Joakim Eriksson: Du behöver ett NHL-proffs som säger ”så ska du spara”

Joakim Eriksson har bytt sportchefsrollen i Djurgården mot en ny karriär inom bankvärlden. I december 2021 lämnade han Stockholmsklubben efter sju säsonger som sportchef. I dag arbetar han som ekonomisk rådgivare med ansvar för idrottskunder på storbanken SEB – med uppdraget att hjälpa unga hockeyspelare att hantera pengar i en bransch där inkomsterna ökat snabbare än kunskapen om privatekonomi.

Bakgrunden är en berättelse om svensk ishockeys professionalisering. När Eriksson inledde sin spelarkarriär 1995 var det inte ovanligt med civilekonomer i omklädningsrummet. Men vid millennieskiftet, när han själv var drygt halvvägs genom studierna på Handelshögskolan i Stockholm, tillhörde han en sällsynt skara: bara en procent av spelarna i Elitserien ägnade sig åt eftergymnasiala studier. Spelarna fick tidigt agera som sina egna agenter, men i takt med att klubbarna byggde arenor, säkrade nya sponsorpengar och skrev allt större tv-avtal, växte lönekuverten. Det ställde nya krav på finansiell kunskap.

För bankerna har idrottare blivit en allt viktigare målgrupp. SEB har varit försäkringsförmedlare åt SHL, Sveriges högsta hockeyliga, i över 25 år och sedan 2013 även partner inom ekonomisk rådgivning. Eriksson samarbetar med SHL, damligan SDHL och spelarfacket Sico kring utbildningsinsatser. Han coachar också bankens lokalkontor i hur de ska nå fram till spelarna.

– Det är inte enkom en affär, utan vi jobbar för att faktiskt förändra något till det bättre för spelarna. Annars hade jag aldrig hoppat på jobbet, säger han.

Problemet är inte nytt, men det har blivit mer påtagligt. Unga spelare i Sverige, framför allt inom fotboll och ishockey, kan tjäna mycket pengar tidigt i livet – innan hjärnan är fullt utvecklad och innan de hunnit bygga upp vanor, omdöme och framförhållning kring ekonomi. Eriksson har sett konsekvenserna på nära håll. I unga år bor spelarna ofta hemma, betalar inga räkningar och spenderar stora delar av lönen på små utgifter. När de blir äldre och tjänar mer har konsumtionen hunnit accelerera.

– Det behöver inte vara att de hamnar i en skuldsituation, men det är ofta noll kronor på sparkontot, säger han.

Han ser också en överrepresentation av spelmissbruk inom hockeyn. Det som börjar med vadslagning på matcher kan övergå i alltför riskfyllda investeringar. Eriksson menar att många spelare växer in i en kultur av tävlings- och kickberoende.

– Spelar du inför fullsatta läktare tre dagar i veckan får du en kick, det är ju som att vara rockmusiker. Då blir det lätt att söka den stimulansen i livet utanför isen, i snabba cash.

Budskapet han försöker förmedla till spelarna är att de har en unik talang som ger ovanligt goda inkomster tidigt i yrkeslivet. Den talangen varar inte för evigt. Efter karriären måste de förlita sig på andra förmågor, som antagligen inte är lika unika och inte lika välbetalda. Frågan är vad de gör med möjligheten medan den finns.

– Men framåt är för långt bort i den här åldern. De behöver en vuxen person i rummet eller en förebild som säger: nu gör vi en budget och sparar så här mycket, säger Eriksson.

Synen på spelare som slit-och-släng-varor har ändrats. I SHL:s kollektivavtal ingår numera en tjänstepension som kan tas ut från 55 års ålder, och spelarna kan löneväxla delar av sin lön till en omställningspension för att underlätta övergången till ett liv efter hockeyn. Klubbarna har blivit mer medvetna om att de inte bara ska betala spelare för att spela ishockey, utan också få dem att må bra som människor. En spelare som inte har ordning på sin ekonomi fungerar sällan på isen.

Utbildningsinsatserna börjar redan på hockeygymnasierna, där privatekonomi ingår som ett av flera teman. SHL arrangerar varje år rookiedagar med två unga spelare från varje lag. Förra året startade SHL, SDHL, Sico, SEB och Bonanza en ettårig utbildning som är skräddarsydd för att kunna kombineras med en hockeysäsong.

– Olika initiativ finns för att motverka det ohälsosamma konsumtionsbeteendet. Jobbar vi proaktivt minskar förhoppningsvis antalet dåliga beteenden över tid, säger Eriksson.

Han betonar att unga spelare är påverkbara och att förebilderna i omklädningsrummet därför spelar en avgörande roll. Ett före detta NHL-proffs som berättar om sina erfarenheter har ofta betydligt större genomslag än en sportchef eller en förälder.

– När han säger något får det större genomslag, säger Joakim Eriksson.