Susanne Nyström: Vänsterpartiets usla försvar håller inte

Halimo Nuur Bashir Abdi har nyligen tillträtt som kommunalråd i Malmö, Sveriges tredje största stad, med ansvar för funktionsstöd och mänskliga rättigheter. Redan innan hon hunnit installera sig i sin nya roll har dock frågetecken rests kring hennes lämplighet för uppdraget.

Bakgrunden är avslöjanden i Expressen som visar att Abdi, som också är en framgångsrik krysskandidat för Vänsterpartiet, har delat inlägg i sociala medier som exprimenterar med konspirationsteorier och ifrågasätter västerländsk demokrati. I materialet förekommer bland annat påståenden om att världen styrs av ”sataniska pedofiler”. I samband med Hamas attack mot Israel den 7 oktober 2023 ska hon dessutom ha lagt skulden för våldsamheterna på Israel.

Uppgifterna har väckt starka reaktioner från både Judiska församlingen i Malmö och Judiska Centralrådet. Kritiken förstärks av att Abdis portfölj just inkluderar arbete mot diskriminering och antisemitism, vilket gör frågan om hennes omdöme direkt relevant för hennes tjänsteutövning.

Detta är emellertid inte ett isolerat fall inom Vänsterpartiet. Under de senaste åren har partiet upprepade gånger hamnat i blåsväder efter avslöjanden om företrädare som spridit extremistiskt eller konspirationsteoretiskt innehåll. Inför förra valet ströks ett 30-tal kandidater från partiets listor efter att de kopplats samman med uttalanden som hyllat terror, antisemitism eller diktatorer.

Nyligen rapporterade Aftonbladet att riksdagsledamoten Mohamed Ali, vars korta politiska karriär präglats av turbulens, två dagar efter den 7 oktober skrev en konspirationsteoretisk tweet. I inlägget hävdade han att underrättelsetjänsterna Mossad, CIA och MI6 kände till Hamas förestående attack och att Israel ville framstå som offer inför ett krig man själva eftersträvat.

Mot bakgrund av detta har Vänsterpartiets gruppledare Samuel Gonzalez Westling betonat att ”konspirationsteorier inte hör hemma i V”. Partiledaren Nooshi Dadgostar har vid upprepade tillfällen förklarat att antisemitism inte har någon plats i partiet. Frågan är dock om dessa uttalanden följs av konkret agerande.

Vice partiledaren Ida Gabrielsson har tidigare försvarat partiet med att det är ”oerhört svårt att ha koll på alla tusentals kandidater” och att i princip alla som visar intresse lokalt får en plats på listorna. Det försvaret håller dock inte enligt kritikerna, särskilt inte när det gäller personer som avancerar till förtroendeposter med ansvar för mänskliga rättigheter.

För Halimo Nuur Bashir Abdis del återstår nu att se om hon kan förklara sina tidigare ställningstaganden. Hon har under den gångna mandatperioden suttit som ledamot i tekniska nämnden i Malmö och har nu klivit upp i kommunledningen. Med tanke på att uppdraget innefattar att aktivt motverka diskriminering, väcker de avslöjade inläggen frågor om hennes förmåga att utföra sitt arbete på ett trovärdigt sätt.

Händelsen belyser en bredare problematik inom svensk politik där partiernas kontroll över kandidater och företrädare allt oftare ifrågasätts. Frågan om ansvarsutkrävande blir då central: hur väl fungerar de interna processerna och vilka signaler sänder partierna när personer med uttalat extrema åsikter ändå avancerar till tunga poster? För Vänsterpartiets del lär debatten fortsätta, inte minst eftersom detta är en fråga som återkommit gång på gång.