Ledare: De värsta effekterna kan vara de vi inte ser

FN:s klimattoppmöte, COP29, inleds i Turkiet under måndagen och samlar politiker, forskare och civilsamhällesrepresentanter från hela världen. Sveriges klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L) deltar tillsammans med forskare från flera svenska universitet. Förväntningarna inför årets förhandlingar är dämpade, efter att fjolårets möte avslutades utan en gemensam färdplan för att fasa ut fossila bränslen – trots att samtliga parter är medvetna om att utfasningen är oundviklig.

Årets konferens kretsar kring tre huvudområden: energiomställning, klimatfinansiering och anpassning till ett förändrat klimat. Finansfrågan väntas bli den mest konfliktfyllda. Särskilt utsatta utvecklingsländer kräver utökat ekonomiskt stöd från rikare nationer för att hantera skador och förluster orsakade av extremväder. Mötet är också det första sedan FN slog fast att 1,5-gradersmålet inte längre är inom räckhåll, vilket sätter ytterligare press på delegaterna att leverera konkreta beslut.

De synliga effekterna av den globala uppvärmningen är svåra att bortse från. Dödliga värmeböljor, omfattande skogsbränder och förödande översvämningar har präglat det senaste året. Men konsekvenserna sträcker sig längre än vad som syns i nyhetsrapporteringen. Forskning visar att intensiv värme ökar risken för komplikationer under graviditeter, i värsta fall med dödfödsel som följd. Data visar även att våld mot kvinnor tenderar att öka i takt med stigande temperaturer, ett samband som sällan diskuteras i klimatpolitiken.

Inför årets möte har barnrättsorganisationen Plan International varnat för att klimatförändringarna förvärrar risken för barnäktenskap och tonårsgraviditeter. Torka och översvämningar slår hårt mot de hälso- och utbildningstjänster som flickor är beroende av, vilket gör dem mer sårbara i krisdrabbade regioner. Dessa dolda effekter utgör kärnan i vad den globala uppvärmningen faktiskt innebär för människor världen över – även om de sällan får samma uppmärksamhet som de mest dramatiska klimatkatastroferna.

Finansieringsfrågan har länge varit en stötesten i de internationella klimatförhandlingarna. Rika länder har utlovat betydande summor till klimatåtgärder i fattigare nationer, men utbetalningarna har upprepade gånger kritiserats för att vara för långsamma och otillräckliga. Förhandlare från utvecklingsländer har inför årets möte signalerat att de avser att pressa på för tydligare åtaganden och snabbare implementering. Samtidigt pekar bedömare på att en uppgörelse om finansiering är en förutsättning för att nå breda överenskommelser i andra frågor.

Kritiker har i flera år framfört att COP-konferenserna riskerar att utvecklas till diskussionsforum snarare än beslutsfattande organ. Trots detta fyller de en viktig funktion som årlig samlingspunkt för det globala klimatarbetet. Möjligheten att samla toppolitiker, forskare och organisationer från hela världen i ett gemensamt forum är unik och skapar förutsättningar för diplomatiska framsteg som annars hade varit svåra att uppnå.

För Sveriges del innebär deltagandet en möjlighet att lyfta fram landets arbete med klimatanpassning och grön teknik. Romina Pourmokhtari har inför mötet bland annat lyft vikten av att kombinera klimatåtgärder med sociala hänsyn, där skyddet av utsatta grupper står i centrum. Att de mänskliga konsekvenserna av klimatförändringarna får större utrymme i årets förhandlingar ses av många observatörer som ett steg i rätt riktning.

Med ett utmanande utgångsläge och en bred dagordning återstår det att se om årets toppmöte kan överskrida de måttliga förväntningarna. Det råder dock inga tvivel om att insatserna är höga – både för de miljarder människor som redan påverkas av klimatförändringarna och för de generationer som ännu inte är födda.