Samar Yazbeks bok ger civila i Gaza en röst genom 27 personliga vittnesmål.

Den syriska författaren och journalisten Samar Yazbek har riktat blicken mot Gazakriget och skildrar nu krigets verklighet genom palestinska civilas sår och smärta. I ett uttalande understryker hon närvaron och vittnesmålets betydelse: ”Jag såg dem, jag var där, och jag levde med dem. Jag vill att deras röster ska höras.”

Yazbek, född 1970 i Jableh vid Syriens kust och sedan flera år bosatt i exil i Paris, har etablerat sig som en av Mellanösterns mest betydelsefulla litterära röster när det gäller att dokumentera krigets konsekvenser för vanliga människor. Hennes tidigare verk, däribland ”Kvinnan i skottlinjen” och ”Övergången”, skildrar det syriska inbördeskrigets fasor ur ett inifrånperspektiv, ofta med kvinnor och barn som utgångspunkt.

Nu har hon vänt blicken mot Gaza, där kriget mellan Israel och Hamas har pågått sedan oktober 2023. Skildringen sker inte på avstånd utan genom nära möten med människor som lever mitt i katastrofen. Enligt Yazbek handlar det om att ge röst åt dem som annars riskerar att reduceras till anonyma siffror i en nyhetsrapport.

Författarens arbete med Gazaskildringen kan ses som en fortsättning på ett författarskap som genomgående kretsat kring vittnesmål, överlevnad och människovärde. I ”Övergången” berättade hon om sin egen resa in i krigets Syrien, där hon under farliga förhållanden tog sig genom landet för att dokumentera vad regimens styrkor utsatte civilbefolkningen för. Hennes rapportering har av flera internationella bedömare jämförts med de stora krigskorrespondenternas arbete.

Gaza-konflikten har sedan krigsutbrottet präglats av en omfattande humanitär katastrof. Tiotusentals människor har dödats, stora delar av infrastrukturen har raserats och en stor andel av befolkningen har tvingats på flykt. Mitt i detta har palestinska författare och journalister fortsatt att dokumentera vardagen, men de har också mött stora svårigheter – inte minst när det gäller att få ut sina berättelser till omvärlden.

Yazbeks insats kan förstås som ett led i en bredare internationell rörelse bland författare och intellektuella som vill uppmärksamma situationen i Gaza. Hennes position är särskilt betydelsefull givet hennes bakgrund: som syrier bär hon själv på erfarenheter av ett hänsynslöst inbördeskrig, av flykt och av att ha bevittnat det outsägliga på nära håll.

Genom att skildra Gaza genom palestinska civilas egna berättelser bryter hon också med det distanserade berättargrepp som ofta präglar västerländsk medierapportering om konflikten. Hennes ansats är snarare subjektiv, närgången och empatisk – ett medvetet val att låta de drabbade själva vara berättelsens subjekt. Detta har blivit något av ett signum för Yazbek, som i sina tidigare verk konsekvent vägrat att låta statistiken ta över.

Yazbek har mottagit flera prestigefyllda priser, däribland Prix de la liberté och Prinsessan av Asturiens pris. Hennes böcker är översatta till ett flertal språk och har nått en bred internationell publik. I och med de senaste årens uppmärksammade utgivning av överlevnadsskildringar från Syrien har hon också bidragit till att sätta den arabiskspråkiga reportagelitteraturen på den globala kartan.

Frågan om litteraturens roll i krig och konflikter har fått förnyad aktualitet genom Gazakriget. Allt fler författare, poeter och journalister från regionen har uppmärksammats internationellt, och efterfrågan på ögonvittnesskildringar har ökat markant hos förlag i Europa och Nordamerika. Flera av de verk som publicerats under det senaste året har översatts till en rad språk och nått en bred publik, vilket vittnar om ett växande intresse för röster från konfliktens epicentrum. Samtidigt har flera palestinska författare under det senaste året framhållit vikten av att deras egna röster får ta plats i berättelsen om Gaza, snarare än att andra tolkar och förmedlar deras erfarenheter åt dem.

Mot den bakgrunden blir Yazbeks arbete en del av en större litterär rörelse som söker omdefiniera hur krig och lidande skildras. Hennes val att leva med och lyssna på människorna i Gaza handlar ytterst om ett ställningstagande för litteraturens förmåga att förmedla mänsklig värdighet mitt i förödelsen.

I en tid när nyhetsflödet ofta domineras av siffror och politiska analyser framstår hennes vittneslitteratur som en påminnelse om att krigets verkliga pris alltid mäts i människor.