Ola Larsmo: Sprickan om svenskhet i SD är ren arbetsfördelning

Begreppet ”etnisk svensk” har under det senaste året blivit allt vanligare i diskussioner på Meta-ägda Facebook och Threads. Det konstaterar författaren Ola Larsmo i en kommenterande text i Dagens Nyheter. Enligt Larsmo används uttrycket ofta utan att den som skriver förklarar vad det betyder. Den som frågar får i stället höra att ”det vet alla normala människor”, eller att frågan i sig visar att man inte hör dit. Poängen, menar han, är att visa tillhörighet genom att inte ifrågasätta.

Etnicitet är ett av de vagaste begreppen i dagens politiska debatt, skriver Larsmo. Uppslagsverk brukar beskriva det som en känsla av samhörighet med en grupp som präglas av en gemensam historia, men det handlar inte nödvändigtvis om språk eller religion. I debatten används etnicitet och kultur ofta växelvis, inte sällan för att markera vem som inte får vara med. Elisabeth Åsbrink påminde nyligen i en artikel i DN om hur den nazistiska rörelsen efter andra världskriget – bland annat på förslag av den svenske fascisten Per Engdahl – började tala om ”kultur” i stället för ”ras”, eftersom det senare begreppet var komprometterat. Enligt Åsbrink kan man i dag ersätta ”etnicitet” med ”ras” i många sammanhang och få samma innebörd. Larsmo ansluter sig till den slutsatsen.

Frågan om etnicitet har länge varit känslig inom Sverigedemokraterna. Flera av partiets ledande företrädare har genom åren gett uttryck för en syn på nationen som något mer än medborgarskap. Björn Söder sade 2014 att samer och judar inte var svenskar i hans mening. Han skilde då mellan medborgarskap och nationstillhörighet. Mattias Karlsson sade 2019 att den som blir medborgare i den svenska staten inte per automatik är svensk. Båda uttalandena påminner enligt Larsmo om den konservative statsvetaren Rudolf Kjellén (1864–1922), som skilde mellan nation och stat. Kjellén menade att en ”naturlig” stat var en där nationens och statens gränser sammanföll. Nationen själv var däremot något närmast mystiskt, som inte kunde fångas i tydliga definitioner. Kjellén var professor i statskunskap och räknas ofta som en av geopolitikens grundare.

Bilden av SD:s syn på etnicitet har nyligen aktualiserats av Richard Jomshof. I ett inlägg på X (tidigare Twitter) skrev han att det finns ett svenskt folk, att Sverige är det svenska folkets land och att det svenska folket är Sveriges ursprungsbefolkning. Formuleringen drar enligt Larsmo mot en genetisk definition av etnicitet i Kjelléns efterföljd. Jomshof, Karlsson, Söder och Jimmie Åkesson brukar beskrivas som ”de fyras gäng” och har under decennier varit med och format partiet.

Mot den bakgrunden blev reaktionerna från SD-håll anmärkningsvärda. Mattias Karlsson avvisade i Aftonbladet den 27 oktober tanken att Sverige bara tillhör dem med ”rätt” gener eller släktbakgrund. Jimmie Åkesson sade i Expressen den 30 oktober att etnicitet inom modern sociologisk forskning ofta anses vara en social konstruktion, där biologi inte är en faktor. Enligt Larsmo är det svårt att ta sådana uttalanden till intäkt för att SD ändrat uppfattning.

Han pekar i stället på att partiet under lång tid varit skickligt på att säga en sak utåt och en annan inåt. Åkesson framstår som partiets ”mr Clean”, medan andra företrädare sköter det tyngre ideologiska arbetet. Om det inte snart sker rena utrensningar inom partiledningen, skriver Larsmo, bör den senaste tidens så kallade spricka snarare betraktas som en arbetsfördelning.

Sverigedemokraterna är i dag Sveriges näst största parti och ingår sedan valet 2022 i det parlamentariska underlaget för regeringen. Partiets syn på nation, etnicitet och svenskhet har därför en direkt relevans för den politiska debatten, inte minst i frågor som rör migration, integration och nationella minoriteter. Uttalandena från Åkesson, Karlsson och Jomshof har väckt uppmärksamhet, och frågan är om partiet nu försöker tona ner retoriken eller om det handlar om en medveten strategi. Larsmos slutsats är att det senare är mest troligt.