Sara Martinsson: Förbjud arenakonserter för att rädda svenskt kulturliv

Den svenska arenasäsongen 2026 har nått sitt slut. Den avslutades i oktober med Stevie Wonder på 3Arena i Stockholm, efter tolv månader som lockat hundratusentals besökare till landets största scener. Foo Fighters, Robyn och Swedish House Mafia är bara några av de akter som fyllt 3Arena, Strawberry och Ullevi under året.

Världens största evenemangsarrangör, Live Nation, ser tillbaka på säsongen med stor tillfredsställelse. I ett pressmeddelande konstaterar bolagets Sverigedirektör Jon Bergsjö att konserterna med Bad Bunny och The Weeknd i Solna genererade intäkter på 1,2 miljarder kronor till Stockholmsregionen. Enligt arrangören visar siffrorna vilken betydelse liveindustrin har för samhällsekonomin.

Liveindustrin har onekligen stärkts rejält de senaste åren. Efter att musikbranschen under lång tid kämpat med minskande intäkter har liveframträdanden blivit den dominerande inkomstkällan för många artister. Branschföreträdare framhåller gärna att evenemangen skapar arbetstillfällen och driver företagande. Mindre ofta diskuteras vilka som faktiskt tar del av dessa fördelar. Enligt branschrapporten ”Evenemang i siffror 2026” är majoriteten av jobben som genereras tillfälliga.

Live Nation Sweden ökade sin omsättning under det gångna året. Men de verkliga vinsterna hamnar hos bolagets globala ledning. Michael Rapino, som varit vd sedan 2005, uppskattas vara god för omkring en miljard dollar. Marknadsekonomins logik innebär att vinsterna ska växa – varje år ska det bli mer.

Kritik mot upplevelsen

För den som besöker en arenakonsert handlar upplevelsen dock ofta om något annat. Långa köer, säkerhetskontroller liknande dem på flygplatser, höga priser på dryck och mat, undermåligt ljud och artister som framstår som små prickar långt borta på scenen. Efteråt väntar trängsel med taxibilar och svårigheter att ta sig från området.

Trots detta fortsätter biljetterna att sälja slut. En förklaring är musiken i sig – den får publiken att förlåta de praktiska bristerna. Ett fan som längtat efter sin favoritartist glömmer snabbt de otympliga omständigheterna. Frågan är vad detta gör med musikens ekosystem i stort.

Ny norm inom musikbranschen

Arenakonserterna har etablerat en ny norm för vad som räknas som framgång. Tidigare var en spelning på Globen med 15 000 i publiken en karriärhöjdpunkt för svenska artister. Nu förväntas man fylla flera arenor under samma turné, med exempel som Håkan Hellström på Ullevi och Kent på 3Arena.

Parallellt med jättarnas framgångar minskar det mindre musicerandet. Studieförbunden rapporterar att vart fjärde speltillfälle försvunnit under två år till följd av nedskärningar i statsbudgeten. Det handlar om omkring 8 000 konserter som inte genomförts. När politiken drar sig tillbaka lämnas fältet fritt åt marknaden, vilket gynnar de aktörer som kan sälja stora volymer biljetter.

Frågor om hållbarhet

Kritiker menar att utvecklingen innebär en utarmning av musiklivets bredare skikt och en allt tydligare kommersialisering av publikens engagemang. Frågor väcks om den långsiktiga hållbarheten – både ekonomiskt, klimatmässigt och kulturellt. Sommarspelningarna i Solna lockade nära 200 000 resenärer från andra orter och länder, vilket väcker frågor om transportens klimatpåverkan.

De stora arenaspelningarnas dominans har också en undanträngningseffekt. Resurser i form av pengar, tid och arbetskraft koncentreras till ett begränsat antal storskaliga evenemang, medan mindre scener och genrer får allt svårare att överleva. Debatten om liveindustrins roll och ansvar lär fortsätta under nästa säsong.