Lisa Magnusson: Äntligen visar Jimmie Åkesson var gränsen går

Sverigedemokraternas relation till mediekanalen Riks har länge varit omdiskuterad. Partiet har under flera år bidragit ekonomiskt till kanalen, något som väckt kritik både inom och utanför den politiska debatten. Nu markerar Dagens Nyheters ledarskribent Lisa Magnusson att Jimmie Åkesson äntligen visat var gränsen går.

”Sverigedemokraterna har länge betalat för den radikala propagandakanalen Riks. Men till slut tröt tålamodet”, skriver Magnusson i sin ledarkommentar. Rubriken lyder: ”Äntligen visar Jimmie Åkesson var gränsen går”. Exakt vad som är den sista droppen framgår inte av texten, men formuleringen signalerar en tydlig omsvängning från SD:s sida.

Riks lanserades för några år sedan som en digital tv-kanal med ambitionen att utmana etablerade medier. Kanalen har byggt upp en trogen publik genom att lyfta frågor om invandring, brottslighet och samhällsutveckling med ett tydligt politiskt perspektiv. Den har samtidigt upprepade gånger fått kritik för att sprida konspiratoriska budskap och för att använda en aggressiv ton mot journalister, politiker och myndigheter. Flera av kanalens profiler har bakgrund i eller nära SD-kretsar, vilket gjort att Riks kommit att betraktas som en samlingspunkt för den invandringskritiska högern.

SD:s ekonomiska stöd till kanalen har varit en känslig fråga under lång tid. Partiet har försökt framstå som seriöst och regeringsdugligt, samtidigt som det fortsatt att nå ut till väljare genom en kanal som väcker starka reaktioner. För Riks har stödet varit betydelsefullt. Utan de pengar som partiet tillfört kan kanalen få svårare att finansiera sin verksamhet. Detta kan i förlängningen påverka kanalens innehåll och möjlighet att behålla sina mest kända medarbetare.

Jimmie Åkesson har tidigare varit återhållsam i sin syn på Riks. Han har framhållit vikten av yttrandefrihet och undvikit att ta avstånd från kanalen. Detta har kritiserats av politiska motståndare, som menat att SD genom sitt ekonomiska stöd bidrar till att legitimera radikala strömningar. Frågan har också skapat spänningar inom partiet, där en del väljare ser Riks som en viktig röst och andra anser att samarbetet skadar partiets trovärdighet.

Beskedet om att tålamodet trutit kan tolkas som ett försök att hantera denna balans. Genom att tydligt markera avstånd vill SD-ledningen sannolikt skicka en signal till mittenväljare och visa att partiet tar ansvar för vilka aktörer som får dess stöd. Samtidigt är en sådan markering inte utan risk. Inom den egna rörelsen finns ett starkt stöd för Riks, och en alltför tydlig brytning kan uppfattas som ett svek av de sympatisörer som ser kanalen som ett nödvändigt alternativ till etablerade medier.

Utvecklingen följer ett större mönster. I flera europeiska länder har alternativa medier vuxit fram med nära kopplingar till nationalistiska och högerpopulistiska partier. Inledningsvis har dessa partier dragit nytta av kanalernas räckvidd och förmåga att mobilisera sympatisörer. Men när kanalerna börjat publicera allt mer radikalt innehåll har partierna tvingats ompröva sina samarbeten. Frågan om var gränsen går har blivit en återkommande politisk fråga, inte minst i Sverige.

För medielandskapet i stort innebär händelsen en viktig markering. Den visar att politiska partier inte längre kan stödja aktörer som befinner sig i gränslandet mellan journalistik och opinionsbildning utan att det får konsekvenser. Samtidigt är det oklart hur långtgående SD:s besked är. Det kan handla om ett totalstopp för ekonomiska bidrag, eller om en mer begränsad markering där partiet fortsatt att samarbeta med Riks i andra former.

Den närmaste tiden lär visa hur Jimmie Åkessons besked tas emot, både av kanalen och av SD:s väljare. En sak är säker: frågan om ansvarsgränserna i svensk mediepolitik är långt ifrån löst. Riks är fortfarande en aktör med stor räckvidd och ett tydligt inflytande i vissa väljargrupper. Utan SD:s stöd kan kanalen komma att radikaliseras ytterligare, eller tvingas söka nya samarbeten. Oavsett vilket har debatten fått en ny dimension.