Johan Esk: Mikael Ymer var det roligaste som hörts i svensk tennis

För att förstå hur långt svensk tennis har fallit räcker det att blicka tillbaka till 1986. Då rankades Joakim Nyström som nummer sju i världen – och var ändå bara trea i Sverige. Vid den tiden hade Sverige nio spelare bland topp 50 på ATP-touren. Nyström, med 13 finalvinster på touren och två Davis Cup-titlar, var en i raden av svenska stjärnor. Ändå var det i september få som kände igen honom när han klev ombord på ett plan mot Arlanda.

Den kontrasten säger mycket om var svensk tennis befinner sig i dag. Mikael Ymer, den senaste spelaren med potential för världstoppen, nådde som bäst plats 50 på rankingen. Sverige har genom åren haft 27 olika vinnare på ATP-touren. Mikael Ymer är inte en av dem.

Ymers beslut att tacka nej till Swedish Open i Båstad 2022 väckte uppmärksamhet. Han var då i så bra form att han kunde ha vunnit en titel. Motiveringen blev minst sagt minnesvärd:

”Anledningen till varför jag inte spelar i Båstad är samma anledning till att Zlatan inte spelar i allsvenskan.”

Zlatan Ibrahimovic har under sin karriär samlat titlar från några av Europas största ligor. Jämförelsen var medvetet överdriven, men den fångade både självförtroendet och frustrationen hos en spelare som länge sågs som svensk tenniss stora hopp.

Vägen till toppen har varit allt annat än rak. Ymer stängdes av för brister i vistelserapporteringen till antidopningsbyrån. Efter 18 månader gjorde han comeback, trots att han tidigare sagt att han skulle sluta. I oktober förra året blev det förlust i första omgången i Stockholm mot storebror Elias i två raka set. Det blev hans senaste match. Sedan dess har det varit tyst.

Nu är det dags för Stockholm Open igen. ATP-turneringen i Kungliga tennishallen har ett imponerande startfält, men det svenska inslaget är begränsat. Elias Ymer, rankad 245, har fått wildcard. Även 20-årige Max Dahlin har fått en plats i huvudturneringen. Dahlin är en av de bästa spelarna i den amerikanska collegetennisen just nu.

– Max Dahlin är en spelare att ha koll på. 20 år och en av de bästa spelarna i collegetennisen i USA just nu. Det är otroligt spännande att se hur det ska gå för honom, säger Simon Aspelin.

Aspelin, som vunnit US Open i dubbel och är förbundskapten och sportchef på Svenska tennisförbundet fram till början av 2027, vill inte måla allt i svart. Han ser tecken på att juniorframgångarna ökat de senaste åren, men medger att avståndet till världstoppen fortfarande är stort.

– Ljuset man kan se är en trend vi har haft sedan några år. Vi har haft bättre juniorframgångar än tidigare. Men sen måste man vara ärlig och säga att vi har väldigt långt kvar.

Samtidigt pekar flera uppgifter på en dyster utveckling. Expressen har rapporterat att antalet tävlingsjuniorer i Sverige minskat med 85 procent på 20 år. Antalet tennisklubbar har sjunkit från cirka 1 000 till knappt 360. Aspelin känner inte riktigt igen siffrorna, men håller med om att det är där problemet finns.

– Det är där det stora arbetet måste göras. Ute bland klubbarna, säger han.

Juniorverksamheten har tynat bort på många håll. Enligt Aspelin är satsningarna i dag alltför koncentrerade till Stockholm och Skåne. För att lyfta svensk tennis krävs en bredare bas i hela landet.

Jämförelsen med bordtennisen är talande. När svensk tennis hade sin storhetstid rev pingislandslaget den kinesiska muren. Därefter följde flera tunga år, även om svackan aldrig blev lika djup som i tennis. Nu är Sverige tillbaka i bordtennisvärldstoppen, mycket tack vare Truls Möregårdh. Han är den typen av fixstjärna som Aspelin hoppas att tennisen kan få fram igen.

För den som längtar efter en ny svensk tennishjälte är Mikael Ymer fortfarande en nyckelfigur. Enligt Aspelin är kroppen ännu inte redo för matchspel, men viljan finns kvar.

– Jag vet att han vill komma tillbaka. Det var ganska nyligen jag hörde det.

Frågan är när svensk tennis får en ny spelare i världstoppen – och om det finns tillräckligt många unga spelare där ute som kan ta den resan.