmorgonen omringade tungt beväpnade kravallpoliser Halk TV:s byggnader i Istanbul. Insatsen inleddes tidigt och sändningarna bröts omedelbart. Stora mängder teknisk utrustning togs i beslag och kanalen förklarades vara under statlig övervakning. Halk TV är Turkiets mest sedda oberoende nyhetskanal och har under flera år varit en central plattform för granskande journalistik i opposition mot president Recep Tayyip Erdogans regering.

Minst elva personer greps, däribland flera anhöriga till kanalens ägare Cafer Mahiroglu. Mahiroglu är en turkisk-brittisk textilmagnat som byggt sin förmögenhet inom konfektionsindustrin och köpte Halk TV för sex år sedan. Han har under perioden profilerat sig som en av regimens tydligaste mediekritiker. Nu är han misstänkt för penningtvätt och andra ekonomiska brott, enligt polis och åklagare. Från sin bas i London tillbakavisar Mahiroglu anklagelserna som påhitt. Enligt honom är insatsen ett sätt för regimen att tysta rapporteringen om en storsvindel där personer med kopplingar till AKP ska vara inblandade.

I bakgrunden ligger en skandal som skakade Istanbulbörsen i september. Investeringsfonder som förvaltade omkring 17 miljarder dollar – motsvarande nära 170 miljarder kronor – hade haussat upp sina noteringar med förbjudna metoder. Fonderna var bland de största på den turkiska marknaden och lockade ett stort antal småsparare. Nästan en halv miljon människors besparingar stod på spel. Enligt uppgifter i utredningen ska flera ledande personer inom AKP ha haft nyckelroller i härvan. Skandalen väckte stor osäkerhet bland investerare och ledde till att tillsynsmyndigheterna inledde en bred granskning av fondmarknaden i Turkiet. Osäkerheten avspeglades även i börsindex, som föll märkbart under perioden.

Halk TV, Sözcü TV och Koza TV har varit bland de få medier som rapporterat ingående om skandalen. Det har fått tydliga konsekvenser. Journalister från Sözcü har gripits efter att ha publicerat detaljer från utredningen, och Koza TV har bötfällts för att ha brustit i objektivitet. Nu har regimen även slagit till mot Halk TV – en av de sista stora oberoende rösterna i det turkiska tv-landskapet. Beslutet att sätta kanalen under statlig förvaltning innebär att den löpande journalistiken i praktiken upphör och att redaktionen hamnar i händerna på statliga företrädare.

Den svensk-turkiske kolumnisten Yavuz Baydar, verksam på Svenska Dagbladet, beskriver utvecklingen som den turkiska pressens dödskamp. Han menar att Halk TV var en av de sista redaktioner som systematiskt granskade makten. Baydar har själv erfarenhet av regimens mediekontroll – hans nyhetssajt Ahval tystades 2018. Han konstaterar att statliga tv-kanalen TRT och nyhetsbyrån Anadolu sedan länge fungerar som regimens språkrör, tillsammans med en rad andra medier som tagits över av ekonomiska aktörer lojala mot regeringen. Med Halk TV under statlig kontroll uppskattar Baydar att regimens inflytande över mediemarknaden nu överstiger 95 procent. Den oberoende journalistiken har därmed i praktiken satts ur spel.

Den europeiska journalistfederationen i Bryssel kallar läget för den turkiska pressen ”ytterst oroväckande”. Organisationen skriver i ett uttalande att gripanden, husarrest och censur är delar av en skrämseltaktik mot hela presskåren. Att använda en företagsutredning som täckmantel för att tysta en nyhetsredaktion är oacceptabelt. Turkiet har under flera år kritiserats internationellt för bristande pressfrihet, och i Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex hör landet till de mest begränsade i Europa. Den internationella kritiken har dock inte lett till några påtagliga förändringar av Turkiets mediepolitik.

Parallellt med tystandet av medierna har regimen trappat upp kampen mot den politiska oppositionen. Özgür Özel, som tidigare ledde CHP – landets största och äldsta oppositionsparti – avsattes nyligen av regimen. Han har i stället bildat det nya partiet Yeni Parti, där han fortsätter att gissla regeringen för övergreppen mot journalister och politiska motståndare. Få bedömare tror dock att Özel kommer att tillåtas utmana Erdogan i presidentvalet 2028, som av många ses som en avgörande prövning för Turkiets demokratiska system. Valet väntas bli en kamp om landets framtida styrelseskick, men under starkt begränsade förutsättningar för oppositionen att nå ut.

Turkiet har genomgått en dramatisk förändring av sitt medielandskap sedan det misslyckade kuppförsöket 2016. Enligt oberoende kartläggningar har ett stort antal medier stängts eller bytt ägare till personer med nära band till regimen. Lagstiftningen har skärpts, och domstolsbeslut används i ökad utsträckning för att stoppa enskilda journalister och redaktioner. Samtidigt har antalet fängslade journalister ökat stadigt, enligt flera oberoende organisationer. Halk TV:s öde blir därmed ytterligare ett kapitel i en berättelse om hur Turkiets demokratiska institutioner gradvis urholkats till förmån för en allt mer centraliserad makthållning.

För svensk del har händelsen också en särskild relevans. Yavuz Baydars medarbetarskap på Svenska Dagbladet är ett exempel på de täta banden mellan det svenska och turkiska offentliga samtalet. Under Natoförhandlingarna 2023 lyfte Sverige vid flera tillfällen frågan om pressfrihet i Turkiet, men några konkreta framsteg har inte kunnat noteras. Nu väcks åter frågan om hur medieläget i Turkiet ska hanteras i de fortsatta bilaterala relationerna och inom EU:s dialog med Ankara.