Lucia Haag: Jag skyddar min oformliga stickade korv med mitt liv

Den lilla stickade Sophie-scarfen har gått från nischat stickmönster till global modeföreteelse. Nu säljs färdiga varianter av den virala halsduken hos H&M, Gina Tricot och Stradivarius. Priserna ligger ofta mellan 130 och 200 kronor – och kedjornas versioner är i flera fall dyrare än att sticka själv.

Scarfen skapades av danska Petite Knit och släpptes som mönster för ett par år sedan. Den lilla snusnäsduken, som bärs tätt runt halsen, spreds snabbt via sociala medier. Mönstret var enkelt och lätt att följa, vilket gjorde att både vana stickare och nybörjare kunde vara med. Tusentals människor stickade sin egen version, och scarfen blev snart ett av de mest omtalade inslagen i stickvärlden.

Det som skilde Sophie-scarfen från många andra trender var att den krävde en egen insats. Den som ville vara med var tvungen att köpa garn, sätta sig ner och sticka. Många gjorde det utan förkunskaper, och resultatet varierade. Ändå blev de ofullkomliga halsdukarna en del av charmen. Genom att sticka själv fick bäraren en personlig relation till plagget, något som sällan uppstår med ett köpt plagg.

Nu har trenden nått de stora modekedjorna. H&M, Gina Tricot och Stradivarius har tagit in färdiga varianter av Sophie-scarfen i sina kollektioner. De tillverkas främst i viskos, ett material som är billigt att producera och vanligt i snabbmode. För en konsument som bara vill ha utseendet innebär det en snabb genväg, men priset är i vissa fall högre än vad en hemmastickad variant behöver kosta.

Bakom kedjorna finns aktörer av olika storlek. H&M är en av världens ledande modekedjor, Gina Tricot en etablerad svensk kedja och Stradivarius en del av spanska Inditex, som också äger Zara. Att dessa företag samtidigt säljer en produkt som utgår från ett stickmönster visar hur snabbt en trend från en dansk mönsterdesigner kan bli en global massmarknadsprodukt.

Det är ett tydligt exempel på hur virala trender numera rör sig in i snabbmodet. Förr kunde en stickvåg leva kvar inom en subkultur i flera säsonger. I dag räcker det att en halsduk dyker upp i sociala medier för att de stora kedjorna ska reagera. Produktionscyklerna har kortats och kollektioner uppdateras kontinuerligt. Det gör att även hantverksbaserade trender som Sophie-scarfen snabbt kan industrialiseras.

Kritiken mot kedjornas versioner handlar framför allt om vad som går förlorat. Sophie-scarfen växte fram i en tid när slow fashion och eget skapande fått allt större genomslag. Att sticka ett plagg själv ses av många som ett sätt att komma bort från slit-och-släng-kulturen. När en liknande produkt massproduceras i viskos blir det i stället ytterligare en konsumtionsvara. Mönstrets enkelhet har visserligen ifrågasatts, men den har också gjort stickningen tillgänglig för många.

I sociala medier beskriver stickare hur den egenhändigt stickade scarfen blivit ett favoritplagg, trots att den inte är perfekt. Den lilla halsduken kan vara deformerad eller ojämn, men den representerar tid och arbete. Det är en form av värde som inte går att köpa i en butik. Med de färdiga versionerna försvinner den dimensionen, menar kritiker. Kvar finns en trendprodukt som kan kastas när nästa virala plagg dyker upp.

Samtidigt finns en pågående diskussion om mönsterförsäljningens villkor. Petite Knit har fått framgång genom att sälja ett mönster som många uppfattar som enkelt, och frågan är om det är rimligt att tjäna pengar på något så grundläggande som en liten halsduk. Å andra sidan har mönstret lett till att många nybörjare hittat stickningen. För en del blir det första projektet början på något större – ett par raggsockor, en tröja, en ny vana.

Utvecklingen lär fortsätta. De stora kedjorna kommer sannolikt att plocka upp virala trender från nätet, och stickmönster är inget undantag. För konsumenten finns nu två vägar: att köpa en färdig scarf för några hundralappar eller att själv lägga ner timmar på garn och stickor. Vilket som är den bästa affären beror på vad man värdesätter.