Vecka 41 i bilder – se världen genom DN-fotografernas ögon

950 meter under jorden i Kiruna har LKAB:s nya vd Johan Menckel tagit plats i ett av Sveriges strategiskt viktigaste företag. Läget är tufft: vinsten rasar, investeringsbehoven är enorma och de kommande besluten om nya gruvor är insnärjda i en av landets mest laddade konflikter – samiska renskötares intressen mot gruvindustrins expansion.

LKAB är helägt av svenska staten och Europas största producent av järnmalm. Bolaget driver gruvor i Kiruna, Malmberget och Svappavaara och levererar råvara till den europeiska stålindustrin. Järnmalm är grunden för stål, och stål behövs för allt från byggnader och infrastruktur till vindkraftverk och elbilar. Därför handlar LKAB:s framtid inte bara om Norrbotten. Utan bolagets malm skulle den gröna omställningen i praktiken sakna en av sina viktigaste byggstenar.

Men ekonomin har vänt neråt. Järnmalmspriserna har fallit från de höga nivåer som präglade marknaden under pandemiåren, och den europeiska stålindustrin brottas med svag efterfrågan, höga energipriser och konkurrens från import. För LKAB innebär det minskade intäkter samtidigt som kostnaderna för underhåll och nya projekt växer. Nya gruvor, anrikningsverk och teknik för fossilfritt stål kräver investeringar i miljardklassen.

Menckel, som nyligen tog över efter tidigare vd:n Jan Moström, har signalerat att en större del av vinsten måste stanna kvar i bolaget. Hans varning är tydlig: utan nya investeringar tar malmen till slut slut, och utan malm hotas den gröna omställningen. Högkvalitativa pellets är avgörande för att kunna producera stål med lägre klimatutsläpp. EU:s mål om klimatneutral industri bygger på att sådant stål faktiskt kan tillverkas i Europa.

En ny gruva i Kirunaområdet skulle kunna säkra malmförsörjningen i decennier, men den krockar med samisk renskötsel. Samebyar varnar för att flyttleder och betesmarker skärs av, vilket hotar en näring och kultur som funnits långt före gruvdriften. Konflikten är inte ny, men den har fått ny aktualitet i takt med att klimatomställningen ökar efterfrågan på metaller och mineraler. Frågan om hur Sverige ska väga gruvintressen mot urfolksrättigheter har därmed blivit en av gruvnäringens svåraste framtidsfrågor.

Internationellt har LKAB också blivit en allt viktigare aktör. EU vill minska sitt beroende av råvaror från Kina och Ryssland och pekar på norra Sverige som en nyckelregion. LKAB undersöker dessutom möjligheten att utvinna sällsynta jordartsmetaller ur restprodukter från gruvdriften, något som skulle ge Europa en inhemsk källa till material som i dag nästan helt domineras av Kina.

Parallellt med gruvbolagets miljardplaner pågår en annan typ av markförändring i Härjedalen. Techmiljardären Alex Karp, vd för dataanalysföretaget Palantir, har köpt ett stort fjällnära markområde i Ljungdalsfjällen för 235 miljoner kronor. Officiellt handlar köpet om rekreation, men i byn Storsjö Kapell finns en oro över att jakt, fiske och tillgången till vandringsleder ska begränsas när en utomstående ägare tar över.

Fjällköpet är ingen gruvfråga, men det speglar en bredare utveckling där internationellt kapital söker sig till norra Sveriges natur och markresurser. Allemansrätten skyddar rätten att röra sig i naturen, men jakt- och fiskerätter följer markägaren. När stora markområden hamnar hos en enda person väcks frågor om hur lokala traditioner och gemensamma värden ska väga mot privat ägande.

För LKAB är de kommande åren avgörande. Besluten som fattas i Kiruna kommer att påverka svensk industri, statens finanser och EU:s försörjningstrygghet under lång tid. Samtidigt återstår den svåraste frågan: hur en ny gruva ska rymmas i ett land där samiska rättigheter, klimatpolitiska mål och privata markintressen konkurrerar om samma landskap.