Ledare: En allt annat än normal vecka i Europa

Ett passagerarflygplan har eskorterats av stridsflyg till flygbasen Évreux i Normandie efter ett bombhot. Händelsen är en av över tjugo liknande hot som riktats mot flygplan inom loppet av bara några dygn.

Under samma tidsperiod har mat för miljonbelopp fått slängas sedan frysar i europeiska matbutiker hackats. Även kylar med donerat blod har utsatts för digitala angrepp. Polens premiärminister Donald Tusk har meddelat att ett provokationsförsök vid gränsen till Ryssland avvärjts, något han beskrev som krävande ”full mobilisering”. Säkerhetspolisen i Sverige har varnat för ett ökat sabotagehot, och övergångsregeringen har förlängt de tillfälliga gränskontrollerna med hänvisning till ett försämrat säkerhetsläge.

De proryska hackare som tagit på sig frysattackerna är en del av bilden, men i flera fall är avsändaren fortfarande oklar. Det kan röra sig om allt från enskilda aktörer till statsstödda grupper. Det som går att konstatera är att Ryssland under det senaste året kraftigt har trappat upp sina hybridattacker mot Europa. I augusti hittades en drönare med sprängladdning nära ett ukrainskt fraktflyg i Leipzig. Tyskland har pekat ut Ryssland som ansvarigt.

Den ryska taktiken bygger till stor del på att skapa en känsla av osäkerhet. Genom att agera med trovärdig förnekbarhet försvårar man för drabbade länder att svara snabbt och resolut. Samma mönster sågs 2014, då beväpnade män utan insignier dök upp på Krim och inledde den ryska ockupationen. När ingen tydligt tar på sig ett angrepp blir det svårare att upprätthålla en gemensam respons, och misstänksamheten mellan allierade kan växa.

Ett övergripande ryskt mål är att minska västs stöd till Ukrainas försvar. Ett annat är att försvaga Europa genom att så split mellan medlemsländerna. Det handlar inte bara om digitala attacker och flyghot, utan också om att utnyttja politiska spänningar och migrationsfrågor för att skapa oenighet.

Ett tydligt exempel på detta kom i somras, när tiotusentals migranter tog sig till Ceuta, den spanska exklaven i Nordafrika. Händelsen användes omedelbart av ryska aktörer för att sprida desinformation. Europol registrerade över 2 000 falska artiklar och 6 000 falska meddelanden om Ceuta under bara några dagar.

Flera högerpolitiker i Europa gick i fällan. Italiens premiärminister Giorgia Meloni och Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson krävde att Spanien skulle uteslutas ur Schengensamarbetet – trots att Ceuta inte ens ingår i det. Danmarks statsminister Mette Frederiksen öppnade för att begränsa den fria rörligheten. I Sverige varnade de moderata ministrarna Ulf Kristersson och Johan Forssell för att en liknande migrationskris skulle kunna uppstå om oppositionen vann valet.

När det stod klart att Spanien hanterade situationen väl och att de flesta migranter snabbt återvände till Marocko, backade politikerna från sina uttalanden. Men skadan var redan skedd: desinformationen hade nått ut, och flera europeiska ledare hade spelat med i en berättelse som gynnade Ryssland.

Ceuta-incidenten visar hur hybridattacker kan få politiska konsekvenser långt bortom den ursprungliga händelsen. Genom att blanda verkliga händelser med fabricerad information blir det svårare för både medier och allmänhet att skilja mellan det som faktiskt hänt och det som är konstruerat. Det skapar i sin tur en grogrund för misstro, både mot nationella regeringar och mot internationella samarbeten.

I det nuvarande läget, med flyghot, digitala attacker och varningssignaler från flera länder, är risken uppenbar att liknande provokationer upprepas. Samtidigt är en av de viktigaste motåtgärderna politisk återhållsamhet. Att inte låta sig dras med av hastiga utspel och att invänta fakta innan någon pekas ut kan minska utrymmet för den som vill skapa splittring.

För europeiska politiker handlar det nu om att hålla huvudet kallt. De senaste dagarnas händelser är en påminnelse om att hybridhoten inte bara är ett säkerhetsproblem, utan också ett test på demokratiska institutioners förmåga att hantera desinformation och provokationer utan att tappa förtroendet hos medborgarna.