Israels president uppmanar partiledare att acceptera valresultatet och undvika nyval

Israels president Isaac Herzog uppmanar de politiska blocken att acceptera valresultatet och göra allt som står i deras makt för att undvika ytterligare ett val. Uppmaningen kommer efter en lång och infekterad regeringskris som lämnat landet i politiskt limbo.

Presidenten har en central och formell roll i processen. Efter ett val träffar han representanter för alla partier i Knesset, landets parlament med 120 platser, för att därefter ge en av kandidaterna i uppdrag att bilda regering. Det är en process som kräver samarbete över blockgränserna, något som visat sig mycket svårt i Israel de senaste åren.

I det senaste valet blev högern under den tidigare premiärministern Benjamin Netanyahu störst, men utan egen majoritet. Oppositionen, ledd av Yesh Atid, försöker samtidigt samla en brokig koalition av partier från höger, mitten, vänster och även det arabiska partiet Raam. Hittills har samtalen varit låsta. Båda sidor anser att de har mandat att styra, och misstron är ömsesidig.

Herzogs uttalande skickar en tydlig signal. Han säger att valutgången måste respekteras och att ingen sida kan kräva att få igenom alla sina krav. Landet har helt enkelt inte råd med ännu en valrörelse. Presidentens varning går direkt till partiledarna, men opinionen är också på hans sida. Många israeler är trötta på den återkommande politiska paralysen och kräver en fungerande regering.

Krisen är inte ny. Sedan 2019 har Israel hållit flera val, och ingen regering har lyckats sitta en hel mandatperiod. Politiska skillnader, personkonflikter och rättsprocesser mot Netanyahu har skapat ett permanent dödläge. Resultatet är att viktiga beslut skjutits upp: statsbudgeten har försenats, reformer har stannat av och förtroendet för det politiska systemet har urholkats.

Den politiska osäkerheten har också ekonomiska konsekvenser. Israel har en högt utvecklad ekonomi med en ledande position inom tech och innovation. Internationella investerare har länge sett landet som en intressant marknad. Men upprepade val hotar att skada detta rykte. När regeringsbildningen drar ut på tiden skjuts viktiga ekonomiska beslut fram, och valvindar skapar oro på finansmarknaderna. Kreditvärderingsinstitut har redan flaggat för att den återkommande instabiliteten kan få långsiktiga effekter på landets kreditvärdighet.

Lika viktigt är säkerhetsläget. Israel befinner sig i en av världens mest instabila regioner, med hot från Iran, Hizbollah och Hamas. En svag eller tillfällig regering kan få svårt att hantera dessa utmaningar. Samtidigt är stabilitet en förutsättning för de diplomatiska framsteg som Israel gjort, inte minst genom normaliseringsavtalen med Förenade Arabemiraten, Bahrain och Marocko. En utdragen politisk kris riskerar att försvaga dessa relationer och minska förtroendet för Israel som en pålitlig säkerhetspolitisk aktör.

Herzogs vädjan kan därför ses som ett uttryck för en bredare oro. Som president har han begränsade maktbefogenheter, men han innehar en moralisk auktoritet. Hans uppgift är att hålla samman en stat som under lång tid varit djupt splittrad. Genom att offentligt varna för riskerna med ett nyval markerar han allvaret i situationen.

Frågan är om hans ord räcker. Att bilda en koalition i Israel handlar om att förena partier som ofta har svårt att enas även i sakfrågor. De senaste årens val har visat hur starka personmotsättningarna är. Netanyahu, som är åtalad i flera korruptionsmål, vägrar att ge upp makten, medan hans motståndare vägrar att sitta i en regering med honom. Det politiska spelet är präglat av kortsiktigt maktbevarande, inte långsiktig statsstyrning.

Trots det finns det möjliga vägar framåt. En lösning kan vara en regering där Netanyahu står utanför men som ändå stöttas av hans parti, eller en mittenkoalition som samlas kring en gemensam agenda. Det kräver kompromisser som hittills varit omöjliga. Men om inte partiledarna lyckas, återstår nyval – vilket skulle innebära att Israel återigen dras in i en kostsam och förlamande valrörelse. Presidenten har sagt vad som behöver göras. Nu återstår att se om de rivaliserande sidorna är beredda att lyssna.