Ledare: Åkessons intervention säger mycket – inte minst om borgerligheten

En infekterad intern debatt om vem som ska räknas som svensk har under flera veckor skakat Sverigedemokraterna. När partiledaren Jimmie Åkesson till slut klev in och gjorde slut på bråket, möttes hans inlägg av uppskattning från flera borgerliga opinionsbildare. Dagens Nyheters ledarredaktion riktar nu skarp kritik mot både Åkessons budskap och den borgerliga reaktionen. Åkessons artikel markerar ett försök att återta kontrollen över ett parti som präglats av interna konflikter.

Bakgrunden är att Richard Jomshof, SD:s gruppledare i riksdagen, har vidhållit att det finns en ”biologisk” dimension av vem som hör hemma i Sverige. Uttalandet ledde till en infekterad debatt inom partiet, där partikamrater slängde skällsordet ”rasist” mot varandra. I förra veckan publicerade Åkesson en skarpt formulerad artikel där han slog fast att den som ramlar ner i filosofiska kaninhål kring etnicitet och biologi inte hör hemma i partiet. Den som gör det kan i stället starta en blogg eller diskussionsklubb, skrev han.

Flera borgerliga opinionsbildare var imponerade och tolkade texten som ett tecken på att Åkesson vill forma ett parti som kan ta regeringsansvar. De såg partiledarens markering som ett steg bort från de mest kontroversiella delarna av partiets arv. DN:s ledarredaktion, som beskriver sin hållning som oberoende liberal, konstaterar dock att texten säger minst lika mycket om borgerligheten som om SD.

I ledaren pekar DN på att SD:s egen vitbok slår fast att partiet är en ombildning av den rasistiska kamporganisationen Bevara Sverige svenskt. Det är ett arv som partiet under Åkessons ledning har försökt distansera sig från, men som DN menar fortfarande är väldokumenterat. Partiet ville också förbjuda utomeuropeiska adoptioner ända fram till 2002, långt efter att Åkesson själv anslöt. Ändå hävdar partiledaren att SD aldrig varit ett rasistiskt parti. Enligt DN definierar Åkesson ordet ”rasistisk” som något som han och hans parti omöjligen kan vara.

Ännu mer talande är enligt DN Åkessons huvudargument mot Jomshofs linje: att den inte fungerar. Med andra ord: svenska folket är inte rasister, därför får man inte framstå som att man är det, om man ska få något uträttat.

Någon skillnad i vad SD vill uppnå finns det däremot inte, skriver ledarredaktionen. Alla som bor i Sverige är inte svenskar, inte ens alla med svenskt pass, understryker Åkesson. Att riva upp hundratusentals uppehållstillstånd och ta tillbaka medborgarskap i stor skala är prioriteringar som det inte råder någon oenighet om inom partiet. Tvisten gäller bara på vilka grunder det ska göras: biologi eller kultur.

DN:s ledarredaktion sammanfattar SD:s centrala drivkraft som att skaffa sig makten att avgöra vem som är svensk och vem som inte är det, vem som ska ut ur landet och vem som får vara kvar. Att betydande delar av borgerligheten ser den diskussionen som naturlig, och att det enda som uppfattas spela roll är vilka argument som anförs i sorteringen av svenskar och icke-svenskar – det är det stora skiftet i svensk politik, menar DN. Debatten har förskjutits från hur SD ska bemötas till hur människor bäst ska sorteras.

Debatten kommer i ett politiskt läge där SD är Sveriges näst största parti. Genom Tidöavtalet med Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna är partiet en förutsättning för regeringsunderlagets knappa majoritet i riksdagen. Partiet har sedan valet 2022 arbetat för att framstå som ett ansvarstagande samarbetsparti, med fokus på lag och ordning, energi och skärpt migrationspolitik.

Samtidigt fortsätter interna strider om identitet och ideologi att blossa upp. Frågan om biologisk respektive kulturell tillhörighet är en av de mest känsliga för ett parti som vill behålla sina kärnväljare samtidigt som det breddar sig mot mitten. Den har varit en återkommande källa till konflikt inom SD under hela Åkessons tid som partiledare, och partiet har gång på gång brottats med hur det ska förhålla sig till sitt ursprung. Utgången av den senaste striden kan få betydelse inte bara för SD:s inre liv, utan också för stabiliteten i det samarbete som regeringsunderlaget vilar på.