Ida Gabrielsson: Jag hade sagt till Mohamed Ali att han borde pröva lite annat först

Vänsterpartiets vice ordförande Ida Gabrielsson är van att möta hårt motstånd i regeringsfrågan. Men hemma hos pappan Bengt Eriksson i Åmot utanför Sandviken finns ett enkelt recept på hur Centerns motstånd ska brytas: stäng in förhandlingsmotparten Martin Ådahl i en vedeldad bastu i Gästriklands inland – och höj temperaturen till 92 grader.

– Få in honom i hörnet, då kommer han inte ut, och så 92 grader! säger Bengt Eriksson.

Ida Gabrielsson skrattar och fyller i:

– Då bara: skriv på avtalet!

Skämtet säger en del om det politiska dödläge som präglat samtalen om en socialdemokratiskt ledd regering. Vänsterpartiet kräver ministerposter för att släppa fram en regering. Centern har sagt nej. Frågan är om risken för extraval och en fortsatt Tidöregering kan tvinga fram en uppgörelse.

Ida Gabrielsson, som är partiets ekonomiskpolitiska talesperson och ledande företrädare i förhandlingarna, vill inte ge vika. Hon menar att Centerpartiets urbana falang, med företrädare som Martin Ådahl, inte kan lämnas utanför块 en regering.

– Martin Ådahl privatiserar Arbetsförmedlingen och nu finns ingen. Att man kan sumpa hela Arbetsförmedlingen och sedan rycka på axlarna åt saken. Den nonchalansen, den högfärdigheten, har med klass att göra. Om vi hade gjort bort oss på det sättet hade hela vår regeringsduglighet ifrågasatts, säger hon.

Bakgrunden till Gabrielssons kompromisslöshet finns delvis i uppväxten i Sandviken. Föräldrarna gick med i Kommunistisk ungdom under 1970-talet. Pappan drev en livsmedelsbutik i utkanten av stan och var känd för att driva med lokala socialdemokrater. Hans förakt riktas i dag mot det han kallar Stureplanscentern – den falang inom Centern som han anser står närmare näringslivet än landsbygden.

Ida Gabrielsson bodde under delar av gymnasiet ovanpå butiken och jobbade extra på helgerna. Hon beskriver sig själv som en gapig och stridbar tjej från bruksorten, något som hon senare lärt sig uppskatta.

– Först när jag flyttade till Stockholm fick jag syn på min egen klasstillhörighet och började älska bruksortsmentaliteten, säger hon.

Vänsterpartiet har hamnat i en nyckelposition efter valet. Utan V:s stöd saknar Socialdemokraterna underlag för en regering. Men partiledaren Nooshi Dadgostar ska internt ha formulerat frustrationen över Centerns inställning i hårda ordalag.

– Centerpartisterna får fan skylla sig själva. Nu får de äta upp all vänsterpolitik. De är sju procent lämpliga. Vi är 8,4 procent lämpliga, återger Gabrielsson.

Risken med en alltför hård linje är att ett extraval i stället stärker Tidösamarbetet. Det medger Gabrielsson.

– Vi skulle säkert kunna gå ned. Jag tror inte att ett extraval kommer ge oss ytterligare tio procent. Men vi kan inte backa för att kortsiktigt hålla borta Tidö. Man måste vinna demokratin långsiktigt, säger hon.

I Sandviken har Socialdemokraterna nyligen förlorat makten till M, SD och KD efter hundra år av styre. Stefan Hedin, tidigare kommunstyrelseordförande för S, är kritisk till Vänsterpartiets sätt att agera. Han minns samarbetet med V i början av 2000-talet som svårt.

– Vore jag Magda skulle jag aldrig ta in dem i regeringen. De är fan inte regeringsdugliga. Nooshi och Ida är samma skrot och korn i dag, säger han.

Gabrielsson avfärdar beskrivningen. Hon säger att hon alltid varit materialist, inte identitetspolitiker, och att hon är stolt över att ha introducerat feministiskt självförsvar på gymnasiet i Sandviken. En fråga som då väckte starka reaktioner.

Privat är Gabrielsson en person som sällan sänker garden. Barndomsvännen Linn minns henne som en skicklig ”aktör” som kunde spela nykter och kontrollerad. Själv berättar Gabrielsson att hon präglats av en rädsla för att avslöja svaghet.

– Aldrig lämna ut sig, aldrig vara sårbar, aldrig visa känslor, aldrig riskera att bli bortgjord, säger hon.

Frågan är om den inställningen även gäller politiken. Gabrielsson säger att hon fortfarande hoppas på en uppgörelse och pekar på att det finns personliga band mellan partiernas familjer.

– Centerpartister och vänsterpartister känner ju ändå varann, konstaterar hon.